Smittkoppor har utrotats från jorden och polio kan vara utplånat 2008. Sedan WHO startade Expanded Program on Immunization på 1970-talet har antalet barn som vaccinerats mot de vanliga infektionssjukdomarna stigit från fem procent till över 80!
Resultaten är imponerande, men mycket återstår; hiv, malaria, tuberkulos, cancer, diabetes, RA, MS, Alzheimer, Helicobacter, ateroskleros med mera.
Successiva förbättringar ? underskattade i dagens läkemedelspolitiska debatt ? har hela tiden gjorts. Engångsvaccinationer liksom samtidig vaccination mot flera sjukdomar har blivit möjliga. Polyvalenta vacciner mot olika mutanter och allt långvarigare immunitet har också åstadkommits. Nya administrationsformer som oral tillförsel, spray och plåster minskar behovet av utbildad personal och möjliggör omfattande kampanjer i u-länder.
Acceptansen för biverkningar av vaccinering är minimal. Rykten om dessa sprider, genom massmedias behov av skandalreportage, skräck bland föräldrar. Störst genomslag fick den fejkade rapporten om att mässlingsvaccin orsakar autism, den så kallade Wakefield-skandalen.
I Nigeria skräms befolkningen alltjämt för poliovaccin som sägs innehålla hivsmitta.
Stora förhoppningar ställs idag till DNA-vacciner, som producerar antigen i kroppen. De har fördelen av att vara värmestabila och lättproducerade. Som jämförelse kan nämnas att det skulle ta cirka ett år att producera vaccin till Sveriges befolkning mot fågelinfluensa från odling i hönsägg.
DNA-vacciner kan också generera immunglobuliner, vilket gör att de kan användas som terapeutiska vacciner, det vill säga mot tillstånd som redan manifesterat sig som sjukdom. Många vaccinkandidater har dock visat bättre resultat i djurförsök än på människa.
Vaccinforskningen är omfattande, men antalet stora vaccinproducenter i världen har på några decennier minskat från 26 till en handfull. I Sverige upphörde all tillverkning för 30 år sedan. Producenterna står för de stora investeringarna, samtidigt som regeringar håller tillbaka läkemedelskostnaderna. Vi riskerar därmed en situation där ingen vill tillverka och ansvara för nya vacciner.
Vaccinationsprogram upphör med tiden och nya ovaccinerade generationer uppstår. Det innebär risker för nya utbrott, uppkomna genom ökad migration, bioterrorism eller olyckor i laboratorier. Även den som valt bort vaccination kan utgöra en smittkälla.
En central pusselbit i vaccinanvändningen är register. Nya dataregister, som svenska Swevac och det europeiska Eusavac måste bättre än dagens system hålla reda på framtida generationers ympningar och uppkomna biverkningar. De är nödvändiga komplement till de avancerade och viktiga läkemedel som vacciner utgör.