Svårt ta ansvar för läkemedelsbehandlingen

Läkare upplever att e-journaler är bra men att det är svårt och
tidskrävande att sålla bland all information i den. Det kan också vara
svårt att ta ansvar för patienternas hela läkemedelsbehandling. Det
framgår i en avhandling som apotekaren Christina Ljungberg lägger fram
vid Uppsala universitet.

30 nov 2010, kl 14:46
1

Christina Ljungberg har i sin avhandling undersökt bland annat hur e-journaler påverkar läkarnas tillgång till information om patienten. Överlag är läkarna positiva till gemensamma e-journaler men att det ställer krav på nya arbetssätt och tar tid att vänja sig vid.
– Det räcker inte att tekniken fungerar. Man måste hitta nya arbetssätt och nya rutiner och anpassa tekniken efter behoven i verksamheten. Många upplever att det är stressande att leta i den enorma informationsmängd som kan finnas i en patients journal, säger Christina Ljungberg.

När all information finns tillgänglig gör man inte alltid en sammanfattningar över behandlingsläget, vilket gör det svåröverskådligt för den enskilde läkaren. E-journalen innehåller helt enkelt mer information som läkaren måste ta ställning till vilket kan upplevas som stressande. Inte minst blir det tydligt när patienten flyttas mellan sluten- och öppenvård.

Detsamma gäller läkemedelsbehandlingen. När Christina Ljungberg i intervjuer med sjukhusläkare frågade vad de tyckte var viktigt för en ändamålsenlig förskrivning framkom att de vill ha uppföljningar och ständiga omprövningar av behandlingen, både av läkare inom sjukhuset och i primärvården, ett slags delat ansvar.
– Det pratas ju ofta om att en lösning skulle vara att ha en läkare som ansvarade för patientens läkemedelslista. Men många läkare känner sig osäkra inför den uppgiften. I primärvården tycker man kanske inte att man har tillräcklig kompetens om specialistläkemedel och sjukhusläkaren kan i sin tur tycka att den inte har helhetsbilden och inte känner patienten tillräckligt väl.

En annan sak som kom fram under arbetet med avhandlingen var att valet av läkemedel på en klinik, enligt läkarna själva, i stor utsträckning gjordes efter den specifika klinikens terapitradition och inflytande av kollegor.
– Jag blev förvånad över det. Jag trodde nog att svenska sjukhusläkare i högre grad styrdes av vetenskapliga publikationer till exempel. Men det det läkarna berättade är att det finns starka traditioner om vilka läkemedel som används på varje klinik även inom ett och samma sjukhus. Det kan vara ett sätt för läkarna att värja sig mot den enorma floden av läkemedelsinformation.

En av de viktigaste slutsatserna tycker Christina Ljungberg är att när nya it-stöd implementeras måste det få ta tid så att användarna hinner anpassa sig och att möjlighet ges att anpassa systemen efter arbetsmiljön.

Avhandlingen försvaras den 4 december.

1 Kommentar

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Samma erfarenheter har jag från flera mina besök hos både sjukhusläkare och allmänläkare under den period av mitt yrkesliv då jag reste runt och pratade ApoDos och E-dos med vården. Det blev, för en del,både skrämmande och jobbigt att få ta del av patientens hela läkemedelsarsenal och utifrån detta ta ställning till fortsatt behandling.
    Hälsningar
    Eva Burström, pensionerad receptarie och Doskonsulent.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng