Läkemedelsområdet i allmänhet och apoteksverksamheten i synnerhet förväntas få utrymme i den kommande valrörelsen, åtminstone enligt synpunkter framförda vid olika aktiviteter under senare tid.
Vid årsskiftet presenterade Näringsdepartementet rapporten Läkemedel, bioteknik och medicinteknik – en del av Innovativa Sverige, som bygger på så kallade branschsamtal med en bred representation från såväl offentligheten som näringslivet. I rapporten betonades vikten av att Sverige fortsatt finns med i frontlinjen inom de behandlade områdena och i det föreslagna handlingsprogrammet framhölls anknytningen mellan forskning och utveckling och sjukvården för att säkerställa kvaliteten.
Nyligen arrangerade Läkemedelsakademin en hearing med riksdagspartierna om den framtida läkemedelspolitiken. I den avslutande paneldebatten var enigheten stor hos de deltagande politikerna om satsningar på allt från forskning till användning och patientsäkerhet. Den största blockskiljande frågan var apoteksmonopolets fortsatta existens, där den borgliga alliansen vill avskaffa och regeringen med stödpartierna behålla. Konsekvenserna av ett eventuellt maktskifte väcker en del frågor. Kommer det som vid tidigare borgerliga regeringar tillsättas utredningar, som kommer fram till att läkemedelsförsörjningen trots allt fungerar relativt bra och det finns angelägnare områden att ta tag i? Och hur ställer sig den nuvarande apotekspersonalen? Även om förtroendet för företagsledningen och Apoteket som arbetsgivare enligt interna enkäter försämrats under senare tid upplevs kanske steget att gå över till konkurrerande alternativ alltför långt.
Var Apoteket står idag framgick vid ett seminarium i samband med bolagsstämman nyligen. Företagets styrkor med mycket kompetenta medarbetare, förmåga att snabbt effektuera politiska beslut i till exempel förmånssystemen och effektivt samarbeta med sjukvården för att förbättra läkemedelsanvändningen framkom tydligt. Uppfriskande var det att höra Anders Lönnberg, regeringens läkemedelsutredare, uttala att han tänker arbeta förutsättningslöst och beakta den inom vetenskapen nya synen på läkemedlens roll i sjukvården med ökad individualiserat synsätt. Förhoppningsvis blir en sådan ansats tungt vägande i ett fortsatt utredande, vare sig Anders Lönnberg eller en eventuellt borgligt tillsatt utredare skall fullfölja uppdraget.
I sina förberedelser inför eventuella omvärldsförändringar har Apoteket tagit fram en strategisk plan för de kommande fem åren. Det presenterade tiopunktsprogrammet är mycket ambitiöst och ansluter sig väl till det uppdrag staten ålagt företaget enligt det senaste avtalet. I detta, liksom i strategiplanen, beskrivs områden som bolaget får, men inte har statens uppdrag eller monopol att utföra. Det gäller huvudsakligen sjukvårdsintegrerade och kliniskt inriktade tjänster, som bolaget framgångsrikt, men i motsats till andra länder, i stort sett ensamt bedrivit i Sverige. Frågan är om bolaget även kan ta emot och vidareutveckla den nya generationen av specialistutbildade farmacevter i framtiden. Alternativet är att de blir anställda i sjukvården direkt. Eller att de i likhet med kollegor inom små och medelstora forskningsinriktade företag på liknande sätt startar egna konsulterande verksamheter. Det är en kittlande, men kanske utopisk tanke.