Annons

Subgruppsanalyser håller inte måttet

Det är vanligt att det görs subgruppsanalyser i randomiserade studier. Men en forskargrupp som analyserat sådana, anser att resultaten ofta är för dåligt dokumenterade.

10 apr 2012, kl 14:11
1

Annons

Forskarna har tittat på resultat från subgruppsanalyser i randomiserade studier som publicerats i de mest prestigefyllda medicintidskrifterna, totalt 207 stycken, under 2007.

Forskarna hänvisar
i sin artikel i BMJ till tio kriterier som bör uppfyllas för att resultatet i en subgrupp ska anses trovärdigt och fann att det inte var många av studierna som uppfyllde dessa.
Bland de 201 studierna var det 31 procent som rapporterade om skillnader i undergrupper jämfört med det övergripande resultatet. Men av dessa 64 studier uppfyllde 84 procent enbart fyra eller färre av de definierade kriterierna. Tre av studierna uppfyllde fler än fem.

I hälften av de
64 studierna uppgav forskarna att de gjort en bedömning av sannolikheten att den observerade skillnaden i effekt berodde på slumpen eller inte. Få, nio procent hade testat och fick ett statistiskt signifikant resultat.

Forskaren Andrew Doxman
vid Kunnskapscentret i Norge, säger i en kommentar till norska Dagens medisin att den vanligaste och allvarligaste konsekvensen av undermåliga subgruppsanalyser troligen är att patientgrupper inte behandlas med hänvisning till felaktiga påståenden om dålig effekt. Som exempel nämner han att kvinnor med risk för stroke under många år inte fick förebyggande trombocythämmande behandling eftersom en subgruppsanalys felaktigt visat att behandlingen enbart hade effekt på män.
Det vanligaste felet med analyser av undergrupper är att dessa ofta är för små för att kunna beräkna statistisk signifikans.

1 Kommentar

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Andy Oxman (Andrew David oxman, inte Doxman) heter han, som tillhör den ursprungliga gruppen på McMaster University i Kanada med David Sackett, Gordon Guyatt m fl, som drev EBM-budskapet på 80-talet o framåt, även om han nu sedan många år bor och verkar främst i Norge.