Annons

Barnsäkert kräver mer än studier

Vikten av ett nationellt kunskapsstöd för läkemedelsbehandling av barn var en av de frågor som diskuterades vid årets Läkemedelsriksdag. Alla vill ha ett men frågan är vem som ska ansvara för det.

6 mar 2013, kl 15:18
0

"Jag kan behandla ett barn som väger 400 gram en dag och ett som väger 198 kilo nästa dag."

Den information som finns om läkemedel och barn är dessutom spridd på många ställen och svår att överblicka. Det var några av slutsatserna när representanter från myndigheter, vården och företag träffades på årets Läkemedelsriksdag i Stockholm.
– Barn får i dag i stor uträckning ofullständigt dokumenterade läkemedel. Vi har sett i studier att på sjukhus är ungefär hälften av de läkemedel som barnen får inte dokumenterade för den gruppen. För de allra minsta barnen handlar det om 70 procent, sade Viveca Odlind, docent och senior expert på Läkemedelsverket.

För sex år sedan trädde en ny EU-lagstiftning i kraft som skärper kraven på dokumentation för läkemedel hos barn. Lagen kräver bland annat att företagen vid ansökan om nya läkemedel måste inkludera studier på barn. Men än är det svårt att se några effekter i den kliniska vardagen. Till viss del beror det på att den största andelen läkemedel som används varit godkända sedan länge.

Erik Normann, läkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala beskrev hur det finns gott om information om hur läkemedel kan och har använts på barn men problemet är att dokumentationen inte finns samlad.
– Intresserade läkare samlar på sig information och sätter samman PM som används på det sjukhus där han heller hon är verksam. Vi skulle vinna mycket på att dela det kunskapsmoln som finns samlat, sade han.

Mikael Hoffmann, chef för stiftelsen Nepi, pratade om vikten av att ha ett kunskapsstöd som kan användas i vården när det gäller läkemedel till barn.
– Det räcker inte med informationen som finns i produktresumén eftersom den till stor del består av fritext. I barnsjukvården behövs även kopplingar till diagnoskoder, information om läkemedlens blandbarhet, utsättning och mycket annat.
Mikael Hoffmann menade att både staten och sjukvårdshuvudmännen har ett ansvar när det gäller att upprätta ett gemensamt beslutsstöd.
– Det finns en del i den nationella läkemedelsstrategin som handlar om beslutsstöd men det har hittills varit fokuserat på öppenvården. Det är bra att vi samlas här idag för att diskutera även slutenvården.

Läkemedelsverkets generaldirektör Christina Rångemark Åkerman sade att Läkemedelsverket inte kommer kunna ansvara för ett register eller beslutsstöd för läkemedelsanvändning till barn eftersom det till stor del handlar om off-labelförskrivning.
– Däremot kan vi vara med och bidra med information, sade hon.

Ett annat problem som togs upp var hanteringen av äldre, redan godkända läkemedel. EUs pediatriska regelverk kräver att företagen skickar in vetenskaplig dokumentation om sina godkända läkemedel till myndigheterna. Företagen kritiserade Läkemedelsverket för att inte godta studier publicerade i vetenskapliga tidsskrifter utan enbart vill ha rådata från kliniska prövningar. Viveca Odlind sade att myndigheten nog behöver ändra sitt sätt att se på data.
– Vi har kanske varit för stränga och jag tror att det blir nödvändigt med ett annat sätt att arbeta för dokumentation av läkemedelsanvändning på barn.

Christina Rångemark Åkerman pratade också om hur hela processen för hur läkemedel godkänns är på väg att förändras. Denna går mer mot ett stegvis införande där en ny produkt godkänns för en mindre avgränsad målgrupp eller med en smal indikation som sedan kan utökas, något som kan bli aktuellt för just användning på barn.

Synnöve Lindemalm, läkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus beskrev målande att barn som patientgrupp är väldigt heterogen.
– Jag kan behandla en patient som väger 400 gram en dag och en som väger 198 kilo nästa dag. Det säger en del om vilka olika doser och läkemedel som behövs.