Det senaste numret av Läkemedelsvärlden var ett temanummer om klinisk farmaci. Detta är ett efterlängtat tema om ett ämne som det skrivs för lite om i svensk farmacevtisk press. Från de artiklar som fanns med kan dras ett antal slutsatser och dessutom ger innehållet upphov till några funderingar.
Att engagera farmacevter i sjukvården är lönsamt. Studier från USA visar att en investerad dollar i farmacevtisk kompetens i vården ger upp till fyra dollar i återbäring. Dessutom finns det belägg för att denna typ av insatser både kan förbättra patienters användning av läkemedel och rädda liv. Det föreligger egentligen ingen konkurrens mellan apotekare och läkare i det kliniska arbetet så länge ansvarsfördelningen är tydlig. Apotekaren arbetar på läkarens uppdrag och finns i vården för patientens bästa och för att förenkla och förbättra läkarens arbetsinsats.
Ytterligare en slutsats är att det har utvecklats bra metoder som till exempel läkemedelsgenomgångar som både ger positiva effekter för patienten och är ekonomiskt gynnsamma. De fungerar dessutom bra i det kliniska arbetet i sjukvården. Det finns också ett bra samarbete och utbyte av bland annat arbetsmetoder mellan olika länder. Inriktningen i grundutbildningen av apotekare och även receptarier håller dessutom på att bli mer kliniskt inriktad. Det planeras för en magisterutbildning i klinisk farmaci vid Uppsala Universitet.
Vad som är klinisk farmaci och hur många som arbetar enligt detta arbetssätt idag i Sverige kan diskuteras. Om vi menar alla de personer som helt eller delvis arbetar i primärvård, sluten vård eller kommunal sjukvård och hemsjukvård med till exempel läkemedelsgenomgångar kommer vi upp i hundratals personer. Om vi däremot inskränker definitionen till de som på heltid arbetar med direkt patientarbete på sjukhus blir det betydligt färre.
Varför har då den kliniska farmacin inte slagit igenom i Sverige när så många pusselbitar fallit på plats? Ett huvudskäl som också framförts i Läkemedelsvärldens temanummer är farmacevtens låga profil och osynlighet i vården. Det behövs en tydlig drivkraft för att det skall lossna på allvar.
Att koppla samman pengar för läkemedel med pengar för förbättrad användning kan vara en väg. Staten och landstingen har ett gemensamt ansvar för finansieringen av läkemedel. Samhället betalar via skattemedel för att vi skall ha en bra hälso- och sjukvård. I detta borde inte bara ingå kostnaden för själva läkemedlen utan även för att de används på rätt sätt. Apoteket har kompetens som kan förbättra kvaliteten och effektivisera i sjukvården främst avseende läkemedels användning. För att sjukvården skall få denna effektivitets- och kvalitetshöjning krävs en investering i främst farmacevtiska tjänster. Vi står inför att övertyga sjukvården om att göra denna investering. Vi har lyckats skapa ett intresse men många tycker att prislappen är för hög.
Ett sätt att komma vidare är att Apoteket får ett nationellt uppdrag av staten enligt följande. För varje krona som ett landsting eller en kommun är beredda att satsa på att förbättra användningen av läkemedel i sitt geografiska område satsar staten via Apoteket en krona med villkoret att Apoteket tillsammans med aktuellt landsting eller kommun redovisar effekterna och vinsterna med insatta resurser.
Detta skulle ge landsting och kommuner en stimulans att våga göra en investering i farmacevtiska tjänster, staten skulle få ett inflytande över landstingens arbete med läkemedelsfrågan och dessutom få ta del av de resultat som uppnås. Apoteket i sin tur skulle få fart på tjänsteförsäljningen och få en drivkraft att rationalisera sitt arbete för att föra över farmacevtisk kompetens till farmacevtiska tjänster.
Anders Carlsten
Apotekare, forskningschef
Apoteket AB