Rättegången mot Organon nedlagd

De 100 svenska kvinnor som stämt p-pillertillverkaren Organon för blodproppar ställde i våras överraskande in rättegången. Processen riskerade att bli för dyr och ta för lång tid. Nu utreds skadestånden istället av läkemedelsförsäkringen. Under hösten avgörs om kvinnorna får rimliga ersättningar för sina lidanden.

21 aug 2001, kl 20:51
0

P-pillerrättegången skulle ha blivit den mest omfattande läkemedelsprocessen i Sverige sedan neurosedynmålet på 60-talet. Omkring 100 unga kvinnor hade stämt läkemedelsbolaget Organon för skador av blodproppar, efter att ha ätit p-pillren Desolett eller Mercilon.

Det var May Andersson i Ångsta söder om Östersund, som satte igång alltihop i oktober 1995. Hon vara 36 år då och hade fått Mercilon utskrivet ett halvår tidigare. Efter två månader fick hon ont i ena vaden och ringde enligt instruktionen på förpackningen till en barnmorska, men fick beskedet att pillren var helt ofarliga. Några månader senare fick hon värk i ryggen. Ytterligare några dagar senare ramlade May ihop över ett staket och forslades till intensiven. Det visade sig att hon hade fullt av blodproppar i lungorna.

? Det var kritiskt i fem dygn. Jag kunde så väl ha dött. Det är svårt att komma över när man tänker tillbaka, att man kunde ha dött, säger hon.

Snabbare skadereglering

När May kom hem från sjukhuset såg hon en artikel i en kvällstidning om 29 unga utländska kvinnor som hade dött av den nya sortens p-piller, de så kallade tredje generationens. Hon ringde tidningen och berättade sin historia. Artikeln ledde till en kontakt med advokaten Henning Sjöström som har långt erfarenhet av läkemedelsprocesser. Han representerade på 60-talet 105 neurosedynskadade barn som tillsammans fick 35 miljoner i en förlikning med Astra.

Under 70-talet drev han tillsammans med Bengt Sternung ett trettiotal mål för kvinnor som fått blodproppar efter att ha ätit p-piller. Kvinnorna förlorade eftersom det inte gick att bevisa något samband och målen fick stor uppmärksamhet i media.

Under samma period tog läkemedelsbolagen initiativet till en läkemedelsförsäkring som infördes i Sverige 1 juli 1978. En av tvistefrågorna mellan parterna i den nu aktuella p-pillerprocessen har varit om frågan ska avgöras i domstol eller via försäkringen. Sådana försäkringar finns bara i de nordiska länderna, medan man i USA och Europa går till domstol eller gör upp genom förlikning.

Skillnaden är att skadereglering genom läkemedelsförsäkringen går snabbare, beviskraven är lägre och den skadade får ingen advokat. Beloppen räknas enligt samma tabell som till exempel trafikskadeförsäkringen. Läkemedelsbolagen vill självfallet att skador ska regleras via försäkringen, som de själva administrerar och betalar via Läkemedelsindustriföreningen.

Låga skadestånd

Men det finns kritik mot försäkringen. Kritik mot att den skadade inte får medel att anlita juridiskt ombud och egna experter, att media och allmänhet inte får insyn och att skadestånden är alltför låga. Skadestånden är sekretessbelagda och offentliggörs bara om den skadade själv vill. Därför blir de svåra att granska.

Enligt Lotta Westerhäll, professor i rättsvetenskap, som granskat läkemedelsförsäkringen fram till 1996,låg det genomsnittliga skadeståndet på 50 000 och det högsta utbetalade på 200 000 kronor. Inte mycket för en skada som kan få livslånga följder.

? Vi har låga belopp internationellt sett. Skadestånden i Sverige jämfört med USA är som att jämföra David och Goliat. Vi kan gott höja, det utrymmet har vi, anser Lotta Westerhäll.

Drygt två hundra p-pillerskador har anmälts till försäkringen mellan 1978 och 1996 varav två tredjedelar har fått ersättning. Enligt Lotta Westerhäll har skadeståndsprocesserna i USA fått många företag att gå i konkurs eller tvingat dem att dra in preparat.

? I Sverige är många rädda att det ska bli en industri av överklaganden som i USA. Det tar så mycket av resurserna, äger hon.

Hon hävdar att den inställningen bidrar till att hålla skadestånden nere i Sverige. Bill Dufwa, som är professor i försäkringsrätt, menar att den bristande insynen är ett stort problem med skadeförsäkringssystemet.

? En död hand läggs över processen. Det blir ingen rättsutveckling om vi inte får någon öppen debatt och mediabevakning behövs för insynen. Systemet sparar visserligen pengar, men vi får inte gå för långt. Enligt EU-rätten ska alla människor ges möjlighet att gå till domstol, påpekar han.

Något som i realiteten kan vara omöjligt för en privatperson utan ekonomiska resurser, eftersom den som förlorar måste betala motpartens processkostnader.

Efter artiklarna om May Andersson blev hon och tidningen nedringd av andra skadade kvinnor. Med hjälp av Henning Sjöström tämde de Organon på närmare 60 miljoner kronor.

De flesta kvinnor var mellan 20 och 30 år när skadan inträffade och nästan alla har haft blodproppar; i vener, lungor, hjärta och hjärna. För många var det akuta skedet livshotande. En kvinna har avlidit och en annan är halvsidesförlamad. En kvinna som tvingades amputera sin fot, har opererats gång på gång för att få en fungerande protes.

Andra kvinnor som inte drabbats fullt så hårt kommer ändå att få leva med följderna av sina skador resten av livet. Följder som migrän, minnesproblem, tinnitus eller att tvingas ta blodförtunnande medel vid graviditet eller operationer.

Flera måste byta yrke eller är fortfarande sjukskrivna. Många tampas med praktiska problem som att få försäkringskassan att betala handikapputrustning till bilen eller att klara extra kostnader som dyra stödstrumpor.

Gigantiska kostnader

Organon ville redan från början att ärendena skulle hänskjutas till läkemedelsförsäkringen, men kvinnornas ombud på Juristhuset ville gå vidare med rättsprocessen. ?Höga skadestånd och uppmärksamhet är det enda sättet att tvinga läkemedelsföretagen att tillverka bra produkter ?ansåg advokat Bengt Sternung i en tidigare intervju (han avled i höstas).

Förberedelserna tog lång tid. Omfattande medicinska utredningar krävdes. I mars 2001 skulle den sex månader långa rättegången starta, efter att ha skjutits upp ett antal gånger. Tre kvinnor hade valts ut som pilotfall. Men i januari kom det överraskande beskedet att alla kvinnor dragit tillbaka sin stämning och att de istället skulle vända sig till läkemedelsförsäkringen.

Enligt den överenskommelse som parterna gjort skulle Organon inte kräva mer än 300 000 kronor för sina kostnader. Den egentliga summan är hemlig, men överstiger enligt företagets advokat Claes Lundblad tio miljoner. Det ? och mycket mer ? hade kvinnorna fått betala om målet gått vidare och de förlorat.

? Sådana är spelets regler. Om man förlorar får man betala i princip allt. De borde ha räknat med att kostnaderna skulle bli gigantiska. Man kan inte föra en sådan process och sedan bara gå därifrån, säger Claes Lundblad.

Överenskommelsen innebär också att Organons försäkringsbolag, internationella bolaget Zürichs holländska kontor, betalar juridisk hjälp på upp till 25 000 per kvinna. Det innebär att kvinnorna genom sina advokater kan anlita egna medicinska experter under skaderegleringen.

? Det ser jag som en av de större framgångarna med uppgörelsen. Det behövs fria läkare som inte är uppbundna av försäkringsbolagen. Man biter inte gärna den hand som föder en. Det är också viktigt att det finns ett juridiskt ombud som driver på, så att ersättningarna blir rimliga. Inget försäkringsbolag har någonsin betalat ut mer än de behöver, anser advokat Björn Rosengren som tog över som juridiskt ombud efter Bengt Sternungs frånfälle förra hösten.

Det var på Rosengrens initiativ som överenskommelsen kom till stånd.

? Processen skulle ha blivit orimligt lång. Troligen två år bara för de första tre kvinnorna, och då hade ändå inte mycket varit vunnet för de andra. Alla är individuella fall med olika skadebilder. Det hade kanske tagit 15?20 år totalt, konstaterar Björn Rosengren.

Meningslös övning

Organons ombud Claes Lundblad anser att kvinnorna borde ha vänt sig till läkemedelsförsäkringen redan från början.

? Sett i backspegeln har detta varit en meningslös övning och ett onödigt slöseri med resurser. Kärandesidan har haft en helt orealistisk uppfattning, dels om möjligheten att bevisa samband mellan skador och p-piller och dels om ersättningsnivåerna, menar han.

Björn Rosengren tycker däremot att det var rätt av hans kollegor att inleda processen via domstol för fem år sedan.

? De hade ingen annan möjlighet att få medel till de medicinska utredningar som krävdes, än att gå via allmänna rättshjälpen. Jag hoppas verkligen att ett rättsskydd införs i läkemedelsförsäkringen som i de flesta andra försäkringar.

Men Läkemedelsförsäkringens VD Ralf Blomgren anser inte att försäkringen ska betala sådana kostnader, annat än om den skadade överklagar.

? Jag ser inte något som helst skäl till det. Försäkringen har utredningsplikt och ska göra en objektiv utredning. Vår försäkringsgivare arbetar snabbt och opartiskt, säger Ralf Blomgren.

Skaderegleringen pågår nu för fullt på Zürichs svenska kontor (Zürich anlitas alltså både av läkemedelsförsäkringen och av Organon).

May Andersson i Ångsta har ännu inte fått veta hur mycket pengar hon kommer att få. Hon har liksom många andra satt stort hopp till rättsprocessen, både för att få upprättelse och för att få rimlig ersättning för sitt lidande. Men nu är hon glad att det snart är över.

? Det har varit jobbigt att det tagit så lång tid. Nu vill jag bara få ett slut på det. Det värsta är att pillren som skadade mej fortfarande säljs, säger hon.