Vad vill apoteken egentligen med receptexpedieringen?

    30 mars 2017, klockan 08:16
    8

    Mikael Hoffmann
    Läkare, chef för stiftelsen Nepi

    Om bloggen

    Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

    Det går inte att undvika att vara uppriktig. Jag kliar mig i huvudet. Jag förstår inte riktigt. Å ena sidan agerar apoteksaktörer kraftfullt för att få utveckla nya – och särskilt ersatta – apotekstjänster. Å andra sidan finns missnöje i varje fall hos apoteksaktörer kring förslag från Nya apoteksmarknadsutredningen på kravet att enbart legitimerad personal, det vill säga apotekare och receptarier, ska få genomföra receptexpedieringar.

    Å ena sidan betonas det vilken viktig verksamhet expediering är. Å andra sidan rapporterar farmaceuter att det ställs krav på att reducera tidsåtgång vid expediering. Å ena sidan ska känsliga saker avhandlas på apotek. Å andra sidan är miljön oftast så öppen så att alla runt omkring kan höra vad som sägs.

    Samtidigt som alla farmaceuter jag talar med trycker på att apotek är en del av hälso- och sjukvården verkar det inte i praktiken lika viktigt att legitimerad personal genomför det som är apotekens kärnverksamhet – att expediera receptbelagda läkemedel.

    Jag förstår fuller väl att det saknas apotekare och receptarier. Jag förstår mycket väl att apotekstekniker kan genomföra en expedition säkert under en legitimerad farmaceuts ansvar. Och det kan också vara inte bara en besparing utan också ett smidigt sätt att hantera kundströmmar, särskilt på mindre apotek. Men ger det möjlighet till att utveckla och fördjupa expedieringstillfället på de sätt som beskrivs i andra sammanhang?

    Det är inte jag som läkare som ska säga vad som är rätt här. Det är i första hand farmaceuterna själva som ska göra det tillsammans med Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som har tillsynsansvar för den del av apotekens verksamhet som är en del av hälso- och sjukvården som till exempel expediering av receptbelagda läkemedel. Men jag kan inte frigöra mig från att det är något som skorrar lite här.

    Kan det vara att misstaget vi gör är att vi talar om att ”expediera receptbelagda läkemedel”? Att vi använder en teknisk beskrivning av något som vore mycket bättre att beskriva som att ”göra det praktiskt möjligt för patienten att genomföra sin läkemedelsbehandling så som avsikten var vid beslutet av patient och ordinatör i vården”? Använder vi den senare beteckningen blir det också mycket tydligare att det där med att expediera förpackningar är den lilla delen, medan att det där med att stödja patienten är den stora och viktiga.

    Kanske kan vi då också ta ett steg ifrån dagens recepttänk med inlåsning av farmaceuter kring itereringar, förpackningsstorlekar med mera som läkaren enligt dagens regelverk måste ange i receptet trots att det i flertalet fall styrs av läkemedelsförmånen som läkaren inte kan påverka.

    Tänk om kärnverksamheten verkligen var att se till att patienten har tillräckligt av läkemedel hemma för att kunna genomföra behandlingen i drygt tre månader framöver, och att patienten förstod anvisningar och vilket läkemedel som var vilket? Tänk om apotek bokade återbesökstid för patienten hos samme farmaceut om 10-12 veckor så att patienter med många läkemedel kommer när det är lugnare på apotek och så att expedieringen kan förberedas dagen innan så att rätt läkemedel finns hemma? Tänk om vi tänkte mer fritt kring detta och mycket mera?

    För att kunna utveckla kärnverksamheten i den riktningen tror jag det behövs fler apotekare och receptarier som möter patienten på apotek, inte färre. Men det är bara vad jag tror. Det är ni som arbetar på apotek som måste formulera behov och målsättningar – i samråd med övrig hälso- och sjukvård. Än viktigare för mig som utomstående är att förstå vad å ena sidan farmaceuterna själva står för och vad å andra sidan apoteksaktörerna står för, och en tydlighet från er båda när era uppfattningar skiljer sig åt.

    8 Kommentarer

    Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

    1. Vi har en större artikel i Svensk Farmaci nr 2/17 som kommer ut snart, som tydliggör det du efterlyser: Vad farmaceuter (förtroendevalda i SFa) respektive apotekskedjorna anser om det specifika förslaget om farmaceut i hela receptkedjan. Diskrepansen mellan de två gruppernas syn är påfallande. Kedjorna har dock ganska olika tonläge i frågan. Jag skickar dig den gärna när tidningen kommer ut.

      Personligen tycker jag att förslaget är bra, som jag skrev i denna blogg.

      http://svenskfarmaci.se/blogg/en-utredning-som-varnar-om-farmaceutisk-kompetens/

      Att vara motståndare till höjda kompetenskrav ökar inte apoteksaktörernas trovärdighet som aktör i vården. Vill man vara en del av vårdkedjan måste man börja med att använda den läkemedelskompetens man besitter till bästa möjliga nytta för patienterna, och det här förslaget går åt det hållet.

      Jag hoppas att förslaget överlever till propositionen. Den viktigaste delen är dock själva kundmötet. En modifiering där man åtminstone kräver farmaceut i hela kundmötet vore också en förbättring mot dagens situation.

    2. Jag tycker det funkar ganska bra. Det som jag stör mig på är den 70-tals anda som ibland, om än sällan, infinner sig då de vita träskorna liksom glömmer kunderna totalt när dom träffar ett på likadana eller ett par birkenstock från kassa ett. När samtalet avslutas med ett skratt brukar jag dra slutsatsen att det kanske inte handlade om jobb ändå och känner mig lite som på en flygplats i en bananrepublik eller kanske i Palmes gamla kölappsparadis fast utan godtycklig tvåtimmars lunch.

    3. Farmaceuterna är belagda med munkavle idag pga låg ersättning för receptexpedition. Receptbelagt ger ingen vinst utan ger + – noll. Apoteken överlever ekonomiskt genom att sälja handelsvaror och receptfritt. Den här utvecklingen startade i början av 80-talet när receptfritt och handelsvaror utökades kraftigt under vissa protester från personalen. Dessa produkter gav stora vinster, som användes för att sänka statens kostnader för receptbelagda läkemedel. Det är därför som idag inte receptbelagt ger vinst. De skulle istället gjort så att övervinster från receptbelagt användes för att sänka priset på receptbelagt och att övervinster från handelsvaror användes för att sänka priset på handelsvaror. Men det gjorde man inte. Idag får en expedition av ett läkemedel ta max 3 minuter, så något stort utrymme för information finns inte. Idag kan man säga att kunderna får mer information än de betalt för.

      Att farmaceuter får monopol på receptexpedition är väl inte fel och säkert en viss förbättring. Troligen är det oekonomiskt med apotekstekniker i receptexpeditionen för en receptarie tjänar bara 25 % mer. Troligen är en receptarie mer effektiv än 25 %. Samtidigt skall man komma ihåg att i 400 år i Sverige har apotekstekniker lämnad ut medicin till kund.

      Beträffande information, så är man nog tvungen att ge extrabetalt till apoteken för kunder, som hämtar ut ett läkemedel för första gången och när de hämtar ut för andra gången. Första informationen handlar om hur man använder läkemedlet och varför det är viktigt att ta medicinen och inte avbryta den. Andra gånger kommer frågor om effekt och biverkningar. Man får råd när kontakt med läkaren är nödvändig t.ex vid biverkningar.

    4. Kanske skall lägga till att Staten tog ut en vinst från Apoteket AB på 100-200 miljoner kr per år. Om vinsten var större än det sänktes marginalen på receptbelagt. Apotekarsociteten har ägt 10 % av Apoteket AB, men sålde sina aktier till Staten i mitten av 80-talet för 20 miljoner.

      Beträffande restriktioner mot apotekstekniker i recepthanteringen skulle jag velat ha minimi utbildningen apotekstekniker på apotek. Att kassapersonal tas bort och ersätts av apotekstekniker, som kan ge bättre rådgivning om egenvårdsprodukter än kassapersonal. På receptsidan kan läkaren ge information, men i egenvården finns ingen sådan möjlighet .

    5. Mycket aktuell fråga, Mikael. Under min tid på apotek upplevde jag att det tuffaste var den konstant rådande etiska stressen: Ska jag vara lojal mot min legitimation eller min arbetsgivare? Jag har haft tur med bra apotekschefer och handledare som låtit mig prioritera det förstnämnda. Men alla utskick och meddelanden som florerade inom båda kedjorna jag verkat inom (inkl. kampanjer) visade tydligt att arbetsgivaren inte uppmuntrade till det som konservativt betraktats som ”kärnverksamheten” – receptexpedieringen och dess rådgivning.

      Det måste finnas en grupp som kan verka som motpart till apoteksledningen och dess intresseorganisation. En som kan ställa krav mot ledning och politiken för att få verka inom sin profession och kunna ha patienten i fokus, uppbackad av kollegor, intresseorganisationer och fackförbund. Läkarförbundet har sina yrkesföreningar som förenar läkare med gemensam arbetssituation, som kan föra debatt både mot arbetsgivare och mot politiken. Något sådant saknas för de farmaceuter som är ute på golvet, som ser sig bli inträngd mellan föreskrifter och ekonomisk lönsamhet, där de gör fel oavsett hur de väljer.

      Vilken organisation skulle kunna driva dessa frågor? Jag ser de läkemedelsansvariga farmaceuterna på apoteken som en självklar grundstomme för en sådan organisation. De är delaktig i det dagliga arbetet och känner till verksamheten. Samtidigt har de fått sitt uppdrag från Läkemedelsverket, företräder samtliga farmaceuter med legitimation från Socialstyrelsen på arbetsplatsen, är ofta utbildade via Apotekarsocieteten och har ansvar som (förhoppningsvis) är frånskilt 1:a linjens chef. Lite av en medicinskt ansvarig läkare. Om samtliga läkemedelsansvariga farmaceuter skulle ha möjlighet att samlas i en organisation oberoende av apotekskedjor, skulle de vara en kraft och en röst utåt som andas kvalitet och upprätthållare av professionen. Jag hoppas att de skulle kunna finna stöd från andra organisationer/myndigheter för att värna om de frågor som berör vård, patientsäkerhet och legitimation, som en motvikt till apoteksledningen. Då skulle de kunna föra ut den talan som jag upplevde fanns i kåren, att få verka mer för patienten, men som ofta dämpas när det försöker ta sig upp till ledningen.

      Vilka, hur, med vilka medel en sådan organisation skulle kunna etableras, är alla relevanta frågor. Apotekarsocieteten har sin sektion kring öppenvårdsfarmaci. Sveriges Farmaceuter har ingen naturlig gruppering idag utan driver alla frågor som en helhet.
      Oavsett hur det organiseras, så känner jag mig säker på är att drivkraften finns ute på golvet för att få göra sig hörda. Jag tror att det är många som skulle vilja jobba för dessa frågor, så länge som det finns ett givet forum, där det inte påverkar deras direkta relation till arbetsgivaren/närmaste chef.

    6. Det som är viktigt idag på apoteken är att tjäna pengar, så mycket som möjligt. Farmaceuter koster mer än tekniker. Är det brist på farmaceuter så anställer man hellre en tekniker än lockar med högre lön. Man anställer hellre nyutexaminerade än farmaceuter med erfarenhet, billigare. Säljförmåga är viktigare än farmaceutisk kompetens.
      Konstanta tävlingar på apoteken om att sälja mer och att expediera fler läkemedel till varje kund. Det har blivit en väldigt tråkig utveckling på apoteken. Vad är apotekens uppgift och uppdrag?

    7. Före detta apoteksanställd,
      E tt läkemedel har man 3 minuter på sig att expediera. En ganska kort tid om man dessutom skall blanda in en apotekstekniker också på 3 minuter. Troligen är det oekonomiskt med apotekstekniker för löneskillnaden är bara 25 %. Du har större nytta av en farmaceut. Om sedan apotekskedjornas ledningar gör en annan bedömning så handlar det om gallopperande inkompetens. De är inga genier kolla bara deras utbildning.

      Det som krävs för att få mer tid för information är fakta hur informationen nu är och hur den borde vara. Hur mycket extra marginalen måste utökas för att kvalitetssäkra informationen.

    8. Jag skulle vilja säga att frågan egentligen är felställd. Frågan som borde ställas är ”Vad vill egentligen Sverige med apoteken?”. Ingen av de utredningar som gjorts inför omregleringen eller nu i samband med den nya apoteksutredningen utgår från det som är vårt som farmaceuters motto: Rätt läkemedel, till rätt person, i rätt dos, i rätt tid och med rätt information. Alla utredningar hittills har gjorts med ideologisk grund, inte med målet att så många människor som möjligt i landet ska få tillgång till de läkemedel och den information de behöver. Omtag, tack!

      För att svara på frågan du ställer så räcker den nog att titta på direktiven till utredningen om avregling av apoteksmarknaden. Målet var att få till en privat marknad för apoteken med ett starkt statligt inslag, detta utan att öka kostnaden för skattebetalaren. Bara med till intet förpliktande omskrivningar nämndes apoteken som en del av vårdkedjan, utan som en del av handeln.

    Lägg till ny kommentar

    Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

    Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här