Universiteten satsar på patent

Universitetsforskare är normalt inte experter på patenträtt. Men i Sverige vilar ansvaret på dem om forskningsresultaten ska bli patenterade. I vår omvärld tar allt oftare universiteten över både ansvar och intäkter.

21 mar 2002, kl 13:34
0

Om en anställd i läkemedelsindustrin uppfinner en ny substans är det givetvis företaget och inte den anställde som tar patent på det. Men på svenska universitet och högskolor är det tvärtom. Den enskilde forskaren kan ta patent på frukterna av statligt finansierade projekt. Regeln kallas lärarundantaget. Tanken är att det ska uppmuntra forskare till att söka patent, eftersom det finns stora pengar att tjäna.

Men i vår omvärld blir lärarundantaget allt mer just ett undantag. I USA tar de flesta universitet hand om både patentansökningar och vinst, och ger endast en mindre del till forskaren. Danmark avskaffade lärarundantaget nyligen och i Tyskland har den sittande regeringen föreslagit att göra detsamma. I flera länder delas intäkterna från patent mellan universitetet, forskarens institution och forskaren själv.

Mer fokus på patent

Universitetsforskare har traditionellt sett varken varit särskilt medvetna eller kunniga om patentmöjligheter, även om en förändring är på gång.

? Just på läkemedelsområdet blir det mer och mer fokus på patent inom universiteten, säger Bengt Domeij, lektor i industriell ekonomi och organisation på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH.

Bengt Domeij berättar att KTH:s rektor, Anders Flodström, är angelägen om att KTH ska få en andel i patenten. Dels för att KTH är med och betalar för utvecklingen, dels för att patentmöjligheten ska utnyttjas bättre. De flesta forskare är långt ifrån några experter på patent och möjligheterna kan förmodligen utnyttjas mycket bättre om patentfrågor hanteras av en särskild avdelning.

Idag lämnar många forskare ifrån sig sina resultat till något företag, som i gengäld bidrar med finansiering. En del startar egna företag och försöker själva slå mynt av sina uppfinningar. Men resultaten är inte alltid så lyckade, det är få förunnat att vara både begåvade uppfinnare och drivna entreprenörer. Och det är en stor ekonomisk risk man tar.

? Det kostar en hel del, man behöver hjälp, säger Jörgen Linde, patentombud på Albihns. De flesta universitet har innovationsföretag som ska hjälpa till, men de resurser som finns är begränsade. De som syns och hörs mest har lättast att få stöd.

? En vanlig väg är att ta patent och sedan få stöd från ett företag, men visst finns det fall där goda idéer faller för att pengarna tryter. De stora kostnaderna kommer efter ett par år, när ansökningar ska översättas och lämnas in i många olika länder.

Grundforskningen överlever

Mycket av det universitet och högskolor forskar på går inte att patentera. Grundforskning går inte att skydda på samma sätt som tillämpad forskning. Det finns alltid en risk för att grundforskningen kommer i kläm när fokus riktas mot patenterbara produkter.

? Många säger att grundforskningen har minskat, dels på grund av ökande externa anslag, dels på grund av patentfokuseringen, säger Bengt Domeij. Jag tror inte det, möjligheten att söka patent finns för så få forskare.

Bengt Domeij tror inte heller att universiteten skulle fokusera mer på tillämpad forskning om de fick en andel av patentintäkterna.

? Nej, det finns en sådan prestige i att grundforska.

Jörgen Linde på Albihns har ständig kontakt med akademiska forskare och tror inte heller att de direkt ändrar fokus för att patentmöjligheterna hägrar.

? Intäkterna kommer ofta så långt efter idén, så det finns ingen sådan direkt koppling. Men de som hållit på längre tid märker förstås vad som lönar sig och riktar in sig på att få fram patent.

Konflikt med publicering

Patent går bara att söka på en uppfinning som inte tidigare är känd. Inom den akademiska forskningen har det traditionella arbetssättet varit att publicera sina resultat så fort som möjligt och att öppet utbyta kunskap och erfarenheter på konferenser. Här finns alltså en viss konflikt mellan patent och öppenhet.

? Många säger att man blivit mer tystlåten och ovillig att dela med sig av resultat och forskningsplaner, säger Bengt Domeij. Jag har lite svårt att förstå det, eftersom när man väl lämnat in sin ansökan kan man prata fritt. Men det är klart, innan dess så måste man vara tyst. Patentombud berättar om forskare som ringer dagen innan de ska på konferens och säger: ?Du, kan du fixa patent på det här?? Men det tar ju ganska lång tid om det ska bli bra.

Har man publicerat något om sin uppfinning så är loppet kört, något som en och annan snopen forskare fått lära sig den hårda vägen.

? Det räcker med att man har sökt stöd hos en offentlig stiftelse och ansökan ligger där i någon låda, så räknas det som publicerat, säger Jörgen Linde. Det har hänt, inte just så, men i princip.

Inom den medicinska forskningen finns också en viktig etisk aspekt vid publicering. Om en forskare till exempel publicerar information om ett nytt läkemedel mot malaria, kommer inget medicinskt företag vilja producera det. Utan patent finns inga pengar att tjäna.

Undantaget kvar än en tid

Utbildningsminister Thomas Östros följer nu utvecklingen i Danmark för att se vad deras ändring av lärarundantaget leder till. Men för tillfället finns inget förslag om att ändra lagarna i Sverige.

Samtidigt finns det en möjlighet för universiteten och högskolorna att själva ta bort lärarundantaget. Det är nämligen en så kallad dispositiv lag, den kan avtalas bort. En som vill ha en förändring så snart som möjligt är Sören Sjölander, professor i innovationsteknik vid Chalmers i Göteborg.

? Jag är inte ute efter att man tar

bort lärarundantaget utan att man omformar det. Parallellt med detta måste universitetet och högskolor utveckla sina resurser för hur man tar patent och medverkar i att skapa företag.

? Den enskilde forskaren har normalt ingen kunskap om hur man tar patent, det är inte ens en på femhundra som kan det.

Sören Sjölander tycker att Sverige skulle ta efter det system som finns i flera andra länder och fördela intäkterna från patent.

? En rimlig fördelning skulle kunna vara 1/3 till forskaren, 1/3 till högskolan och 1/3 till forskningsmiljön där forskningen bedrivits, ofta en institution.

För att uppfinningar ska utnyttjas så effektivt som möjligt gäller det att de rätta ekonomiska incitamenten finns. Men för den akademiska forskaren handlar inte allt om pengar.

? Patent kan, och borde, vara meritgrundande, säger Sören Sjölander.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng