Övertygande belägg för betablockad vid mild och måttlig hjärtsvikt

Redan i augusti förra året presenterades resultat från Cibis-II-studien, men nu är den även publicerad ? som första studie i the Lancet under 1999.Cibis-II är en dubbelblind randomiserad placebokontrollerad multicenterstudie (274 sjukhus i 18 europeiska länder) där effekten av att ge bisoprolol i tillägg till patienter med mild till måttlig hjärtsvikt studerades.Ursprungligen rekryterades 2 647 […]

3 jul 2002, kl 19:21
0

Redan i augusti förra året presenterades resultat från Cibis-II-studien, men nu är den även publicerad ? som första studie i the Lancet under 1999.
Cibis-II är en dubbelblind randomiserad placebokontrollerad multicenterstudie (274 sjukhus i 18 europeiska länder) där effekten av att ge bisoprolol i tillägg till patienter med mild till måttlig hjärtsvikt studerades.
Ursprungligen rekryterades 2 647 patienter (ålder 22?80 år, genomsnittsålder 61 år, 80 procent män) med symtomgivande svikt i NYHA-klass III och IV. Ejektionsfraktionen från deras vänsterkammare var högst 35 procent och de fick standardterapi med diuretika och ACE-hämmare. Kriterier för att patienter ej skulle tas med i studien var bland annat okontrollerad hypertoni, hjärtinfarkt eller instabil angina pectoris under de tre senaste månaderna, ballongvidgning eller bypass-operation av kranskärl under det senaste halvåret, ett systoliskt blodtryck vid vila under 100 mm Hg, bristande njurfunktion samt tidigare inledd eller planerad behandling med betablockad.
Halva gruppen fick placebo i tillägg, den andra hälften bisoprolol 1,25 mg per dag. Medicineringen kunde utökas till högst 10 mg bisoprolol per dag.
Studiens huvudsyfte (primära endpoint) var att studera totalmortaliteten. Dessutom noterades det totala behovet av sjukhusvård samt död, sjuklighet och sjukhusinläggningar  orsakade av hjärt-kärlsjukdom.
Studien avbröts i förtid när den genomsnittliga uppföljningstiden var
1,3 år. Den andra interimsanalysen visade nämligen en signifikant riskminskning för de aktivt behandlade patienterna.
Totalmortaliteten var 17,3 procent i placebogruppen och 11,8 procent i bisoprololgruppen. Den relativa risken var
34 procent lägre (p<0,0001, 95-procentigt konfidensintervall 0,54?0,81) för de aktivt behandlade.
Den totala hjärt-kärldödligheten var
12 procent i placebogruppen och 9 procent i den aktivt behandlade. Den relativa risken var 29 procent lägre (p=0,0006, 95-procentigt konfidensintervall 0,56?0,90) för de aktivt behandlade.
Den relativa risken för plötslig död minskade med 44 procent (p=0,0011, 95-procentigt konfidensintervall 0,39?0,80). Den absoluta risken minskade från 6 procent till 4 procent.
Vid mildare former av hjärtsvikt är den gynnsamma effekten av betablockad tydligt belagd. När det gäller svår hjärtsvikt saknas fortfarande lika övertygande bevis. De NYHA-klass IV-patienter som ingick i Cibis-II var stabila.
Andra pågående studier (Copernicus; Capricorn och Carmen) undersöker värdet av karvedilol vid svår hjärtsvikt.
En ytterligare begränsning idag är att man saknar information om värdet av betablockad hos de äldsta patienterna. Medelåldern i Cibis var endast 61 år.
Ledaren i tidningen konstaterar att det tar lång tid att ändra läkarnas behandlingsmönster. Fortfarande efter 20 år av övertygande bevis är betablockad efter hjärtinfarkt utan hjärtsvikt underutnyttjad. Likaså är de senaste rönen om betablockad vid hjärtsvikt i konflikt med vad många läkare fick lära sig under sin grundutbildning.
Nu är det hög tid att läkare försäkrar sig om att rätt patienter får dessa läkemedel, slutar ledarkommentaren.  n
The Lancet 1999;353:2?3, 9?13
Östrogen minskade hjärtdöd men inte hjärt-kärlsjukdom
Tidigare studier har visat att östrogentillskott kan leda till minskad risk för sjuklighet och död i hjärt-kärlsjukdom. Men olika studier har använt olika definitioner av sjukdomen, vilket lett till att resultaten varierat. Att östrogentillskott är kvinnans eget val försvårar också den vetenskapliga utvärderingen.
I en finsk studie inkluderades 7 944 kvinnor födda mellan 1923 och 1930 och som deltog i mammografiscreening för bröstcancer. De följdes mellan 1987 och 1995. Av kvinnorna definierades 988 som användare, 757 betecknades som före detta användare (de hade tagit östrogen tidigare men inte när studien påbörjades, eller hade slutat under studiens gång). 5 572 kvinnor hade aldrig fått östrogen och 627 inledde behandling under studiens uppföljningstid.
I gruppen som använde östrogentillskott sågs en kraftig minskning av mortalitet orsakad av hjärt-kärlsjukdom. Den relativa risken var 0,21 (p<0,001, 95-procentigt konfidensintervall 0,08?0,59) jämfört med dem som aldrig använt östrogen. Bland de som tidigare fått östrogen sågs en liten riskminskning, som dock ej var signifikant.
Däremot var frekvensen av hjärt-kärlsjukdom densamma i de tre olika grupperna. Detta var överraskande, menar författarna, eftersom andra studier funnit en kraftig riskminskning av östrogentillskott. De tror att olika metoder att identifiera hjärt-kärlsjukdom kan vara en förklaring.
En slutsats som dras är att östrogentillskott tycks ge ett skydd mot fortsatt utveckling av befintlig sjukdom, men att östrogen inte ger någon primär prevention hos friska mot hjärt-kärlsjukdom.
Risken för bröstcancer påverkades inte av östrogentillskott. Däremot ökade risken för endometriecancer. Den relativa risken var 5,1 (95-procentigt konfidensintervall 2,5?10,4) för nuvarande användare. Bland dem som tidigare tagit östrogen sågs en liten ökning, som dock ej var signifikant.



The Lancet 1998;352:1965?9


 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng