Gör LIF sig av med obekväm granskare?

Läkemedelsindustriföreningens, LIF:s, reklamgranskande funktion informationsgranskningsmannen, IGM, ska omorganiseras till Stockholm. Omorganisationen ställer dock LIF:s tidigare planer helt på ända.En granskning av förhållandet mellan LIF och IGM avslöjar en oenighet om vad granskningen går ut på. Läkemedelsvärlden ställer därför frågan; försöker LIF göra sig av med en obekväm granskare?

20 jul 2002, kl 16:31
0

Läkemedelsindustriföreningen, LIF, har sagt upp både den ordinarie informationsgranskningsmannen Bengt Lundh och den ställföreträdande, Hans Liedholm. I ett brev daterat den
5 december 1996 fick de båda veta att de kommer att lösas från sina uppdrag från och med den 1 juli i år. Den officiella orsaken som anges i brevet är omorganisation av verksamheten till Stockholm.
Enligt Håkan Mandahl, vice VD på LIF, är omorganisationen av informationsgranskningsmannen, IGM, till Stockholm bara en liten del i en total översyn av LIF:s reklamgranskande verksamhet. Man har bl a även gått igenom stadgarna, arbetsordningen och reglerna för både IGM och Nämnden för Bedömning av Läkemedelsinformation, NBL, och höjt påföljdsavgifterna för de företag som fälls i de båda instanserna. Det pågår också en översyn av överenskommelserna med Landstingsförbundet och Läkarförbundet inom informationsområdet.
? Hela paketet syftar till att effektivisera handläggningen och få en snabb och offentlig ?avrättning? av de företag som bryter mot våra regler, säger Håkan Mandahl.
På LIF menar man att informationsgranskningsmännen ? som idag sitter i Skåne ? och nämnden för bedömning av läkemedelsinformation ? som finns i Stockholm ? i framtiden måste arbeta betydligt närmare varandra.
? Vi tror att en samverkan mellan NBL:s kansli och IGM kommer att förbättra regelskipningen, säger Håkan Mandahl. Bedömningarna som de ska göra är en blandning av medicin och juridik och vi vill vare sig att medicinarna i IGM blir för medicinska eller att juristerna i NBL för juridiska.
? Vi behöver en mer sammanhållen organisation för att värderingar och praksis ska utvecklas på ett likartat sätt, säger Håkan Mandahl.


Komplicerat förhållande
Det blir med nödvändighet alltid ett komplicerat förhållande mellan en uppdragsgivare och en uppdragstagare när uppdraget är att kritiskt granska uppdragsgivarens verksamhet. När verksamheten som ska granskas dessutom är läkemedelsreklam blir frågan ännu känsligare. För att garantera granskarnas fristående ställning gentemot LIF står det därför inskrivet i stadgarna för både IGM och NBL att instanserna ska arbeta helt självständigt och var för sig.
Det kan därför tyckas märkligt att LIF nu väljer att flytta upp informationsgranskningsmannen till Stockholm med argumentet att ?värderingar och praksis ska utvecklas på ett likartat sätt? genom ett ökat samarbete med NBL ? speciellt
i 1997 års Sverige när läkemedelsindustrin granskas allt intensivare. 
Det är därför rimligt att ifrågasätta om IGM verkligen har en fristående och oberoende ställning i LIF:s nya organisation.
? Jag hävdar bestämt att IGM är fristående och inte utsätts för någon otillbörlig påverkan från vår sida, säger Håkan Mandahl. Vi är inte så dumma att vi ens skulle försöka påverka honom. Dessutom är LIF inte på något sätt informerat om vilka ärenden IGM behandlar. Det blir vi först i efterhand.
Den nye IGM kommer inte heller att placeras i LIF:s lokaler vid Medborgarplatsen i Stockholm utan kommer antingen att sitta hemma eller i ett separat kontor på stan.


Oklar omorganisation


LIF:s agerande och övriga fakta kring informationsgranskningsmännen avslöjar dock att det är ett tämligen hastigt påkommet behov av samverkan mellan IGM och NBL som
har upptäckts på LIF.
Den ordinarie informationsgranskningsmannen Bengt Lundh har t ex bedrivit den reklamgranskande verksamheten från Skåne sedan 1979, och enligt Håkan Mandahl har detta fungerat utan problem.


 


Nu är det förvisso så att läkemedelsföretagens marknadsföring har blivit alltmer komplicerad och svårare att granska och bedöma i takt med att den medicinska vetenskapen har ökat i komplexitet. Något som har skett successivt genom åren och som naturligtvis kan kräva att LIF anpassar sin reklamgranskande organisation till den nya verkligheten.
Det är också lätt att inse att det kan finnas praktiska fördelar med att ha sin verksamhet samlad till en stad och att en flytt därför kan vara motiverad.
Men inga av dessa skäl är av så akut karaktär att de rimligtvis kan motivera den drastiska omorganisation som nu genomförs inom LIF. Den ställer nämligen alla tidigare planer på ända och placerar LIF i en minst sagt besvärlig situation.


Börjar om med helt ny IGM
Den ställföreträdande informationsgranskningsmannen Hans Liedholm anställdes hösten 1994 som ett led i en större förändring av granskningsverksamheten som innebar att IGM fick ökade arbetsuppgifter. Men det fanns också en långsiktig plan hos LIF som gick ut på att Hans Liedholm, så småningom, skulle överta Bengt Lundhs roll som ordinarie IGM när denne skulle gå i pension. Eftersom Bengt Lundh precis stod i begrepp att själv gå i pension till halvårsskiftet 1997 när beskedet om avskedet kom från LIF så hade det naturliga varit att Hans Liedholm då övertagit hans roll som ordinarie IGM.
Att LIF hade engagerat Hans Liedholm visar också att de sedan en tid hade planerat för Bengt Lundhs pensionering ? en planering som man nu helt överger till förmån för omorganisationen. I och med flytten till Stockholm kommer LIF nämligen att förlora båda sina reklamgranskare eftersom de båda är bosatta i Skåne. Något som verkar vara ovanligt dåligt planerat.
? Ja, det kan jag väl hålla med om, säger Håkan Mandahl, men någon gång måste man byta.
Nu tvingas LIF istället att annonsera efter en helt ny IGM som kommer att få börja från början utan någon nestor att luta sig emot på det sätt som Hans Liedholm har kunnat samverkat med Bengt Lundh. Något som knappast kan vara särskilt önskvärt i en så komplicerad verksamhet som detta är fråga om.


Olika åsikt kring granskningen
Eller är det möjligen precis vad LIF önskar? Att bryta den utveckling som har börjat i och med att Hans Liedholm kom som ett tillskott i granskningen.
Hans Liedholm, som är invärtesmedicinare, kardiolog och klinisk farmakolog, har under sin tid som ställföreträdande IGM granskat läkemedelsföretagens reklam ordentligt för att förvissa sig om att det som påstås i den är riktigt.
I stadgarna för IGM står det att utgångspunkten för granskningen ska vara produktens FASS-text (i de nya stadgarna, efter översynen, är FASS-texten utbytt emot läkemedlets produktresumé). Detta menar Hans Liedholm inte räcker eftersom en FASS-text eller en produktresumé, med nödvändighet, aldrig kan vara lika detaljerad som de studier som den baseras på. Detta gör att nyanser försvinner ? nyanser som sedan företagen kan spela på i sin marknadsföring för att sedan luta sig emot produktresumén.
? Genom att utgå ifrån produktresumén som ett axiom gör man sig mer eller mindre immun mot kritik, säger Hans Liedholm, och det är ju inte rimligt.
Denna syn på sin uppgift har bland annat lett till att Hans Liedholm i sin roll som IGM under förra året ifrågasatte en produktresumé godkänd av Läkemedelsverket samt en artikel publicerad i den medicinska tidskriften The Lancet.
? Detaljerna från enskilda studier kan ju naturligtvis inte tas upp i en produktresumé och då kan ju inte företagen i alla lägen heller stödja sig enbart på produktresuméns sammanfattning av studierna i sin marknadsföring, säger Hans Liedholm. Och när det gäller studier så måste ju det viktigaste vara vad det står i dem och inte vilken tidskrift som de har varit publicerat i.
Men här går åsikterna kraftigt isär mellan Hans Liedholm och LIF i övrigt som menar att informationsgranskningsmannen inte ska gå så djupt i sin granskning utan nöja sig med det som står i produktresumén eller i The Lancet.
? Vår inställning är att om Läkemedelsverket har uttryckt en värdering i en produktresumé så gör ett företag som för denna värdering vidare inget fel, de har inte mycket annat att välja på, säger Håkan Mandahl.
Detsamma menar han även gäller för etablerade medicinska tidskrifter som t ex The Lancet.
? Ja, om man hänvisar till The Lancet så är det vedertagen sanning, säger Håkan Mandahl. Om Hans Liedholm vill ifrågasätta det så är han fri att göra det men det tenderar att bli tämligen akademiskt och är sällan relevant för förskrivaren. Det är en annan typ av granskning och den är det inte meningen att IGM ska syssla med i alla fall.


Gräns för granskningen
Läkemedelsindustrins företrädare menar alltså att det finns en gräns för hur långt man ska granska ett påstående som görs i en annons för ett läkemedel. Det innebär, om man drar resonemanget till sin yttersta spets, att det som påstås i läkemedelsannonser i Sverige inte nödvändigtvis behöver vara sant så länge det är publicerat i tillräckligt vederhäftiga sammanhang. I de allra flesta fall resulterar detta synsätt naturligtvis inte i några konflikter, men skulle det någon gång bli tveksamheter om det som hävdas i en annons faktiskt är sant eller inte så är det alltså inte reklamgranskarnas uppgift att ta reda på det, enligt LIF.
Samtidigt måste man naturligtvis vara medveten om att det praktiskt taget är omöjligt att finna den absoluta sanningen om ett läkemedel hur väl undersökt det än är.
? Ja naturligtvis, och detta kan ju lätt få ett löjets skimmer över sig, säger Hans Liedholm. Det är ju lätt att få till det som att jag är någon slags Don Quijote som slåss mot väderkvarnarna för att nå den yttersta sanningen, men det är ju inte alls det som det är frågan om. Det finns en gemensam bas för att kunna läsa alla slags artiklar som går ut på att man granskar hur studien är upplagd, dess metodik samt författarnas slutsatser. I min granskning har jag använt mig av sådana allmängiltiga vetenskapliga granskningsmetoder för att t ex studera den statistiska styrkan i studier.
Dessa granskningsmetoder kan man se som verktyg, menar Hans Liedholm, med vilka man kan bräcka upp en studie och se vad författarna har gjort och sedan jämföra det med vad som står i annonsen och då kan man se om påståendet stämmer eller inte.


?Kan uppfattas så?
Det man måste fråga sig nu är om inte orsaken till LIF:s omorganisation av IGM-funktionen egentligen är att man vill göra sig av med Hans Liedholm som potentiell ordinarie IGM eftersom han skulle ha granskat reklamen lite för ingående för läkemedelsindustrins smak.
? Ja, jag är rädd för att det kan uppfattas så och det har jag också sagt när vi har diskuterat detta, säger Håkan Mandahl. Men det är styrelsens bedömning att den risken får vi ta och vi får i så fall försöka förklara oss bättre i fortsättningen.
? Vår udd är inte riktad mot honom som primäråtgärd utan den här omorganisationen är en liten del i en större totalöversyn.
Blotta misstanken att läkemedelsindustrin har avskedat en granskare som synade deras marknadsföring för noga gör dock att man bör fråga sig vilken trovärdighet en ny IGM egentligen kommer att ha. Den nye informationsgranskningsmannen vet ju att om han (eller hon) inte behagar LIF så finns risken att verksamheten omorganiseras igen.
Men Håkan Mandahl är inte orolig för en sådan utveckling.
? Jag tror inte att det totala institutets trovärdighet kommer att påverkas av detta, säger han. Tvärtom tror jag att man kommer att ha full respekt för detta. Dessutom offentliggör vi varenda utlåtande från IGM och NBL så envar som vill sätta sig in om ett beslut är rätt eller fel har full frihet att göra det. Offentligheten är bland annat till för att visa att ett ärende handlagts korrekt.
Vem den nye IGM kommer att bli är ännu inte klart eftersom tjänsten nyligen annonserats ut. Vid ansökningstidens utgång, den 8 april, hade fyra personer sökt tjänsten.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng