Ozon renar bort läkemedelsrester

En utvärdering av olika metoder för att rena
avloppsvatten från läkemedelsrester visar att oxidering med hjälp av
ozon i låga doser är mest kostnadseffektivt. Men ur ett
ekotoxikologiskt perspektiv är rening med aktivt kol bäst.

11 dec 2009, kl 13:55
0

De läkemedel som säljs i Sverige idag innehåller sammantaget omkring 1200 aktiva substanser och flera av dessa passerar reningsverken mer eller mindre opåverkade. Inom ett projekt som drivs av Stockholm Vatten har man testat och jämfört biologiska, separerande och oxidativa reningstekniker som skulle kunna förbättra situationen.

Berndt Björlenius vid Stockholm Vatten har lett denna del av projektet, som presenterades på ett seminarium under gårdagen.
– Vi ser ingen akut fara med det vatten som lämnar reningsverken idag men vi känner å andra sidan inte till hur ekosystemen påverkas. Om ekotoxikologiska studier visar på en skadlig effekt finns det nu förslag på vilka kompletterande reningsmetoder som är att föredra, säger han.

Reningsteknikerna har utvärderats med kemiska och biologiska metoder, där man har fokuserat på de 46 läkemedelssubstanser som var kvantifierbara i det utgående vattnet från reningsverken, av drygt 90 utvalda. Ekotoxikologiska studier har genomförts i samarbete med Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Statens Lantbruksuniversitet i Uppsala samt Stockholms universitet.

De preliminära resultaten visar att separering via aktivt kol samt oxidering via ozon i låga doser ger bäst rening ? mer än 90 procent av läkemedelsresterna avlägsnades.
– Men vi rekommenderar ozonrening eftersom användningen av aktivt kol beräknas vara fyra till fem gånger dyrare, säger Berndt Björlenius.

Aktivt kol rankas dock högst ur ett ekotoxikologiskt perspektiv eftersom ozonrening kan resultera i restprodukter i form av biologiskt aktiva ämnen.
– Det behövs fler analyser på det här området men de ekotoxikologiska studier som bedrivits hittills tyder inte på att detta skulle vara ett problem vid användning av ozon i låga doser. Dessutom kan man använda ett efterföljande biologiskt reningssteg för att avlägsna de biprodukter som bildas vid ozonering om det skulle uppstå ett behov av det, säger Berndt Björlenius.

Andra reningsmetoder som granskats inom projektet är exempelvis biofilmsystem, nanofiltrering, omvänd osmos samt ultraviolett strålning i kombination med väteperoxid.

Utvärderingen av de olika reningsteknikerna utgör ett delprojekt inom ett större projekt som Stockholm Vatten inledde 2005 i samverkan med Gryaab i Göteborg. Projektet pågår fram till och med våren 2010 och finansieras av Stockholm Stad via programmet Miljömiljarden.

Det övergripande syftet är att minska utsläppen av svårnedbrytbara, bioackumulerbara och giftiga läkemedel till vattenmiljön.
– En långsiktig ambition med projektet är att försöka återkoppla informationen om vilka substanser som är svåra att rena bort till dem som tillverkar och förskriver läkemedel, så att dessa kan välja en lättrenad substans framför en svårrenad i de fall det finns en valmöjlighet, säger Berndt Björlenius.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng