Det köptes vitaminer och mineraler för 800 miljoner kronor år 2000. Större delen av pengarna, 435 miljoner eller 54 procent, lades på apotekets produkter.
Orsaken är förstås en önskan att hålla sig frisk. Men behövs det här dagliga tillskottet? Behövs pillren?
Vitaminer och mineraler är apotekens verkliga storsäljare. Sett till DDD, definierad daglig dos, säljer vitaminerna bäst av alla läkemedelsgrupper.
Räknat i antalet varunummer är 90 procent av de vitaminer som säljs på apotek registrerade läkemedel, resten klassas som kosttillskott.
– De preparat som är registrerade som läkemedel måste vi kunna tillhandahålla, säger Carina Backhans, som är produktansvarig för vitaminer på Apoteket AB.
De vitaminer och mineraler som går under beteckningen kosttillskott behöver inte finnas på hyllorna om Apoteket AB inte väljer att ha dem där. Ändå finns 17 varunummer som är klassade som kosttillskott i apotekssortimentet.
– Vi har hårda kontroller och tar inte in vad som helst. Alla produkter som finns på apoteket har genomgått en kvalitetsbedömning, säger Carina Backhans.
Skälet till att inte ansöka hos Läkemedelsverket om att få registrera ett preparat som läkemedel behöver inte vara att det inte håller måttet.
Nischade tillskott
– Kosttillskott ger oss möjlighet att påverka produkterna över tiden, säger Maria Engedahl.
Hon är produktchef för MittVal, Recips satsning på nischade vitamin- och mineraltillskott. MittVal, som kom med de första tre specialvarianterna 1997, har snabbt blivit marknadsledande. Trots att tabletternas styckepris, som inte är detsamma för alla varianterna, är betydligt högre än för klassikern Vitamineral så har MittVal blivit den produkt som säljer mest på apoteken.
– MittVal har mer innehåll, tio mineraler i stället för Vitaminerals åtta och mer antioxidativa ämnen. Dessutom skiljer sig innehållet åt mellan de olika varianterna, säger Maria Engedahl som en förklaring till priset.
Läkemedlet Vitamineral lanserades i slutet av 1980-talet och har inte ändrats sedan dess ? just för att det är klassat som läkemedel. Under åren har kunskapen ökat och därför kan sammansättningen ha blivit förlegad, tror Maria Engedahl.
Men det är knappast tilläggen av magnesium och kalcium eller det modernare innehållet som åstadkommit MittVals försäljningssuccé:
– Människor tycker om att ha ett val. Vi fyller ett behov.
Maria Engedahl tror att kunderna reagerar ungefär så här när de ställs inför de sju olika produkterna i Mittvalserien:
– De har tänkt på mig. Jag är inte vem som helst, inte bara en del av flocken.
I stället hamnar köparna i en lite mindre flock med mer speciella behov. Medan de fertila kvinnorna till exempel får extra järn i sina piller slipper männen järnet i sina. Och vegetarianerna behöver inte ta D-vitamin som görs av ullfett.
Den stora försäljningen lämnar förstås inte konkurrenterna någon ro och numera finns det flera företag som säljer nischade vitamin- och mineralprodukter till exempel i hälsofackhandeln.
Det är få som påstår att vi generellt lider av näringsbrist i Sverige. Men det utesluter inte att del av oss behöver vitamin- och mineraltillskott.
– Visst är det bäst att äta en fullvärdig kost, men verkligheten ser inte ut så. Folk bantar och stressar och slarvar med maten. Äldre äter ofta för små portioner och de som är gravida eller tränar mycket kan behöva mer än de får i sig via maten, säger Carina Backhans.
Att äta rätt är förstås rätt
Det där med att en fullvärdig kost är idealet skriver alla under på. Att äta rätt är liksom rätt. Men få tror att vi alla får i oss en varierad och allsidig kost. Å andra sidan är det svårt att säga att vitamintabletter verkligen hjälper dem som äter dåligt.
Ändå föredrar många att ta det säkra för det osäkra. Pillren tycks ge en sorts legitimitet åt ett dåligt kosthåll. Man stoppar i sig ett vitamin för att slippa äta grönsaker.
När ACO gjorde en attitydundersökning bland kvinnor svarade många att de tar vitaminer och mineraler för att de vill vara på den säkra sidan. Det blir liksom inte lika allvarligt att hoppa över en måltid eller att slänga i sig ett snabbmål när man garderar sig med en tablett eller två.
Andra tror att de av Livsmedelsverket rekommenderade doserna är alldeles för låga:
– Rekommendationerna är i underkant. Tillskott kan öka livskvaliteten, säger Åke Färnlöf på Hälsokostrådet.
– En multivitamin om dagen är bra, speciellt under vinterhalvåret.
Just multivitaminer säljer bäst, men också C-vitamin är populärt. Bara apotekens försäljning år 2000 uppgick till 168 DDD/1000 invånare/dag, 154,7 för vitaminer och kombinationspreparat, 13,3 för de rena mineralämnena.
Större delen av vitaminprodukterna såldes receptfritt över disk, medan 25,2 DDD/1000 invånare/dag receptförskrevs och 10,8 DDD/1000 invånare/dag användes i den slutna vården. Mineralämnen såldes huvudsakligen på recept ? bara 1,2 DDD/1000 invånare/dag var egenvårdsprodukter och då handlade det nästan uteslutande om kalciumtillskott.
Hälsofackhandeln stod för 20 procent av försäljningen av vitaminer och mineraler medan dagligvaruhandeln stod för 19 procent. Postorderförsäljningen uppgick till sju procent eller 55 miljoner kronor.
Kåre Engström, dietist vid Enheten för preventiv näringslära på Novum i Huddinge, har en känsla av att den värsta antioxidant- och vitaminhysterin mojnat. Färre tror numera blint på megadosernas undergörande verkan.
Som dietist är han väl medveten om att vi äter för mycket fett, för lite fibrer och att vitamin- och mineralinnehållet i maten kan vara för lågt.
– Visst kan man spekulera i att de som äter sämst kan ha glädje av vitamintabletter, säger han.
Han tror att minst så många som en fjärdedel kan ha behov av ytterligare vitaminer och mineraler. Dit hör de som så gott som uteslutande lever på snabbmat, de som konsumerar stora mängder alkohol, de unga tjejerna och de riktigt gamla som inte behöver så många kalorier och kanske också människor som stressar mycket.
Det är framför allt järn, folsyra, E-vitamin, selen och zink som kan vara svåra att få i sig i rekommenderad mängd. Men det är inte självklart att den rekommenderade mängden också är den optimala.
– Det finns inga bra markörer för vitamin- och mineralstatus och det är svårt att veta hurdan den optimala balansen är. Man får ha sig själv som försöksråtta, säger Kåre Engström.
Inte samma sak
Även om det finns belägg för att man tillgodogör sig vitaminer och mineraler från tabletter lika bra som från tallriken så är det långtifrån säkert att sammansättningen blir rätt när man ersätter grönsakerna med vitaminer och mineraler på burk.
– Ett salladsblad innehåller 50-150 olika ämnen. I en tablett har man extraherat några av dem, säger docent Michael Sjöström vid Enheten för preventiv näringslära på Novum.
– Det är inte säkert att vi mår bra av att bara få i oss ett fåtal av den mängd antioxidanter som finns i naturen.
Michael Sjöström önskar att frukt och grönt kunde göras mer tilltalande och mer tillgängligt så att alla fick lust att öka konsumtionen med omkring 50 procent till den rekommenderade mängden som är ett halvt kilo om dagen.
Han anser inte att kosttillskott är medicinskt motiverat för de flesta av oss:
– Det finns inget stöd för en bred konsumtion av vitaminpreparat i populationen, säger docent Sjöström.
Ulf de Faire, professor i hjärt- och kärlepidemiologi vid Karolinska Institutet, anser inte heller han att det i dag finns vetenskapligt stöd för att friska människor ska ta vitamin- och mineraltillskott. Men han tycker att tillskott kan vara intressant på hjärt-kärlområdet eftersom antioxidanter teoretiskt skulle kunna minska oxideringen av blodfetter och därigenom ge spänstigare blodkärl.
– Analys av epidemiologiska data tyder på att tillskott av C- och E-vitamin kan ha viss skyddseffekt, säger Ulf de Faire som uttrycker sig så försiktigt han bara kan bland annat för att resultaten ännu inte är publicerade.
– Mer data behövs.
Att det inte finns vetenskapligt stöd för att alla ska ta vitamin- och mineralpiller betyder förstås inte att man alltid ska avråda från kosttillskott. Det finns ingen anledning att lida av bristsjukdomar. Men risken är troligen liten för de flesta.
Och svaret på frågan om pillren behövs beror på vem man frågar.