Gemensam lista inget självklart alternativ

“Alla” pratar om gemensam läkemedelslista. Men vad menar vi egentligen? Och är det verkligen det vi ska ha?, frågar sig Mikael Hoffmann i ett nytt blogginlägg.

28 Apr 2016, kl 10:40
4

Om bloggen

Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

I dag instämmer alla i krav på en samlad läkemedelslista. Men förslag om samlad läkemedelslista är inget nytt.

Projektet PALL (Patientens läkemedelslista) lämnade förslag för över tio år sedan. Föregångaren till samlad läkemedelslista, ”Nationell ordinationsdatabas, NOD”, initierades 2009 och skulle vara i drift 2012. Utredningen SOU 2015:32, Nästa fas i e-hälsoarbetet, utredde frågan om lagstiftning men flera remissinstanser och särskilt Datainspektionen var kritiska.

Och nu aviserar regeringen förändringar av lagstiftning under 2018 som ska möjliggöra ett framtida införande av ”samlad läkemedelslista”.

I den samlade läkemedelslistan speglar vi i dag alla våra olika förväntningar. Det innebär att det finns skilda uppfattningar om vad en uppdaterad läkemedelslista skall innehålla och vilka problem den exakt skall lösa. Och vet man inte det så fattas det lätt felaktiga beslut.

Ska den som i Danmark innehålla alla receptexpedierade läkemedel och låsas vid inläggning för att sedan uppdateras och låsas upp vid utskrivning? Eller ska det finnas med vissa, eller kanske alla, rekvisitionsläkemedel givna i öppen vård vid mottagningar respektive sluten vård vid avdelningar?

Ska alla patienter vara med, eller skall bara de som önskar och har behov (flera läkemedel, flera olika förskrivare, nedsatt kognitiv förmåga) vara med? Om det senare – ska deltagande vara via opt-out eller opt-in (som vid dosförpackade läkemedel)?

Och kanske viktigast men minst diskuterat: Ska den samlade läkemedelslistan ses som ett nationellt register som fungerar som en journalhandling eller ska den alltid också finnas uppdaterad och tillgänglig i den lokala journalen, vilket kräver en synkroniseringslösning?

Läkemedelslistan används vid varje bedömning av varje patient, inte bara i samband med ordination av läkemedel. Det ställer stora krav på driftsäkerhet och backup.

Jag vet därför vad jag själv tycker är den självklara vägen: Den danska lösningen med enbart receptexpedierade läkemedel som låses vid inläggning på sjukhus. Den bör inkludera alla med undantag för de som önskar avstå (opt-out) och ha en automatisk synkronisering mellan en nationell databas och den lokala patientjournalen vid varje vårdkontakt så att läkemedelshistorik och den aktuella ordinationen alltid också finns lokalt.

En sådan lösning tillfredsställer de viktigaste behoven och resten får sammanhållen journalföring (eller för de som inte har det), NPÖ, nationell patientöversikt, lösa.

Tekniskt är detta mycket enklare och ej nätverksberoende (snabbare laddning av info!) vilket också innebär att det är billigare och snabbare att införa samt säkrare vid nationella och lokala driftstörningar. Om nationella systemen inte fungerar så finns en god läkemedelshistorik i varje lokal patientjournal och om den lokala journalen inte alls fungerar så finns information tillgänglig i lokal läskopia. Slutligen innebär det också att patientens läkemedelslista alltid kan användas i lokala kliniska beslutsstöd som kan koppla mot varnings- och uppmärksamhetsinformation, andra diagnoser och pågående behandlingar, lokala labb-värden med mera.

Men det här är bara ett av minst 3 * 3 * 2=18 olika alternativ för en samlad läkemedelslista. Vilket ska vi ha? För att svara på den frågan måste vi vara överens om vad vi menar med det vi kallar samlad läkemedelslista. Och för det behövs en behovs- och riskanalys för de olika alternativen. Var finns den? Den behövs!

Ännu viktigare är att ställa oss frågan varför vi inte i dag i högre utsträckning redan arbetar på rätt sätt åtminstone i vården när vi ordinerar läkemedel? Sveriges läkarförbund har tillsammans med Sveriges läkemedelskommittéer och med stöd från NEPI tagit fram anvisningar för roller och ansvar för läkemedelslistan.

Dessa anvisningar ligger nu till grund för Socialstyrelsens uppdatering av läkemedelshanteringsföreskrifterna. De beskriver ett arbetssätt som ändå blir nödvändigt med en samlad läkemedelslista och i dag redan skulle kunna lösa en del – men inte alla – av dagens problem.

4 Kommentarer

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Vill tacka dig för intressanta diskussionsinlägg och för att du håller igång debatter. Det är väldigt viktigt att någon drar igång dem. Lite besviken att mina kollegor inte säger flaska och inte ens nu till Valborg.

    Jag skulle nog lägga upp en läkemedelslista på ett annorlunda sätt och den skall visa vilka läkemedel patienten hämtat ut på apoteket och verkar konsumera. Gärna med besked om compliance. Efter denna uppräkning, vilka preparat som förskrivits, men ej uthämtats. Som jag ser är det viktigaste att veta vilka preparat, som verkligen används och som därmed kan skapa problem av olika slag.

  2. Tack för att du tänker till och reagerar.

    En blogg har ett begränsat utrymme och därför går det inte att fullt ut gå in på detaljer. En viktig poäng tror jag är att patienten måste ha hjälp med att veta vilka läkemedel patienten ska ta, se gärna:
    http://www.dagenssamhalle.se/debatt/sa-minskar-vi-risken-foer-felmedicinering-21707
    http://www.sjukhuslakaren.se/7-fragor-att-hjalpa-din-patient-att-svara-pa/

    Dit kommer vi bara om vi istället för recept har en lista över kontinuerligt uppdaterade ordinationer av läkemedel som siste förskrivaren tar ett ansvar för istället för envägs-recept, se gärna:
    http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2015/02/Lakarens-olika-roller-och-ansvar-for-patientens-lakemedelslista/
    Komplettera med behandlingsändamål (för patienten) och ordinationsorsak (mer detaljerat för vårdpersonal och farmaceut som patienten väljer att dela information med) så har vi något helt annat än idag.

    Utopi? Javisst. Men det är det patienten behöver för att kunna veta vilka läkemedel som ska tas i vilken dos ur vilken förpackning varje dag. Och en sådan lista skulle dessutom underlätta för läkaren att bedöma patienten och ordinera; samt för farmaceuten att expediera vad patienten behöver. Sedan måste naturligtvis de läkemedel patienten faktiskt hämtat ut på apotek finnas tillgängliga så listan ständigt kan underhållas, uppdateras, korrigeras.

    Det är inte så långsökt som det verkar. Det är så förskrivarna arbetar när patienten är inlagd på sjukhus (=bara en samtidig vårdgivare) och det är faktiskt så de flesta patientjournalers läkemedelsdel är tänkta att fungera i öppen vård. Det är bara det att arbetssätten i vården är felaktiga och IT-stöden mellan apotek och vård är inte utformade för patientens bästa.

    Om vi å andra sidan VILL VÄLJA BORT denna möjlighet – då tycker jag att vi bör vara klara att det faktiskt är det vi gör. Vi har gjort det i många år nu. Det är dags att ändra på det hela – men också att ställa högre krav på mina kollegor att göra ett bättre jobb när de förskriver läkemedel. Oavsett om de har dagens eller morgondagens IT-stöd.

  3. Indikationen skall stå på receptet redan och det var ganska längesedan det infördes. Tror det var i mitten på 80-talet, när receptblanketter blev obligatoriska. Förr kunde man skriva recept på vilket papper, som helst. Höll information om detta för läkarkåren lokalt och en överläkare på ortopeden blev förbannad för han ville skriva recept på vanligt papper också och inte leta efter blanketter.

    Vad beträffar läkemedelslista så brukar jag få en sådan på apoteket åt min mamma. Hon har några mediciner, som jag håller reda på. Den verkar komplett och innehåller alla förskrivna mediciner både i öppen-och slutenvård. Brukar också stå antalet uttag.Tror denna lista rensas, när recepten utgått i tid för det verkar som de försvinner då.

    Vid läkemedelsgenomgångar vore det bättre med en lista, som visar på uttagna läkemedel dvs använda läkemedel. Vissa kan nog sätta ut sina mediciner själv. Minns när Adalat kapslarna från mitten av 80-talet, som var en olämplig farmaceutisk komposition med snabb absorbtion med åtföljande reflextakykardi, som gjorde att 50 % satte ut preparatet själv (en svensk studie). De blev skrämda av hjärtrusningen. Senare kom Adalat tabletter som gav mindre problem av den arten.

  4. Bara ett litet klarläggande.

    Det som SKA stå på receptet i doseringstexten är behandlingsändamålet i fritext och ska hjälpa patienten att genomföra behandlingen, t ex “mot lunginflammation”. Det ska alltså delas med expedierande farmaceut.

    Ordinationsorsak är den mer detaljerade medicinska informationen som används för kommunikation mellan vårdpersonal (och i framtiden kanske med patientens tillstånd med apotekspersonal), t ex “mykoplasmapneumoni”.
    Det kan med patientens tillstånd delas med expedierande farmaceut men inte i dagens e-receptformat.

    Mer om detta i http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-12-35

    Den första listan du beskriver (som beskriver antal uttag och där läkemedel försvinner om inget giltigt recept finns kvar) är de digitalt sparade giltiga recepten – “mina sparade recept”. Enligt lag om läkemedelsregister får patienten EJ medge direktåtkomst till dessa uppgifter till behandlande läkare.

    Den andra listan är den så kallade läkemedelsförteckningen över uthämtade recept. Den kan behandlande läkare få direktåtkomst till med patientens medgivande.

    Ingen av de två beskriver automatiskt patientens samlade aktuella läkemedelsordinationer. Se bl a http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=18237