Pragmatisk svensk i EU-toppen

Sedan årsskiftet är Thomas Lönngren chef för EU:s läkemedels-
kontrollmyndighet EMEA. Med ett modernt svenskt ledarskap ska
han föra EMEA bort från den betungande EU-byråkratin.

21 aug 2001, kl 17:45
0

Redan första dan på nya jobbet var Thomas Lönngren varm i kläderna. Hans fleråriga erfarenhet från Läkemedelsverket i Uppsala, med täta EU-kontakter inför Sveriges inträde 1995,gjorde att han hade stor kännedom om systemet han nu var satt att leda.

? Jag visste vad det handlade om. Det professionella kunde jag, det vetenskapliga och hur lagarna ska tolkas. Det som är skillnad gentemot när jag jobbade på Läkemedelsverket är de regler som myndigheten har att arbeta under. EU:s byråkrati är komplicerad, säger Thomas Lönngren.

EMEA, European Agency for the Evaluation of Medicinal Products, fungerar som EU:s centrala läkemedelsverk och har liksom sin svenska motsvarighet till uppgift att godkänna, utvärdera och kontrollera medicinska produkter, däribland läkemedel. Myndigheten har sedan starten 1995 letts av Fernand Sauer som med fransk auktoritet har skapat den modernaste myndigheten inom EU.

? Jag ska försöka föra in ett modernt ledarskap, mer delegering och ?team spirit ?.

Thomas Lönngren är noga att påpeka att Sauers tuffare ledarstil var viktig i uppbyggnadsfasen av EMEA men att det nu var dags för ett b te.

? En anledning till varför jag tror att jag fick jobbet är att styrelsen ville ha en n ledarstil.

Positiv till utvidgning

Hur kommer du att bidra till att läkemedel blir mer effektiva och säkra?

? Det gör EMEA framför allt genom den vetenskapliga biten. Där har de vetenskapliga kommittéerna CPMP och CVMP ansvaret. Mitt ansvar gentemot dem är att se till att allt fungerar i deras arbete ? att det finns folk, lokaler och finansiering.

För de kommande fem åren har Thomas Lönngren lagt upp en agenda bestående av ett antal högprioriterade områden. Han berättar att EU-kommissionen har utvärderat EMEA och mitt i sommaren kom förslaget hur den nya lagstiftningen kring läkemedel ska se ut.

? Det nya förslaget innebär stora förändringar för hur vårt arbete kommer att se ut.

Bland annat har kommissionen föreslagit förändringar i den ömsesidiga decentraliserade godkännandeproceduren av läkemedel. Något som Thomas Lönngren ser som positivt.

? Jag tycker att den ömsesidiga proceduren inte har fungerat så bra. Först fattar ett land ett beslut att godkänna ett nytt läkemedel. Sen har de andra länderna 90 dagar på sig att hålla med det första landet. Det har varit svårt att komma fram till ett gemensamt vetenskapligt beslut under den tiden.

Thomas Lönngren har tidigare kritiserat att kvalitetssäkringen kommer efter det att läkemedlet har godkänts, inte före.

Det nya förslaget från kommissionen innebär att alla helt nya läkemedel och nya substanser ska godkännas centralt av EMEA. Ett annat förslag säger att de nationella godkännanden som inte blir klara inom 90 dagar automatiskt går tillbaka till den centrala proceduren hos EMEA.

Den eventuella utvidgningen av EU är ett annat stort projekt som ligger på Lönngrens skrivbord. Om det blir 20 eller 25 länder från dagens 15 spelar ingen större roll tycker han. Läkemedelsfrågorna kommer inte påverkas speciellt mycket.

? Men jag tycker att utvidgningen är positiv. Förhoppningsvis får vi då större anslag och vi får fler experter i vårt nätverk. Dock kan det bli problem att det blir fler kockar som ska vara med i besluten, men det blir en spännande dynamik.

Han berättar också att redan i dag pågår ett stort utbildningsprojekt i ansökarländerna.

? Vi har fått en stor summa pengar till ett utbildningsprogram med olika aktiviteter för ansökarländerna. Det är oerhört ambitiöst och syftar till att höja deras nivåer i sina kontrollsystem så att de lättare ska smälta in i den europeiska gemenskapen.

Andra stora projekt omfattar ett nytt beslut som ska reglera den tidigare oreglerade kliniska prövningsverksamheten och IT-frågor. Han säger att vanliga människor kommer att märka att öppenheten från EMEA kommer att öka.

? Vi som myndighet måste kliva närmare den enskilde patienten och sjukvården, vi måste bli bättre på att informera dem om vår verksamhet.

Kommissionen lade under sommaren ett förslag om att läkemedelsföretagen på försök ska kunna presentera information om sina läkemedel på sina egna hemsidor. Det förslaget gör att det enligt Thomas Lönngren behövs en producentobunden information tillgänglig för att balansera företagens.

? Vi kommer att bygga en databas med produktinformation om europeiska läkemedel som kan reflekteras ut på nätet. På sikt kan det tänkas att den kompletteras med information från företagen och från olika organisationer.

Från kommissionens förslag är steget till reklam direkt till konsumenterna, DTC, inte långt. Men det är inget Thomas Lönngren är positiv till.

? Vem ska betala kalaset? I USA är kostnaderna enorma och i slutet är det konsumenten, försäkringsbolaget eller skattemedel som får betala. Jag tycker inte att den sortens påminnelsereklam säger något. Då är det bättre att tillåta, som vi ska pröva nu, företagen att lämna information på sina hemsidor så att patienterna själva kan söka upp den.

Byråkratisk koloss

Thomas Lönngren beskrivs av många som en pragmatisk person. Det kan knappast vara en beskrivning som går lätt ihop med EU-kolossen som snarare är en pyramidformad byråkrati. Han svarar ödmjukt på påståendet.

? Man får ta seden dit man kommer. Men visst kan det vara frustrerande. Man måste ha stort tålamod för att jobba inom EU. Speciellt om man kommer från industrin kan det vara en svår omställning.

Som exempel på EU:s byråkrati tar han att anställa personal.

? Det tar mig två år. Nu till hösten är det intern planering. I december går jag till styrelsen och får godkänt mina äskanden för 2003. Sen går det vidare till kommissionen, budgetavdelningen, parlamentet och council. Under hela processen ska vi övertyga alla att vi verkligen behöver pengarna. Till slut får vi besked, ett år senare, om vi får pengarna eller inte. Då kan jag börja leta personal, suckar han.

Han beskriver ?systemet ?med ord som stenhårt arbete, långa planeringstider och en oerhörd uppföljningsverksamhet.

? Revisorerna är efter oss hela tiden och kollar vad pengarna används till. Det finns inte en euro som det inte är kontroll på.

Många anser att EU:s regelverk är gammalt och förlegat. Thomas Lönngren håller med, det är inte anpassat till en modern organisation som EMEA.

? Men det är förändringar på gång, EU håller på att reformeras i det avseendet.

EMEA är ingen stor myndighet, men lokalproblemet är redan akut. I dag arbetar runt 210 personer på kontoret i det hypermoderna Docklandsområdet vid Themsen i centrala London. Vid utgången av 2005 spår man att det kommer vara 350. Ökningen skapar problem och blir ännu ett hög prioriterat ärende på Thomas Lönngrens Att göra-lista.

? Alla andra länder inom EU hjälper myndigheterna att hitta lämpliga lokaler, men inte i Storbritannien.

Bostadssituationen är ett annat, och än mer absurt, problem i London berättar han. Levnadskostnaderna är enorma jämfört med Sverige och andra delar av Europa. Det gör att det är svårt att få personal i London.

? Det är svårt att få busschaufförer, skolor har svårt att få lärare ? för att bara nämna några. Folk har inte råd att bo i stan. Även vi på EMEA

Satsade allt

Lönngren hade varit på Läkemedelsverket, med några kortare avbrott, sen 1978. Han berättar att han flera gånger försökt ?komma därifrån?, men istället blev han befordrad för man ville behålla honom. Till slut gick det knappt att komma vidare utan att bli generaldirektör.

? Tillfället yppade sig vid ett möte för några år sedan. Jag promenerade med Fernand Sauer som berättade att han funderade på att dra sig tillbaka. Då kände jag att det var det jag ville göra.

Industrin har aldrig riktigt lockat Thomas Lönngren. Med tanke på den turbulens som finns inom dagens läkemedelsindustri är det förståeligt.

? Jag såg det som lite för våghalsigt, man visste aldrig var man skulle hamna. Jag ville ha kontroll över var jag och familjen skulle hamna.

? När jag hade promenerat med Fernand Sauer och kom till ställningstagandet att söka jobbet satte jag allt på ett kort. Utlandet lockade och London är nära och bra.

