Christofer Fjellner om vad företagen ska få säga till patienter

Christofer Fjellner om vad företagen ska få säga till patienter

Lagförslaget som Christofer Fjellner (M) fått på sitt bord har ett oskyldigt namn: Information to patients.I det föreslår EU-kommissionen en rad nya lagar som ska reglera hur och när läkemedelsföretag får prata om sina receptbelagda läkemedel direkt med patienter. Det oskyldiga namnet till trots, frågan har visat sig vara kontroversiell. För många länder innebär förslaget […]

16 dec 2009, kl 16:18
0

Lagförslaget som Christofer Fjellner (M) fått på sitt bord har ett oskyldigt namn: Information to patients.
I det föreslår EU-kommissionen en rad nya lagar som ska reglera hur och när läkemedelsföretag får prata om sina receptbelagda läkemedel direkt med patienter. Det oskyldiga namnet till trots, frågan har visat sig vara kontroversiell. För många länder innebär förslaget att mer kommunikation mellan företag och patient kommer att tillåtas än idag. EU-kommissionen har skrivit förslaget, nu ska det godkännas och röstas igenom i både parlamentet och ministerrådet. Det är i parlamentet som Christofer Fjellner fått uppdraget som rapportör. Det är han som ska bearbeta kommissionens förslag så att en majoritet av parlamentet kan ställa sig bakom det.

Varför är den här frågan så laddad?
– Det finns en grundläggande konflikt om hur mycket information patienter ska få. Det finns till exempel flera europeiska läkarorganisationer som tycker att information om läkemedel direkt från företagen inte alls ska nå patienterna. Patientorganisationerna vill istället att patienter ska få mer information. Konsumentorganisationerna är däremot mycket kritiska. Även olika länders försäkringssystem är kritiska eftersom de är oroliga för att information från läkemedelsföretagen direkt till patienterna ska driva upp kostnaderna.  

EU-kommissionen menar att det är skillnad på information och reklam och att reklam ska vara fortsatt förbjudet. Går det att göra en sådan gränsdragning?
– I förslaget finns det tydligt skrivet vilka kvalitetskriterier som ska vara uppfyllda för att en text ska kunna klassas som just information. Kompletterar man det med några riktlinjer och exempel tycker jag inte att den gränsdragningen blir så svår. Läkemedelsföretagen säger själva att de inte vill att det ska bli tillåtet med reklam eftersom det visat sig problematiskt i USA. Jag tror att företagen talar sanning, men eftersom de har så lågt förtroende utgår många ifrån att de kommer tänja regelverket så mycket som möjligt.
– Idag är det väldigt olika i olika länder. I Sverige har patienterna tillgång till FASS men i Belgien till exempel kan du inte få en ny bipacksedel om du tappat bort din första eftersom företagen inte får prata med patienterna.

Det där är ju ett orosmoln från Sveriges sida, att vårt system med patient-FASS kan bli olagligt när det här lagförslaget förhandlats klart. Vad tror du?
– Jo, det finns en viss risk att vi tillslut hamnar i ett förslag som innebär att inte ens FASS på nätet blir tillåtet. Men som förslaget ser ut nu är det ju snarare så att FASS skulle bli möjligt i alla länder. Jag tror det går att få tillräckligt många parlamentariker att ställa upp på det.

En annan fråga som diskuterats mycket är hur informationen ska kontrolleras. Kommissionen föreslår att all information ska förhandsgranskas av myndigheter. Vad tycker du?
– Vissa är bekymrade över att det ska bli väldigt kostsamt och byråkratiskt att kontrollera all information. Andra länder, som Sverige, får inte ihop förhandsgranskning med tryckfrihetsförordning. Jag tycker att de enskilda länderna ska få bestämma hur de sköter kontrollen, om det blir att myndigheter granskar eller om branschen gör det själva.

Enligt förslaget ska det inte bli tillåtet att informera eller annonsera i TV, radio eller dagspress men i hälsorelaterade tidskrifter. Kommer det bli så tror du?
– Jag kan se det kontroversiella i den delen av förslaget och att det är svårt att dra gränsen för vad man menar. Jag kan tycka att det borde vara tillåtet i patientorganisationers tidningar till exempel, men i en bredare hälsotidning är det kanske lite mer tveksamt. Det är möjligt att den delen av förslaget inte överlever.

Vad händer egentligen med det här
lagförslaget nu?
– Jag håller på att jobba igenom ett utkast på ett lagförslag nu som parlamentet ska läsa och debattera. I det arbetet har jag försökt prata med ministerrådet för att se vad de tycker. Men det verkar som om ministerrådet just nu valt att lägga det här förslaget i frysboxen. Det irriterar oss i parlamentet, men vi jobbar vidare med förslaget utan ministerrådet nu. Så i parlamentet bör vi kunna hantera den här frågan i vår någon gång. Sen får vi vänta på att ministerrådet tar i frågan och de kan inte ignorera den hur länge som helst. Jag skulle tro att den kommer tas upp någon gång inom de kommande tre ordförandeskapen.

Vad vill du själv ändra på i förslaget?
-– Som det är skrivet nu utgår det för mycket från industrin och för lite från patienterna. I det här direktivet borde man också få in vad företagen ska bli skyldiga att berätta för patienterna, inte bara vad de får berätta om de känner för det. Sen är det viktigt att det blir ett nytt direktiv. Som det ser ut nu håller europeiska domstolar på att springa ifrån oss lagstiftare. Till exempel har EG-domstolen sagt att det är möjligt att döma en dansk journalist för att han skrivit om ett receptbelagt läkemedel. Och i Tyskland har en domstol sagt att företagen inte ens får publicera bipacksedlar på nätet. Jag har själv varit astmapatient hela mitt liv, jag vill som patient kunna få prata med den som gör mina läkemedel.
 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng