Utsättningsfrågan har äntligen nått dagordningen

Kunskapen om vilka läkemedel som bör sättas in vid sjukdom och vilka läkemedel som interagerar med varandra är gedigen bland läkare och apotekare. Däremot är vetskapen om när och hur behandling bör upphöra bristfällig. Det vill Claes Lundgren, specialist i allmänmedicin, ändra på.

30 nov 2005, kl 23:45
0

Annons


Förra året tryckes första upplagan av Fas ut, som är den enda svenska boken som enbart handlar om hur läkemedel bör sättas ut. Författaren Claes Lundgren har nu tjänstledigt från sitt arbete som överläkare på Skellefteå lasarett för att skriva tolv nya kapitel till andra upplagan som kommer nästa år.



Boken som är inspirerad av devisen ?inte ett piller för lite och inte ett piller för mycket? skrivs på uppdrag av läkemedelskommittén i Skellefteå.

? Det viktigaste är att utvärdera pågående behandlingar. Hittar man läkemedel som inte gör någon nytta och kanske dessutom ställer till skada ska behandlingen avslutas. Då måste läkaren känna till om medlet bör trappas ner eller om det går att sluta tvärt, säger Claes Lundgren.

? Vissa läkemedel, till exempel antidepressiva, kan ge kraftiga utsättningsreaktioner om inte dosen sänks stegvis. Då blir patienten och doktorn oroliga för att de tror att sjukdomen har kommit tillbaka och läkaren sätter snabbt in läkemedel igen. De har förväxlat utsättningsreaktionen med sjukdomen. Han berättar att hans intresse väcktes i det dagliga arbetet med äldre. Ofta sökte han information om hur behandlingar avslutas, men kunde inte hitta någon.

? Det kändes olustigt när en svårt cancersjuk person med lågt blodtryck på grund av sin sjukdom stod på tre blodtryckssänkande mediciner för att ingen vågat sätta ut dem.

Ska ge mod

Lundgren säger att ett av bokens syften just är att ge mod att utvärdera behandlingar. Ett annat är att uppmärksamma problemet. Och ämnet har onekligen kommit upp på dagordningen. Apoteket har lagt till ett kapitel i Läkemedelsboken och Läkemedelsindustriföreningen, Lif, har lagt till ett kapitel i FASS om utsättning.

? Jag har fått frågan om jag konkurrerar med FASS, men det här är inget vapen mot industrin. Min drivkraft är att den enskilde patienten ska få rätt behandling.

? Vi inom vården har inte frågat efter den här informationen tidigare. Industrin kan inte känna till våra vardagsproblem om vi inte signalerar dem.

Apotekaren Jan-Erik Ögren har länge intresserat sig för utsättningsproblematik. Han var en av författarna till NEPI-rapporten  ?Utsättning av läkemedel ? kliniskt viktigt men praktiskt svårt? som kan ses som en föregångare till Fas  ut.


Han säger sig ha sett en förändring i industrins inställning till att informera om utsättning.

? Förut ansåg företagen att det inte var deras uppgift att informera om något som kan leda till minskad försäljning. Idag förstår de att det ligger i deras intresse att behandlingar avslutas på rätt sätt.

Fortfarande liten kunskap

Enligt Per Manell, utvecklingschef Lif, är anledningen till den tidigare bristfälliga informationen att kunskap har saknats. Han menar att kunskapen fortfarande är dålig, men att det går åt rätt håll.

? Man kan inte lägga ut information som bygger på gissningar utan den måste vara väldokumenterad och det är först nu som det börjar komma rimligt evidensbaserad information.

Claes Lundgren berättar att han i stor utsträckning bygger sin bok på erfarenheter. Över tusen läkare, sjuksköterskor och apotekare fick ta del av hans rekommendationer innan han lämnade in sitt slutmanus. Till exempel hade han förespråkat att man bör vänta sex veckor efter avslutad behandling innan man tar ställning till om ett läkemedel bör sättas in igen.

? Många tyckte att det var för lång tid och att två veckor var mer rimligt. Då ändrade jag rekommendationen.

Lundgren har också haft hjälp av informationsfarmacevten Torborg Nordkvist i Umeå. Hon letar just nu efter nya rön som bör vara med i andra upplagan. Terapiområden som tillkommer i den är bland annat sömnmedel och opioider.


Även FASS ska uppdateras om utsättning till nästa upplaga. Kapitlet i FASS skrivs av Anders Rane, professor i klinisk farmakologi vid Karolinska Universitetssjukhuset

Utvecklar handdator

Per Manell berättar att Lif gör flera satsningar i samma riktning. Bland annat samarbetar man med ett it-bolag i Stockholm om att ta fram en handdator som läser av streckkoder på förpackningar. När man matat in alla streckkoder i datorn avgör den om några läkemedel interagerar eller om det förekommer terapeutisk dubblering och så meddelar den om något preparat bör sättas ut.

Konceptet är tänkt för äldre patienter som står på många läkemedel samtidigt. Just nu pågår försök med handdatorn i några testkommuner. Projektet utvärderas i form av ett examensarbete vid farmacevtiska fakulteten i Uppsala.


Per Manell säger att industrin vill ta ett ansvar för hur läkemedel används och Claes Lundgren berättar att det i produktinformationen för en del nyregistrerade medel finns beskrivet hur preparaten ska sättas ut.


Lundgren tror att det finns mer kunskap hos industrin som kan komma till användning inom vården.

När de gör sina läkemedelsstudier har de perioder då försökspersonerna inte får någon aktiv substans. Då kan de passa på att registrera utsättningsreaktioner. Idag fokuserar företagen på effekt, men det här är också ett område som de måste ansvara för.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng