Primärvårdsstudie visar förebyggande effekt av ASA

Frågan om allmänläkare bör rekommendera ASA till sina patienter för att minska risken för hjärtinfarkt och annan hjärtkärlsjukdom är omdiskuterad. Det är också mycket ovanligt med stora randomiserade studier i primärvården. Risken är till exempel att man använder hårt selekterade populationer med ett specifikt enskilt problem.
Frågan är om primärvårdsstudien Primary Prevention Project (PPP), som publicerades i Lancet (2001;357:89-95), kommer med de bevis som allmänläkarna behöver för att rekommendera ASA. Studien baseras på 4 258 patienter med en eller flera riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom. Patienterna rekryterades till studien när de besökte sin husläkare för varierande besvär. En liten andel patienter kom från hypertonimottagningar. Patienternas medelålder var 64 år och drygt hälften var kvinnor.
Studien stoppades i förtid efter 3,5 år  när andra stora studier på ASA i låg dos visade att behandlingen var effektiv. Resultaten av PPP visade att 100 mg ASA dagligen har skyddande effekt på personer med en eller flera kardiovaskulära riskfaktorer. ASA sänkte frekvensen signifikant för alla faktorer som är av betydelse för död i hjärtsjukdom. Antalet patienter som fick hjärtproblem sjönk från 8,2 procent till 6,3 procent. Svåra blödningar var vanligare i ASA-gruppen.
Studien hade extremt liten bortfallsfrekvens, över 99 procent av patienterna fanns med i studiens slutresultat. Det torde bero på att allmänläkarna kände sina patienter väl ? de rekryterade i genomsnitt 14 patienter var.
PPP studien bör tillsammans med andra stora studier ge allmänläkare tillräckligt underlag för att rekommendera låg dos ASA (80-100 mg dagligen) för primär prevention till individer som har en eller fler riskfaktorer men med normalt blodtryck. Det hävdas i en kommentar i samma nummer av Lancet. Alla studier understryker vikten av att kontrollera blodtrycket och ju högre trycket är desto större är risken för stroke. Studierna visar också att det är viktigt att förskriva ASA i låg dos för att undvika blödningskomplikationer. n
Lovande resultat med inhalerat insulin
Inhalerat insulin är ingen ny idé, den första rapporten kom 1924 och man har också prövat att administrera insulin transdermalt, oralt, nasalt och rektalt. Studierna har visat att insulin kan ges utan injektioner, men att endast små mängder insulin når cirkulationen. Inhalerat insulin är det som hittills verkar mest lovande, det absorberas lika snabbt som snabbverkande insulinananloger i injektion och effekten varar till och med längre. Individuella variationer är inte heller större än vid injektion.
I en studie i USA (Lancet 2001? 357:331) har man jämfört effekten av inhalerat insulin med traditionell insulinbehandling via injektion. I studien ingick 73 patienter som delades upp i två lika stora grupper. Patienterna i experimentgruppen fick inhalerat insulin plus injektion med långverkande insulin på kvällen och kontrollgruppen fick sin vanliga injektionsbehandling. Deltagarnas blodsocker mättes fyra gånger dagligen. Resultaten av den 12 veckor långa studien visade jämförbara värden för grupperna när det gällde blodsockernivåer både vid fasta och efter måltid. Inhalerat insulin tolererades väl och hade ingen effekt på lungfunktionen. I studien hade man inte tagit med patienter som hade astma eller andra luftvägssjukdomar. 82 procent av patienterna som stod på inhalerat insulin valde att delta i en fortsättning av studien och de som inte ville delta motiverade det med att det var för krävande att uppfylla kraven på täta glukosmätningar och sjukhusbesök.
Resultaten ger hopp för många diabetiker, men forskarna som gjort studien poängterar att resultaten hittills endast bekräftar att konceptet håller. Studien visar också att inhalerat insulin inte utesluter behovet av injektioner av långverkande insulin, men att dessa kan begränsas till en gång om dagen.