Kontraktet är till en början på fem år men kan förlängas. Under tiden är han tjänstledig från Läkemedelsverket.

Vilka kvaliteter gjorde att du fick jobbet?

? Sen min tid på Läkemedelsverket känner jag flera i EMEA:s styrelse, som var de som beslutade att anställa mig. I mina tidigare internationella kontakter hade jag väl varit framåt och de kände till mig.

Han anses också vara en bra ledare, ?annars skulle jag väl inte vara där jag är i dag?, ha en förmåga att se stort och blicka framåt, kunna sätta saker i relation till varandra och många säger att han är bra på att hitta pragmatiska lösningar på problem.

Thomas Lönngren vill också framhålla att styrelsen sökte en modernare ledarstil, vilket han kunde bidra med, samt att de visste att han kunde verksamheten.

? Läkemedelsverket har ett gott internationellt rykte, som jag delvis har varit med och byggt upp. Jag har också sysslat en del med IT-frågor och det ansågs värdefullt av styrelsen.

Tuffa dagar

Familjen bor i västra London, i Barnes. Barnen går i svenska skolan i närheten och hustrun läser engelska. Dagarna blir långa.

? Jag försöker komma tidigt till jobbet och gå tidigt, ti l skillnad från många andra i London som oftast kommer sent och går sent.

Han lämnar hemmet vid halv sju, bilresan tar 30 minuter.

? Jag går först till gymmet och kör 40-50 min simning eller i maskinerna, duschar, tar en cafe latte med en sandwich och kommer till jobbet cirka klockan 8. Då är jag i allmänhet först. Då hinner jag läsa en del papper, mail och tidningar och delegerar arbetsuppgifter. Sen är det oftast en mängd interna och externa möten med besökare från andra myndigheter, industrin och medlemsstater.

Till detta kommer större möten och konferenser. EMEA anordnar 800 egna möten, tar emot 8 000 experter och bokar 5 500 övernattningar ? varje år.

? Sen blir det resor till Bryssel eller Paris eller andra städer. Men då försöker jag alltid vara borta så att jag kommer hem på kvällen. Så det kan bli långa dagar. Jag hinner aldrig sitta och planera och förbereda något en längre tid.

Liksom många andra i dagens arbetsliv upplever Thomas att familjen kommer i kläm.

? Ibland funderar jag över om jag gör rätt avvägning mellan arbete och familj. Jag blir så koncentrerad och fokuserad på jobbet. Familjen får lida av att jag har ett tufft jobb. Det är viktigt att familjen fungerar. Försöker vara ledig på helgerna.

Trots det tycker han inte att han försakar något, familjen känner till situationen.

? Naturligtvis funderar jag på om jag ska orka med eller bränna ut mig själv? Det är därför jag tränar varje dag ? för att förhoppningsvis undvika infarkten.

Svenskar annorlunda utomlands

Trots det höga tempot och pressen trivs han med jobbet. Men vad var det som lockade att efter 50 år i Sverige flytta till London?

? Utmaningen. Möjligheten att få jobba med de här frågorna på europeisk nivå lockade mig.

? Det är härligt att känna att jag sitter i den här positionen, att få styra och påverka. Det här är utvecklande och stimulerande.

Inte bara jobbet i sig var en utmaning, även möjligheten att få bo i ett annat land. Är det någon skillnad på att jobba internationellt och i Sverige?

? Man blir en annan människa. Livet blir roligare på något sätt, man märker det på andra människor man träffar som är i samma situation.

Han tycker att umgänget är annorlunda ? mer spontant, mer otvunget. Man går ut och äter mat eller tar en pilsner på den lokala puben. Även svenskar utomlands umgås på ett annat sätt än hemma. Det blir mer kontinentalt.

Känner du dig mer svensk eller mer europeisk?

? Jag känner mig mer europeisk. Jag har tagit på en europeisk hatt men det baseras ju på mina svenska erfarenheter.

? Som myndighetschef inom EU har jag diplomatstatus vilket är lite kul. Då blir man inbjuden att fira den engelska drottningens födelsedag, Bastiljens dag på franska ambassaden, cocktail-parties och sånt, fnissar han.

? Men det är faktiskt både kul och nyttigt. Då får jag en massa bra kontakter. Bland annat behövde jag nyligen diskutera lokal- och bostadssituationen i London. Då trängde jag in inrikesministern Robin Cook i ett hörn. Han tog mitt kort och lovade förmedla det till rätt person, skrattar Lönngren.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng