Ingen har överblicken

Landvinningarna i form av allt effektivare läkemedel har inte motsvarats av någon markant modernisering av läkemedelsanvändningen. En orsak är sjukvårdens avsaknad av fullständiga läkemedelsdata på patientnivå. Via gemensamma läkemedelslistor och förskrivningsstöd skulle situationen kunna förbättras.

17 okt 2003, kl 15:00
0

Å ena sidan har nya, banbrytande läkemedel revolutionerat sjukvården och bidragit till en förhöjd livskvalitet för miljontals patienter.

I samma svenska verklighet har ingen någon överblick över patienternas sammantagna läkemedelsanvändning. En patient kan ha flera recept från distriktsläkaren, medicinkliniken, privatläkaren eller akutmottagningen på samma läkemedel, flera liknande läkemedel eller rentav läkemedel som inte bör kombineras. Den fullständiga läkemedelslistan finns ? ingenstans. Ordinationslistor upprättas ofta lite varstans men blir sällan fullständiga och färdas sällan samma väg som patienten mellan kliniker, sjukhusavdelningar och sjukhem.

? Det här är en situation som är helt oacceptabel sett i ett medicinskt säkerhetsperspektiv, säger Laila Mattiasson, projektledare vid Västra Götalandsregionens IT-centrum.

Många läkare och sjuksköterskor vittnar om att patienterna blir överraskade och besvikna av att ?ingen har den totala kollen?.

? Kvaliteten på de enskilda vårdenheterna i Sverige är i regel bra, men det finns ofta en stor kvalitetssvikt i övergången mellan enheterna, säger Kenneth Widäng, distriktsläkare i Boden och ordförande i Norrbottens läkemedelskommitté.

Landvinningarna i form av nya moderna läkemedel har inte motsvarats av någon markant modernisering av läkemedelsanvändningen. Den bristande överföringen av information om den enskilda patientens läkemedelsförbrukning inom vården är enligt många en starkt bidragande orsak, liksom faktorer som felaktiga diagnoser, dålig följsamhet och genetisk variation.

Informationsexplosion

Ett annat, alltmer akut hinder på vägen mot en mer rationell läkemedelsanvändning är den exponentiellt växande informationsmängd som förskrivaren måste ha i åtanke när hon ska välja läkemedel. Det kan handla om behandlingriktlinjer, information från företag och läkemedelskommittéer, vårdprogram, data om biverkningar och interaktioner från FASS, observanda från Läkemedelsverket, listor på generika och parallellimporterade läkemedel, rön från vetenskapliga artiklar, tips från kollegor med mera.

Totalt sett är allt detta på gränsen till omöjligt för den mänskliga hjärnan att överblicka och omsätta i ett rationellt läkemedelsval. En förutsättning för att avvägningarna ska bli korrekta är dessutom tillgång till fullständig information om patientens befintliga läkemedelsförbrukning.

Enklast följa rekommendation

Dessa två problemkomplex ? frånvaron av samlade läkemedelsdata på patientnivå och informationsexplosionen ? är bakgrunden till den utveckling mot datoriserade, sammanhållna läkemedelslistor och förskrivningsstöd som landsting och kommersiella aktörer nu driver runt om i landet.

En tredje, indirekt och inte lika ofta uttalad drivkraft är landstingens övertagande av läkemedelsnotan.

? Förskrivarstödet har gjort det så besvärligt att ordinera sådant som inte är rekommenderat av läkemedelskommittén att effekten blir att man helt enkelt inte gör det, sa Helena Andersson, kirurg vid Sunderby sjukhus, vid ett seminarium om IT-stöd i vården nyligen.

Gemensamma listor

Flera landsting har försökt ta fram system för kliniköverskridande läkemedelslistor (se LMV 5/02), med så fullständiga uppgifter om patientens läkemedelsanvändning som möjligt. Det längst gångna projektet finns i Norrbottens läns landsting. Här har man ett betydande försteg eftersom man tidigare till skillnad från andra landsting upphandlat ett gemensamt journalsystem till hela den offentliga vården. Helt fullständiga är dock inte de norrbottniska läkemedelslistorna; de omfattar till exempel inte läkemedel som förskrivits utanför länet eller från vissa privata kliniker.

Utredningsförslag försvårar

I Leif Ekbergs aktuella utredning om ökad patientsäkerhet på läkemedelsområdet förespråkas inte den rakaste vägen mot en bättre överblick i förskrivningsögonblicket. Utredaren föreslog att Apoteket, inte vården, ska få föra register över uthämtade läkemedel, men dessa ska endast få föras över till förskrivare av läkemedel, och detta endast efter att patienten lämnat sitt samtycke. Utredaren avslog Landstingsförbundets krav på att man inom vården bör få föra individbaserade men avidentifierade läkemedelsregister (se LMV 7-8/03) med hänsyn till den personliga integriteten. Många tunga remissinstanser har dock kritiserat förslaget (se artikel på nyhetsplats) och sista ordet är kanske inte sagt i frågan.

Tydliga varningsfunktioner

De rena förskrivningsstöden är integrerade med datorjournalernas förskrivningsmoduler och lokala eller gemensamma läkemedelslistor. Information hämtas från underliggande databaser och via en rad funktioner informeras förskrivaren om till exempel biverkningar, interaktioner och eventuell risk vid graviditet. De läkemedelsfabrikat som rekommenderas av den regionala läkemedelskommittén är ofta markerade på särskilt sätt.

Vissa landsting (se separat artikel) är drivande i utvecklingen av förskrivningshjälpmedlen, medan andra med intresse avvaktar pionjärlandstingen och deras eventuella felsteg.

Nationell brevlåda inom kort

Flera angränsande IT-satsningar som är tänkta att integreras i journalprogram och förskrivarstöd pågår också, bland annat Apotekets e-recept och e-dosprojekt.

Överföringen av recept på elektronisk väg har fått stor användning i vissa landsting, men systemet har fortfarande begränsningar; på de flesta håll måste patienten till exempel välja ett apotek i närområdet där receptet ska hämtas ut. Den nationella receptbrevlådan som är tänkt att fungera från och med februari 2004 kan kanske bli startskottet för ett bredare, nationellt genomslag för e-recepthanteringen. I Stockholm finns redan idag en fungerande ?brevlåda?.

E-dos är ett IT-system för ordination av Apodosläkemedel, som bland annat håller på att införas i Västra Götalandsregionen. Ännu är systemet inte integrerat i journalsystem och förskrivarstöd. Ett problem är att e-dosordinationerna i dagsläget inte räcker som journalföring, vilket ger förskrivarna dubbelarbete.

Lång och krokig väg

Vägen mot förskrivningsstöd och fullständiga läkemedelslistor har inte visat sig rak ? såväl förskrivningsstödsprojektet Janus i Stockholm och Västra Götalandsregionens satsning på gemensamma läkemedelslistor har stöpts om och minskat ambitionerna på senare tid.
Vägen är dessutom lång. Vid ett seminarium om IT-stöd i vården nyligen i Stockholm framgick att de flesta involverade är överens om att det krävs ett större mått av nationell samordning.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng