Genotyp tycks oviktig vid astmabehandling

Tidigare misstankar om att astmapatienter med en viss genotyp skulle
svara bättre på behandling med långverkande beta-2-agonister i
kombination med inhalerade kortikosteroider tycks inte stämma. En
amerikansk studie publicerad i Lancet visar på att
behandlingsresultatet inte skiljer sig åt mellan patienterna.

20 nov 2009, kl 17:01
0

Tidigare studier har pekat på att astmatiker som har en viss genuppsättning svarar bättre på behandling med långverkande beta-2-agonister i kombination med inhalerade kortikosteroider. Men en amerikansk studie publicerad i Lancet visar att resultatet inte påverkas av den specifika genotypen.

Inom ramen för den så kallade LARGE-studien jämfördes personer med aminosyrauppsättningen arginin-arginin (B16 Arg/Arg) på en viss position av receptorn med de som har glycin-glycin (B16 Gly/Gly). Tidigare har det funnits misstankar om att personer med Arg/Arg skulle bli mindre hjälpta av kombinationsbehandlingen.

Patienterna i de båda grupperna fick den långverkande beta-2-agonisten salmeterol 50 mg två gånger om dagen eller placebo, under två 18-veckors perioder. Alla deltagare fick tillägg av inhalerade kortikosteroider i form av hydroflouralkan beklometason 240µg två gånger om dagen.

Slutsatsen av studien var att patienter i båda grupper nådde samma effekt av behandlingen med avseende på maximalt utandningsflöde, PEF. I en kommenterande artikel skriver William Kelly från New Mexico Health Science Center i USA att studier av singel-nukleotids polymorfism är begränsade eftersom hur någon svarar på en behandling beror på många olika faktorer.