Bröstcancer dynamiskt fält för forskningen

Ändå avlider runt 1 500 svenskor varje år till följd av sjukdomen vilket gör just bröstcancer till den näst vanligaste dödsorsaken bland kvinnor i Sverige.

Behandlingen av sjukdomen bygger i dag alltjämt främst på kirurgi, strålbehandling, cytostatikabehandling och endokrin terapi. Men för sex år sedan godkändes en ny form av adjuvant ? understödjande ? behandling vid bröstcancer, trastuzumab (Herceptin). Den verksamma substansen är en monoklonal antikropp riktad mot HER2-receptorn som uttrycks i stora mängder av omkring 20-30 procent av all bröstcancertumörer. Preparatet används för behandling av kvinnor med metastatisk bröstcancer vars tumör överuttrycker HER2-receptorn.

– Det här läkemedlet har inneburit ett väldigt stort framsteg eftersom det minskar risken för återfall och höjer överlevnaden för dessa patienter avsevärt, säger Carsten Rose, verksamhetschef på onkologen vid universitetssjukhuset i Lund.

Aromatashämmare allt vanligare

I dag används trastuzumab inte enbart som monoterapi, utan ges allt oftare tidigt i direkt kombination med kemoterapi, vilket visat sig ge bättre respons och överlevnad (se LMV 12/05). När det gäller endokrin terapi, som syftar till att strypa hormonberoende tumörers tillgång på östrogen, har antiöstrogenen tamoxifen länge varit standard. På senare tid har dock aromatashämmare slagit igenom allt mer som alternativ vid behandling av denna tumörtyp hos kvinnor som passerat klimakteriet.

På den svenska marknaden finns i dag tre läkemedel som räknas till den så kallade tredje generationens aromatashämmare; anastrazol (Arimidex), exemestan (Aromasin) och letrozol (Femar). Tidigare användes denna läkemedelsgrupp främst som palliativ behandling vid metastaserad sjukdom men har allt mer börjat användas som primär adjuvant terapi.

Bättre än tamoxifen

I juni i år föreslog brittiska National Institute for Clinical Exellence, NICE, nya riktlinjer för användning av aromatashämmare. Institutet konstaterar att denna läkemedelsgrupp är överlägsna tamoxifen när det gäller att förhindra återfall och rekommenderar därför att aromatashämmare används för behandling med hormonkänslig, tidig bröstcancer hos kvinnor som passerat klimakteriet. I augusti 2006 slog även en internationell expertpanel bestående av 24 ledande bröstcancerläkare fast att aromatashämmare utgör ett effektivare behandlingsalternativ än tamoxifen för denna patientgrupp. Utlåtandet bygger på en metaanalys av materialet från sju stora studierna av aromatashämmare som gjorts på senare tid.

Vill ej höja till skyarna

Mot bakgrund av dessa studier har även alla de aromatashämmare som används i Sverige fått nya indikationer under det senaste året.

Letrozol är sedan i maj 2006 även godkänt för behandling av tidig hormonberoende sjukdom hos denna patientgrupp. I juni i år blev preparatet även godkänt för förlängd behandling av postmenopausala kvinnor med tidig hormonberoende bröstcancer som tidigare genom gått fem års behandling med tamoxifen. Även anastrozol (Arimidex) får från och med januari i år ges till patienter med tidig hormonberoende bröstcancer i hela EU-området; i Sverige gäller dock detta sedan oktober 2003. Exemestan (Aromasin) fick 2005 ny indikation för behandling av patienter som stått på tamoxifen i 2-3 år.

Svenska bröstcancergruppen, SweBcg, rekommenderar nu att aromatashämmare används rutinmässigt vid behandling av hormonreceptorpostitva tumörer hos postmenopausala kvinnor som löper hög risk att drabbas av återfall.

Jonas Bergh, professor i onkologi vid Karolinska institutet i Stockholm, har dock svårt att förstå varför denna läkemedelsgrupp höjs till skyarna. Överlevnadsvinsten för behandling med aromtashämmare har nämligen inte visats statistiskt signifikant jämfört med standardmässig tamoxifenbehandling ännu.

– Risken för återfall minskar visserligen med 20-30 procent men den absoluta överlevnaden ligger bara på runt 3-4 procent vilket fortfarande är mycket lågt. Detssutom vet vi fortfarande väldigt lite om långtidsverkningarna av de här läkemedlen, som hur de påverkar hjärta och kärl, säger Jonas Bergh.

Individanpassning på väg

Dessutom kvarstår en del frågor kring hur aromatasinhibitorerna ska användas optimalt, som hur lång behandlingen bör vara och hur effektivt en kombination av tamoxifenbehandling följt av behandling med aromatasinhibitorer är jämfört med enbart behandling med aromatashämmare. Flera studier pågår just nu för att utröna detta.

En annan behandlingsform mot bröstcancer som det forskas kring just nu är genterapi. Framför allt är det antisenseterapi med dubbelsträngat RNA som vetenskapen sätter sin tilltro till. Även inom genomics och proteomics görs allt fler framsteg. Dessa tekniker används ännu främst som diagnosverktyg men kan på sikt även göra det möjligt att individanpassa behandlingen.

Carsten Rose tror att det om 15 år kommer att finnas ett stort antal antiöstrogener som kan användas preventivt mot bröstcancer. Han förutspår även att det kommer finnas 5-10 nya ?target therapies?, målriktade terapier, som används ensamma eller i kombination med andra eller med cellgift. Men han menar också att det inte enbart med läkemedel som bröstcancer ska bekämpas.

– Alla framsteg inom läkemedelsforskningen ändrar inte på det faktum att tumörcellerna kan utveckla resistens mot dessa preparat. Vi kan inte bara angripa cancer med olika läkemedel utan att samtidigt satsa på kirurgi, strålbehandling och prevention, säger Carsten Rose.

Camilla Wernersson