Från frivilliga initiativ till lagstiftad skyldighet

Läkemedelskommittéer har funnits i flera decennier, men de blev obligatoriska först 1997. Då kom en särskild lagstiftning om läkemedelskommittéer.

27 okt 2002, kl 00:00
0

Initiativ till standardisering av läkemedlen på sjukhusen togs redan i slutet av 1930-talet. Stockholms sjukhusförvaltning gav 1941 ut en läkemedelsförteckning vars syfte var att få ner läkemedelskostnaderna. Man brukar ange att det första initiativet till bildandet av en läkemedelskommitté kom från chefen för Militärapoteket, Börje Alm, 1961. På förslag av honom tillsatte direktionen för Karolinska sjukhuset det året en rådgivande läkemedelskommitté för att följa utvecklingen på läkemedelsområdet. Kommittén utgjordes av två läkare, två apotekare och en sjuksköterska.
Initiativet följdes av allt fler sjukhus och läkemedelskommittéer inrättades under 1960-talet på de flesta sjukhusapotek med varierande resurser allt efter sjukhusets storlek. Det var ofta sjukhusapotekaren som tog initiativ till att bilda läkemedelskommittén och som ordförande utsågs en läkemedelsintresserad kliniker.

Fler sjukhus får listor
De första läkemedelskommittéerna arbetade främst med att begränsa sortimentet och sortera ut läkemedel med bristfällig dokumentation för att senare ta fram rekommendationer om vilka läkemedel som bör väljas i första hand.
För läkemedelskommittéarbetet var det viktigt att kunna värdera den dokumentation som skulle ligga till grund för rekommendationerna.
Då dokumentationen om läkemedel blev allt mer omfattande och ojämn i kvaliteten fanns behov av utbildning. Apotekarsocieteten tog i slutet av 1960-talet initiativ till en kurs i läkemedelsvärdering som fortfarande finns kvar i utbildningsprogrammet.
En viktig förutsättning för arbetet var också tillgången till statistik. Sjukhusapotekarna ägnade på 1940- och 1950-talen många kvällar och nätter åt att ta fram läkemedelsförbrukningen på sitt sjukhus manuellt. Automatisk databehandling började bli tillgänglig på 1960-talet och gav möjlighet till hantering av stora datavolymer.

En central roll
Enligt lagen från 1997 ska det i varje landsting finnas en eller flera läkemedelskommittéer och varje landsting bestämmer vilket organ som ska tillsätta dessa. Tidigare fanns det cirka 80 läkemedelskommittéer i Sverige, i genomsnitt tre till fyra per landsting.
Utredarna som lade fram förslaget om den nya läkemedelsförmånen i HSU2000 tyckte att det var för många och föreslog en rejäl minskning till en kommitté för varje normalstort landsting. De nya kommittéerna föreslogs också få kraftfullt ökade resurser. Läkemedelskommittéerna skulle enligt HSU2000 ha en nyckelroll när landstingen tog över det ekonomiska ansvaret för läkemedelsanvändningen.
I takt med att läkemedelskommittéerna fått en större betydelse när det gällde rekommendationer om läkemedelsval har också kraven från olika aktörer som vill påverka kommittéledamöterna ökat. Flera kommittéer hade redan eller införde sådana regler i samband med reformen. Reglerna ansluter oftast till de regler som rekommenderas av centrala organ som Landstingförbundet, Läkarförbundet och Läkemedelsindustriföreningen.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng