Datoriserade förskrivarstöd utvecklas alltmer. De ger information om bland annat dosering, interaktioner, biverkningar, priser och förbättrar därmed terapin. Än bättre blir denna i de fall förskrivaren har en bild av patientens samlade läkemedelsanvändning. Ytterligare ett steg framåt tas när förskrivaren anger hur och när behandlingen skall utvärderas.
Optimal förskrivning förutsätter en riktig diagnos. Men på detta avsnitt återstår mycket att göra. Undersökningar har visat att 40-50 procent av dem som fått diagnosen hjärtsvikt inte hade denna åkomma och att drygt 30 procent av astmadiagnostiserade inte led av astma. Fel diagnos leder till allvarliga problem vid läkemedelsbehandling: polyfarmaci, interaktioner, bristande följsamhet och kassation. Särskilt allvarligt är felaktiga diagnoser vid kroniska sjukdomar, då de kan leda till ett livslångt medicinerande i onödan.
Det ställs för många sjukdomsdiagnoser. Människor söker läkare för problem, som inte utgår från någon sjukdom. Men besöket leder lätt till en sjukdomsklassificering. Samtidigt är många läkare oprecisa i sina diagnoser. Slutenvården förfogar över 30 osteoporosdiagnoser, men primärvården får hushålla med fyra. Det är till primärvården sjukvårdspolitikerna vill att vi ska gå i första hand.
Varför föreskriver inte Socialstyrelsen att två läkare i förening ska fastställa diagnosen vid svårbedömda fall? Varför skrivs inte alltid diagnosen ut på receptet? Det senare ökar ju patientens delaktighet i behandlingen.
Ytterligare ett sätt att göra rätt från början tar hjälp av nya diagnostika. Dessa gör det möjligt att via markörer ställa diagnos tidigare i sjukdomsförloppet och i andra fall att uppnå en bättre träffsäkerhet än diagnos grundad på kliniska symtom. Specifikare diagnos ger specifikare behandling. Genom att bättre skilja mellan infektioner kan kanske bredspektrumantibiotika undvikas osv.
Nya diagnostika kan av de jämmersamma ses som ytterligare en post på läkemedelsnotan ? de förra är ju definitionsmässigt läkemedel. Men rimligen genererar de vinster för landstingen genom att rätt behandling sätts in direkt.
Gör rätt från början är ledstjärnan för allt kvalitetsarbete. På läkemedelsområdet har detta ännu inte slagit igenom. Vi rättar till i efterhand. Ett antal kvalitetsindikatorer har utarbetats av läkemedelskommittéer och kvalitetsråd, men har inte fått något större genomslag. När, var och hur tar vi nästa steg i det aktuella kvalitetsarbetet?