I Sverige har runt 15 procent av alla män och 21 procent av kvinnorna en långvarig sjukdom som är relaterad till rörelseorganen. De står bakom ungefär 30 procent av all sjukfrånvaro och de indirekta kostnaderna beräknas vara 36 miljarder kronor årligen.
Enligt Socialstyrelsen får inte många kvinnor som haft en benskörhetsrelaterad fraktur rätt behandling. Idag får drygt 14 procent förebyggande behandling för att undvika frakturer, trots att 60-70 procent borde få det.
Enligt de nya riktlinjerna ska personer med hög frakturrisk behandlas med alendronsyra och zolendronsyra. Socialstyrelsen rekommenderar också sjukvården att använda det så kallade FRAX-verktyget vid misstänkt benskörhet och att vid behov göra en bentäthetsmätning med DXA. Den ökade behandlingen beräknas ge en kostnadsökning på cirka 70 miljoner kronor per år, medan minskningen av antalet frakturer på sikt förväntas ge en kostnadsminskning på 270 miljoner kronor per år.
För personer med reumatoid artrit, ankyloserande spondylit och psoriasisartrit rekommenderas läkemedelsbehandling med TNF-hämmare och andra biologiska läkemedel.
Riktlinjerna beräknas innebära kostnadsökningar för sjukvården på cirka 700-800 miljoner kronor per år, framför allt på grund av en förväntad ökning av behandling med TNF-hämmare vid psoriasisartrit och ankyloserande spondylit.
– Men detta ska vägas mot att en betydligt större andel av dessa patienter idag kan leva ett liv med normala aktiviteter i jämförelse med för 10-15 år sedan tack vare de biologiska läkemedlen. Dessutom bedömer vi att de biologiska läkemedlen har en betydande besparingspotential ur ett samhällsekonomiskt perspektiv då fler patienter kommer att få stärkt eller bibehållen arbetsförmåga, säger Per Johansson på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Hälso- och sjukvården rekommenderas också att ge handledd träning under lång tid till personer med artros i knä och höft.
