Farmacevterna agerar på fel spelplan

Baby fick tio gånger för mycket morfin ? sjuksköterska varnad. Läkare ordinerade metotrexat dagligen istället för en gång per vecka. Farmacevt expedierade Dolcontin 100 mg istället för förskrivna Dolcontin 10 mg. Det är mänskligt att göra fel. Rubrikerna ovan är påminnelser om misstag i samband med läkemedelsbehandling som kan orsaka patienter allvarlig skada ? ibland […]

29 mar 2005, kl 16:22
0

Baby fick tio gånger för mycket morfin ? sjuksköterska varnad. Läkare ordinerade metotrexat dagligen istället för en gång per vecka. Farmacevt expedierade Dolcontin 100 mg istället för förskrivna Dolcontin 10 mg.

Det är mänskligt att göra fel. Rubrikerna ovan är påminnelser om misstag i samband med läkemedelsbehandling som kan orsaka patienter allvarlig skada ? ibland även dödsfall. Det som är särskilt besvärande med rubrikerna är att just de fel som de beskriver återkommer år efter år.

Hur kan det vara möjligt att vi tillsammans inte lyckas förebygga misstag som vi vet ständigt upprepas? Kanske finns det ett enkelt svar på frågan ? ingen myndighet eller politisk organisation har hittills ställt krav på att farmacevter, läkare och sjuksköterskor systematiskt skall hjälpas åt för att upptäcka och förebygga varandras läkemedelsrelaterade misstag.

Hur kan vi då bättre hjälpas åt? Jag tror att vi behöver tänka tillsammans istället för att var och en tillåts skapa egna säkerhetssystem. Dessutom behövs gemensamma IT-plattformar. Ett sätt att börja är att mötas i vardagsarbetet. Farmacevter bör i högre grad delta i arbetet med att identifiera och lösa läkemedelsrelaterade problem i en miljö där deras kunskap om läkemedel kan sättas in i ett för den enskilde patienten riktigt sammanhang. Följande incident illustrerar brister i vårt nuvarande sätt att organisera de offentligt anställda farmacevternas arbete.

Nyligen blev jag utskälld av en patient på kirurgkliniken. Jag var på väg till apoteket efter att ha arbetat på kliniken i cirka två timmar när en sjuksköterska bad mig ta med ett recept på antibiotika. Det gällde en man som strax därefter skulle lämna avdelningen efter fem dagars vårdtid och som behövde hjälp att hämta ut sitt antibiotikum.

Jag tittade snabbt i hans läkemedelsjournal och upptäckte att han tog ett annat läkemedel vid samma tidpunkter. Det andra läkemedlet hindrade antibiotikumet att absorberas, så jag upplyste honom vänligt om att inte ta tabletterna vid samma tillfälle.

Han blev arg och undrar vem som är ansvarig farmacevt på kliniken. Jag säger försiktigt att det är jag.
? Var var du när jag först fick läkemedel, där det för mig minst viktiga medlet tar ut effekten av det som läkaren sagt vara det viktiga läkemedlet? Detta är en kirurgavdelning. Du menar väl inte att det är kirurgernas sak att hålla reda på hur olika kombinationer av läkemedel passar ihop?

Det är obehagligt att bli utskälld. Speciellt i en sal med tre andra patienter. Men, efter att under cirka tio år som apotekare i vården mött tusentals patienter på vårdavdelningar och kommunala äldreboenden går jag omkring med en obehaglig känsla att mannen som skällde ut mig har rätt. Den dag då vi får datoriserade journaler kan vi använda system där interaktionsvarningar är automatiserade. Fortfarande kvarstår dock frågor ? vad är bakgrunden till interaktionsvarningen, är den kliniskt relevant för just vår patient, och om den är det, vad gör vi nu?

Tänk om farmacevterna mätte resultat utifrån hur läkare och sjuksköterskor uppfattar att vi underlättar deras läkemedelsrelaterade arbetsuppgifter. Eller efter hur många läkare som tycker att vi tillför dem kunskaper om läkemedel.
Antag att politiker eller patientföreningar skulle kräva att vi som är läkare, sjuksköterskor och farmacevter samordnar vårt arbete i syfte att nå maximala resultat när det gäller att undvika patientskador till följd av misstag som berör läkemedel.

Skall vi vänta på detta, eller kan vi själva ta sådana initiativ?