Kongressens stora dragplåster var Astrazenecas vd Tom McKillop, som visade sig vara en god talare. Hans budskap var att med framtidens läkemedel ska vi kunna minska läkemedelsförbrukningen i högre åldrar genom att äta förebyggande preparat tidigare i livet. I dag lägger vi i i-länderna tio procent av BNP på vård och omsorg, och ungefär en procent på läkemedel. De siffrorna tyckte Tom McKillop var ganska låga.
Enligt Tom McKillop har industrin en viktig roll att fylla både i i- och u-länder. För i-ländernas del poängterade han att demografin förändras, det blir större andel äldre och därmed också fler sjuka. Han trodde att vi kan hitta lösningar på dessa sjukdomar, med bättre levnadsvanor och bättre läkemedel. Utvecklingen ska gå från symtomlindring till verklig bot.
? Som jag ser det står vi vid ett vägskäl. Vi kan investera i att förebygga och bota sjukdomar. Om vi inte gör det får vi svåra val, vilka som ska behandlas. Vi får kanske acceptera dödshjälp, sa Tom McKillop.
Som avslutning underströk han att samhället bör spendera mer på läkemedel.
? Allt detta måste göras, och vi kan göra det, om vi är beredda att satsa.
? Många frågar mig: Har vi råd med forskning på nya läkemedel? Jag frågar: Har vi råd att inte angripa de här problemen?
Informerad och krävande
Före detta ordföranden för den internationella läkarorganisationen WMA, Anders Milton, talade mycket om den informerade patienten. Den generation som börjar utnyttja sjukvården i ökande omfattning i dag är kunnig och har tillgång till bra information, bland annat via internet. Därför är de också mer krävande som patienter. Anders Milton trodde att den utvecklingen kommer att fortsätta.
? Vi kommer förmodligen få se jämförelser mellan sjukhus i tidningarna. Patienterna kommer att välja läkare, sjukhus och behandlingsmetoder.
? Vi kommer inte att acceptera timmar av väntan på akuten, veckor av väntan på specialist eller månader av väntan på operation.
Utifrån samma resonemang trodde han också att fler läkemedel kommer att bli receptfria.
Undervisa politikerna
Peter Kielgast från farmacevtorganisationen FIP bidrog med ett ekonomiskt perspektiv. Han framhöll att rikedom produceras i öppna ekonomier som satsar på kunskap. För några år sedan fick han frågan hur det kändes att tillhöra ett utrotningshotat släkte. I dag har farmacevter gått från att vara produktorienterade till att satsa på information, och därmed har man en plats i kunskapssamhället. Nu är yrket på väg att förändras en gång till, mot att bli mer patient- och vårdorienterat.
? Farmacevter borde vara en del av vården, det är bevisligen effektivt och bra. Många människor blir sjuka av sina läkemedel, använder dem fel och så vidare.
? Politikerna, med några få undantag som Taiwan, Singapore och kanske Finland, förstår inte vart utvecklingen är på väg. Vi måste undervisa dem.
Kaffe, bullar och gosedjur
Förutom inledningen var mässan en aning avslagen. Många utställare klagade på att de hade få besökare i sina montrar. Särskilt söndagen och måndagen beskrevs som katastrofala, i princip helt utan besökare. De stora läkemedelsjättarna lyste med sin frånvaro, eftersom de inte ser apotekare som en viktig målgrupp. De satsar på läkarna i stället.
På plats fanns däremot generikaföretag och försäljare av receptfria produkter. De har mer att tjäna på att göra sina namn kända för farmacevter, speciellt när de nya reglerna för generisk substitution träder i kraft till hösten i Sverige.
De smakligaste mutorna fann man hos Kronans Droghandel, som serverade kaffe och bullar i en stor monter med vitsiga reklamskyltar. Fast störst var Paranovas monter. Här delade man ut logotypinspirerade gosedjur till dem som iddes gå runt och räkna bokstäver på reklamveporna. Den skönaste montern var Orifarms, med massagestolar, ett vilsamt bildspel och avslappnande ljud i hörlurar. Avsikten var att ?visa förståelse för farmacevternas hårda arbetssituation?.
Ingen risk för kravaller
Många av symposierna hölls, liksom inledningen, på engelska. En och annan mindre lyckad Powerpointpresentation kunde skymma innehållet, men mycket var ändå tankeväckande och intressant. Tyvärr verkade det som om publiken huvudsakligen hade kommit för att se sig omkring och träffa gamla bekanta. Det var ytterst sparsamt med frågor efter de flesta föredragen, och det hände att det var påfallande glest i bänkraderna.