Annons

Låga doser cellgifter kan ge markant effekt

Less is more ? det uttrycket kan bli verklighet även inom cancermedicinen. Den nya behandlingsformen kallas för metronomisk terapi. Som en bonus blir biverkningarna mildare, vården billigare och patienterna friare.

27 nov 2006, kl 18:47
3

Annons

På Jubileumskliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har prostatacancerpatienter, som är i slutstadiet av sin sjukdom, börjat få en ny typ av behandling, så kallad metronomisk terapi. Istället för maximala dosen cellgift med långa intervaller, får patienterna låga doser dagligen. I en utvärdering av 17 patienter visade det sig att de 65 procent som svarat bäst hade sänkt sina PSA-värden med 87 procent.

– Flera av dem gick ner till noll, vilket för tumörgruppen är oerhört remarkabelt. Det är bland de bäst beskrivna effekterna som finns på det här området. Men vi har bara tittat på 17 patienter. Det ska man komma ihåg, säger Bo Lennernäs, läkare vid Jubileumskliniken.

Han poängterar också att några patienter inte fick någon effekt alls.

Patienterna var före behandlingen resistenta mot hormonterapi, flera av dem hade metastaser och den förväntade överlevnadstiden var cirka ett år. Idag, 2-3 år senare, lever flera av dem.

– Patienterna mår bättre. Värken och svullnaden försvinner. En patient hade en pung som var som en basketboll, han fick behandlingen för ett år sedan. Nu har svullnaden gått ner till en grapefrukts storlek och pungen gör inte ont längre, säger Bo Lennernäs.

Få biverkningar

Behandlingen är dessutom förhållandevis biverkningsfri.

– Som med alla cellgifter påverkas blodbilden och risken för blodproppar ökar. Men med tanke på vad man vinner är biverkningarna fullt acceptabla, säger Bo Lennernäs.

En annan fördel med behandlingen är att den ges i tablettform. Patienten behöver inte komma till sjukhuset och blir mycket friare.

– Många patienter har jag skött per telefon. Jag har inte sett dem på ett halvår, säger Bo Lennernäs.

En av patienterna har till exempel kunnat koppla av på sitt sommarställe i Värmland.

Blodkärlsbildning hämmas

Protokollet som Bo Lennernäs använder är en utveckling av ett amerikanskt protokoll. Under sex veckor fick patienterna cellgifter dagligen, sedan fick de vila i två veckor, innan sex nya veckor av cellgifter följde (se protokollet nedan).

– Vi har kört behandlingen i 4-6 månader. Sedan har vi gjort ett avbrott, men vi kan ta upp den ett år senare, om PSA-värdena börjat stiga igen, säger Bo Lennernäs.

All konventionell kunskap om cancer och cellgifter säger att en tumör snabb blir resistent mot cellgiftet när det ges i låga doser och med långa uppehåll. Men med stor sannolikhet slår inte den här formen av metronomisk terapi mot själva tumören utan mot friska endotelceller som formar nya blodkärl.

Gigantiskt fält

Idén om att cancer går att behandla genom att slå ut blodkärlsnybildning föddes i mot slutet av sextiotalet. Den idag världskända amerikanska cancerforskaren Judah Folkman använde sig av tumörceller i en modell för att utveckla blodersättningsprodukter.

Han såg då att tumörerna inte blev större än ett knappnålshuvud om de inte fick näring och syre via blodet. Blodkärlsnybildning kallas med ett annat ord för angiogenes och är idag ett gigantiskt forskningsområde.

Kunskapen att cellgifter kan förhindra angiogenes har funnits sedan mitten av åttiotalet. Men eftersom tumörer ofta blir resistenta mot cellgifter trodde många att effekten var minimal och försumbar.

Behandling för sällan

Men år 2000 kom Timothy Browder, som arbetade vid Judah Folkmans laboratorium, på en annan förklaring: effekten uteblir eftersom cellgifterna ges alldeles för sällan. Under de veckor som kroppen får vila mellan behandlingarna hinner inte bara benmärgen återhämta sig, utan även endotelcellerna.

Han testade tesen i djurförsök med möss som injicerats med olika tumörtyper. Mössen fick maximala dosen cyklofosfamid var tredje vecka. Giftet gjorde att endotelcellerna genomgick apoptos. Men innan det var dags för nästa behandling hade tumörernas kärl återhämtat sig.

När Browder istället gav ungefär en tredjedel av dosen var sjätte dag blev effekten bättre: tumören växte väldigt mycket långsammare och mössen levde längre.

Effekt hos var femte

I en av de första kliniska studierna med målet att slå mot blodkärlsnybildningen metronomiskt, gav italienska läkare cyklofosfamid och metotrexat till patienter med långt gången bröstcancer. En av fem patienter svarade på behandlingen. Studien publicerades år 2002. Idag använder Barbro Linderholm, överläkare vid onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, ett liknande protokoll för flera av sina bröstcancerpatienter. Hon började använda det när hon arbetade i Umeå.

– Den första patienten var en dam från Kalix. Hon fick hormonell behandling men tumörerna i lungorna ökade på så det blev dags för cytostatika. Hon ville inte komma in för att få dropp, därför föreslog jag den här behandlingen. Eftersom det är en tablettbehandling behöver patienterna inte komma till sjukhuset så ofta, säger Barbro Linderholm.

Damen i Kalix hade nytta av behandlingen i flera år.
– Ungefär tio procent av patienterna har så bra nytta av behandlingen, säger Barbro Linderholm.

Bra för sköra patienter

Hon menar att behandlingen lämpar sig särskilt väl för äldre skörare patienter eftersom doserna är låga och biverkningarna milda.

– Jag har ganska få återfallspatienter som aldrig får prova det här; någon gång under tiden när sjukdomen blivit resistent brukar jag ha metronomisk terapi i åtanke, säger Barbro Linderholm.

I en stor fas-3-studie som leds från Milano, testar nu forskare om metronomisk terapi även kan hjälpa direkt efter första linjens cytostatikabehandling. Hälften av patienterna lottas till ett års metronomisk terapi som tillägg. Andra hälften får ingen ytterligare behandling. Studien är drygt halvvägs och ska stänga år 2009.

Att tumörerna kan vara resistenta mot cellgifter i höga doser, men inte mot samma cellgift i en låga täta doser, beror alltså förmodligen på att den låga dosen först och främst slår mot endotelcellerna. I djurförsök har forskare mer eller mindre bevisat att det är blodkärlsnybildningen som hämmas. Men att göra liknande försök på människor är mycket svårare.
– Om den metronomiska terapin verkligen ger en antiangiogen effekt kan ingen kolla. Men det låter rimligt att det är så, säger Bo Lennernäs.

Indirekta bevis

Däremot har forskare fått indirekta bevis för att det är blodkärlsnybildningen som hämmas. Bland annat har man sett att mängden av tillväxtfaktorn VEGF sjunker i kroppen. VEGF stimulerar blodkärlsnybildning och tillverkas av tumören.
Trots att den metronomiska terapin slår mot friska endotelceller, som till skillnad från cancerceller sällan muterar, blir patienter förr eller senare resistenta. Flera forskare hoppas på att man kan komma runt resistensproblemet om man kombinerar olika typer av läkemedel som hämmar blodkärlsnybildning.

Vid Dana-Farber Cancer Institute i Boston har onkologen Harold Burstein prövat att kombinera metronomisk behandling (cyklofosamid och metotrexat) med bevacizumab (Avastin), en antikropp som binder tillväxtfaktorn VEGF och som förra året godkändes för behandling av tjocktarmscancer.

Han gav behandlingen till två grupper kvinnor med avancerad, metastatisk bröstcancer. Den ena gruppen, 21 patienter, fick bara metronomisk behandling. Den andra gruppen, 34 patienter, fick kombinationsterapin.

I den första gruppen svarade två av patienterna (10 procent) delvis på behandlingen, medan sjukdomen stabiliserades hos åtta stycken (38 procent). Sjukdomens utveckling försenades i snitt med två månader. I gruppen som fick bevacizumab svarade tio patienter (29 procent) delvis och sjukdomen stabiliserades hos 14 stycken (41 procent). Utvecklingen av sjukdomen försenades i snitt med 5,5 månader.

– Vi tror att de har resultaten stödjer idén att en kombination av metronomisk kemoterapi och nya, spännande biologiska läkemedel kommer visa sig vara en effektiv behandling av cancer, säger Harold Burstein.

Forskarna i Boston tänker nu gå vidare med fler studier.

– Vi undersöker nu om det är möjligt att använda det här angreppssättet i ett tidigt stadium av sjukdomen hos kvinnor med högriskbröstcancer, säger Harold Burstein.

Studie i Göteborg

Vid Jubileumskliniken planeras också en större randomiserad studie där hormonresistenta prostatacancer patienter ska lottas till metronomisk terapi eller cellgiftsterapi med docetaxel (Taxotere).

Om metronomisk terapi visar sig vara fördelaktig kan den ekonomiska vinsten bli stor.

– Jämfört med Taxotere är den väldigt billig. Metronomisk terapi kostar 2 500 kronor per månad medan Taxotere kostar 13 000 kronor, säger Bo Lennernäs.

Ann Fernholm


Ann Fernholm är frilansande vetenskapsjournalist

3 Kommentarer

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Märkligt, Virrburr!
    Du är den sista jag skulle kunna tänka mig gå i sina föräldrars fotspår.
    Och ändock gör du så.
    “livet lär oss en del”
    Hälsn Tomas, numera professor i Lund

  2. Finns det någon uppföljning till denna studie, eller något nytt angående Metronomisk Kemoperapi?

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng