Allt fler söker hjälp för utbrändhet ?orsaken finns i arbetslivet menar stressforskare

Aldrig har vi pratat så mycket om stress och utbrändhet som idag. Varför känner sig då så många människor i dagens samhälle stressade och varför har det ökat så dramatiskt under de senaste åren? Vad är det i vår tids arbetsliv som skapar ohälsa och vad menar vi när vi säger att vi är stressade, utmattade eller utbrända?

23 aug 2002, kl 22:19
0

Ordet utbränd används ofta slarvigt i liknande termer som stress. Men i begreppet utbränd brukar man också inbegripa något som kallas depersonalisering som innebär att individen blir cynisk och förlorar sin empati med andra människor. Utbrändhet är inte en akut och kortvarig reaktion utan kommer successivt, ofta som svar på stress som pågått länge. De drabbade brukar dels beskriva en djup trötthet och dels en försämrad förmåga att tänka, minnas, förstå och resonera.
Många läkare är kritiska till utbrändhet som diagnos. Vissa hävdar till och med att det finns en risk med diagnosen,  den är alltför lätt att ta till och gör att patienterna inte blir ordentligt utredda för eventuellt underliggande sjukdomar.


Andra begrepp
Många läkare väljer därför andra begrepp på sjukintyget. En del skriver stress, stressutlösta utmattningsreaktioner eller depression. Några skriver arbetsrelaterad utmattning på intyget för att poängtera sambandet med arbetet. Det finns de som tycker att urladdad är ett bättre begrepp som har en mer positiv klang ? en urladdad människa kan genom att förändra sitt liv, hemma eller på arbetet, ladda sina batterier på nytt.
Den amerikanska forskare som populariserade begreppet utbrändhet, Christina Maslach, betonade sambandet mellan samhällsutvecklingen och långvarig stress. Hon beskrev i boken ?Utbränd ? omsorgens pris?, som kom i början av 1980-talet, vådorna av ett starkt engagemang i kombination med hög arbetsintensitet och liten möjlighet att styra sin arbetssituation. Det sägs ofta att ?för att vara utbränd ska man ha brunnit?.
Mycket har forskats och skrivits om utbrändhet sedan slutet av 1970-talet. Tidigt började forskarna lägga märke till psykosomatiska symtom som total utmattning, trötthet och olika sjukdomar och att tillståndet var vanligt bland poliser, lärare, socialarbetare, präster och olika kategorier inom vården. 


Inom allt fler yrken
Idag är utbrändhet ett växande problem inom allt fler yrken. Christina Maslach hävdar i sin andra bok ?Sanningen om utbrändhet?, som kom för ett par år sedan, att utbrändheten idag når epidemiska nivåer i dagens amerikanska arbetsliv.
Hon poängterar att det inte är individen det är fel på, utan att det har skett grundläggande förändringar inom arbetslivet. Dagens arbetsplats är en kall, fientlig och krävande miljö, både ekonomiskt och psykologiskt. I allt för hög utsträckning omsätter företagen sina tillgångar för att höja sitt kortsiktiga börsvärde och för att skaffa sig bränsle till hektiska sammanslagningar och internationella företagsköp.
Nedskärningar av en organisation innebär sällan någon minskning av dess arbetsuppgifter. Christina Maslach menar att utbrändhet är ett tecken på en förskjutning mellan vad människor förmår och vad de måste göra och innebär en urholkning av värderingar, värdighet, humor och vilja. Dagliga krav från arbetet, familjen och allting däremellan urholkar människors energi och entusiasm.
?Utbrändhet är inte någon personlighetsdefekt eller ett kliniskt syndrom, det är ett arbetsmiljöproblem?, skriver hon.
I Sverige har antalet sjukdomsfall som orsakas av stress i arbetslivet ökat dramatiskt under de senaste åren. Äldre kvinnor inom offentlig sektor står fortfarande för de flesta sjukskrivningarna, men på försäkringskassorna ser man nu att sjuskrivningarna också ökar bland yngre personer.
Våra svenska stressforskare har länge varnat för den här utvecklingen. Lennart Levi vid Karolinska institutets avdelning för stressforskning har definierat faktorer i arbetslivet som innebär en särskild risk för skadlig stress. Det är en kombination av stor arbetsbelastning, låg egenkontroll, enformigt arbete och brist på uppskattning.


Accelerationssyndromet
Marianne Frankenhauser, psykolog och idag professor emerita vid Karolinska institutet, använder uttrycket ?accelerationssyndromet? för att beskriva den moderna tidens stress. Med det menar hon ett kollektivt uppskruvat tempo som tvingar oss att ständigt jaga tid ? tid som vi använder till att jaga ännu mera tid.
Denna upptrissade stämning i samhället och i arbetslivet, oroar henne. Informationsflödet bara växer och växer och tiden blir en alltmer begärlig bristvara. Att vi måste sortera bort en så stor del av de intryck vi får är nytt för dagens människor. Utan att få möjlighet att bearbeta intryck, stanna upp och reflektera glömmer vi våra mål.
Idag jagar många bara omkring utan att riktigt veta vad de strävar efter, menar hon. Då blir stressen av ondo.
Christina Doctare har som läkare mött hjärnstressade ? som hon kallar det ? människor i kriget på Balkan. Men hon har också sett samma slags hjärnstress i vårt land där människor upplever andra former av oförutsägbarhet, förluster och utsatthet. Hon hävdar i sin bok "Hjärnstress" att vi inte ska skuldbelägga individen för att hon blir sjuk och att vi på allvar måste överväga dagens samhällsutveckling. Samspelet mellan människan och hennes omgivning är komplex. Ju mer komplicerat vårt samhälle blir och ju snabbare förändringstakten är desto mer ökar stressen.
I dagens Sverige breder tystnaden och ett utbrett illabefinnande ut sig. Varför har det blivit så tyst, undrar hon. Vart har samtalet mellan oss människor tagit vägen? Ingen verkar ha tid att lyssna.


Stress som leder till döden
Det finns till och med rapporter om att man kan dö av stress. En uppmärksammad undersökning av Jovan Rajs, professor i rättsmedicin vid Karolinska institutet och Aleksander Perski, docent i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet, visade att två unga och tidigare friska människor dött i "plötslig vuxendöd".
Enligt artikeln, som publicerades i Läkartidningen (17 nov 2000), finns det en rad system både i hjärnan (GABA, opiat, serotonin och dopamin) och i perifera organ (adenosin, prostaglandin, antioxidativt) som i vanliga fall skyddar mot stressinducerade störningar. Perski och Rajs menar att skyddsmekanismerna kan vara satta ur spel av dagens ofta hetsiga arbets- och livsmönster, med komplexa och kanske oförenliga krav i kombination med eftersatt återhämtning.


Kvinnor känsligare för stress
Man vet att det finns könsskillnader när det gäller vår förmåga att hantera stress, men det är fortfarande ett relativt outforskat område. Det är känt att kvinnor ofta har fler riskfaktorer i alla förpliktelser och omsorger som gäller familj och närstående. Här är individens förmåga och möjligheter att hantera stress, det som kallas "coping", viktig. Kristina Orth-Gomer vid Karolinska Institutet har visat att låg copingförmåga i kombination med relationsproblem är extra farligt för hjärta och kärl och ökar risken för hjärtinfarkt.
Mycket talar också för att kvinnor kan vara känsligare i de system i hjärnan som har med stress, välbefinnande och smärta att göra. Det har spekulerats i om kvinnor kan ha en ökad sårbarhet för stress genom att deras reaktioner ofta är av "underkastelsekaraktär", medan män är mer utåt-
agerande i stressade situationer.


Varierande behandling
Det är idag väldigt olika vilken behandling som erbjuds den som får diagnosen utbränd, de flesta blir sjukskrivna i väntan på att det ska gå över. I och med att problemet med utbrändhet har uppmärksammats ökar också kunskaperna hos läkarna. Det börjar komma speciella mottagningar inom den offentliga sjukvården för stressrelaterade sjukdomar där ett team av olika professioner samverkar.
Många söker alternativa behandlingar och stressmarknaden omsätter idag stora pengar. Allt fler företag och organisationer har börjat satsa på preventiv hjälp för sina anställda med kurser i meditation, Qi Gong, autogen terapi eller andra behandlingar för att motverka stress. Företagshälsovården har under de senaste åren vuxit till en hel industri med behandlingsmetoder som påstås hjälpa mot stress och det växer fram företag som specialiserat sig på att hjälpa utbrända och stressade personer.
All erfarenhet hittills tyder på att det är fråga om en mycket lång återhämtningstid för den som blivit utbränd, ofta flera år. Forskningen har visat att det går att påverka sjukdomsprognosen genom att träna upp förmågan att hantera stress och förändra sin livsstil. Speciellt utformad behandling i grupp ger ofta goda resultat. Att lära känna sig själv och lyssna mer på sina egna signaler är en viktig del i behandlingen. 
Många som har kommit igen efter att ha varit utbrända tycker att de har kunnat skapa sig ett mycket bättre liv med större livskvalitet än tidigare. Att tvingas stanna upp och tänka över sin situation kan innebära en vändpunkt och en möjlighet till ett bättre liv.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng