Arkivering

EU:s läkemedelslagstiftning avseende godkännande av läkemedel innehåller inga möjligheter att ställa miljökrav relaterade till tillverkningen. Miljölagstiftning, som är nationell och gällande i Europa har ingen effekt på produkter som tillverkas utanför EU.

Det var 2008 som Läkemedelsverket bjöd in våra europeiska myndighetskollegor till ett möte för att diskutera läkemedel och miljö. Samtliga inbjudna tackade nej. Ingen av de inbjudna var intresserade – eftersom detta inte var ett problem. Hos de regulatoriska myndigheterna i Europa var miljöfrågan inte aktuell överhuvudtaget.

I dag vågar jag påstå att vi har en annan syn på miljöfrågan, både i Sverige och internationellt. I dag vet vi att nästan alla frågor har en miljöaspekt.

Medvetenheten och kunskapen om att dålig miljö är en källa till ohälsa är också den betydligt större i dag än tidigare.

Miljö för resistens

Det är till exempel inte självklart för alla att utsläpp av antibiotika kring fabriker i Indien har en direkt påverkan på människors hälsa i Sverige. Genom utsläpp från tillverkande industri skapar vi miljöer där bakteriestammar med bättre motståndskraft än någonsin kan frodas och utvecklas. Dessa sprider sig sedan över världen – och även hit till oss i Sverige. Resistens mot antibiotika är alltså en miljöfråga.

Det finns fler miljöeffekter i samband med tillverkning och användning av läkemedel. I dag hittar vi läkemedel i de stora världshaven. I vatten på närmare håll hittar vi en flora av läkemedel som bryts ner snabbare – men ändå tillräckligt långsamt för att finnas kvar i vattnet och påverka djurlivet.

Ännu finns det mycket kunskap som saknas för att fullt ut förstå hur läkemedel i miljön påverkar olika naturliga system. Men vi vet att vi har störd reproduktionsförmåga hos fisk och djurliv i våra vatten. Med mer läkemedel av olika slag i miljön är det inte otänkbart att detta innebär risker även för människors hälsa.

Tiden är mogen

Det europeiska regelverket kring läkemedel har i dag ingen plats för miljöeffekter. Det är märkligt.

I mer än tio år har den svenska regeringen, med stöd ifrån nationella myndigheter arbetat för en förändring – om än med varierande grad av intensitet. Även om det går långsamt – så går det framåt. Med dagens medvetenhet om miljöns betydelse för vår hälsa så är tiden mogen för att ytterligare öka ansträngningarna.

Nyckeln ligger i ytterligare fokus på samtliga åtgärder som kan påverka utsläpp av läkemedel från den globala tillverkande industrin – liksom i samband med användning i sjukvården och hos enskilda människor.

Dessa åtgärder behöver vara globala – att skapa regelverk eller utveckla processer lokalt eller i Europa är tandlöst i vår internationella bransch där olika komponenter i ett läkemedel tillverkas på olika platser runt om i världen.

Behövs konkreta åtgärder

Det finns tecken på positiva signaler. EU-kommissionen har inrättat en arbetsgrupp under Pharmaceutical Committee som ska titta närmare på frågan kring miljö och läkemedel. Det är osäkert om arbetsgruppen kommer att fokusera på verkstad eller utredningar.

Det är dags att fokusera på det som vi alla väntar på – konkreta åtgärder som har förmåga att påverka utsläpp av läkemedel i alla länder.

Jag hoppas att regeringen får ytterligare stöd i sitt arbete, inte bara av oss myndigheter, utan även av alla övriga organisationer i life science-sektorn.

Nyligen fick jag höra om en kollegas nyfödda dotter som drabbats av svår kombinerad immunbrist (SCID), en allvarlig sjukdom som karaktäriseras av att immunsystemet fungerar mycket dåligt eller inte alls. Sjukdomen debuterar oftast inom de tre första levnadsmånaderna och de första symtomen är i huvudsak infektioner. Obehandlad leder sjukdomen till döden före två års ålder.

Stamcellstransplantation är den enda behandling som botar sjukdomen. Ofta med resultatet att patienten blir helt frisk – och får ett vanligt liv framför sig.

Det handlar inte bara om SCID. Det finns en rad sjukdomar som kräver transplantation av blodstamceller. Den vanligaste är leukemi, men även andra sjukdomar som till exempel svår blodbrist, immunbristsjukdomar och ämnesomsättningssjukdomar kan behandlas med transplantation. Patienter är främst barn och unga som drabbas av en så allvarlig sjukdom att de behöver ta emot donerad benmärg eller blodstamceller.

Ungefär 25 procent av de drabbade hittar en donator inom familjen. Men för de övriga handlar det om att hitta en lämplig donator som kan bidra med stamceller eller benmärg.

För att hitta donatorer i Sverige finns Tobiasregistret sedan 1992. Personer mellan 18 och 35 års ålder som är villiga att donera stamceller eller benmärg kan anmäla sig. Registret drivs inom ramen för Stockholms läns landsting, med ekonomiskt stöd från de flesta av landets regioner (men inte alla).

Tobiasregistret agerar även länk till de utländska register som finns, för att matcha donator och patient över gränserna.

Jag upplever att vi i Sverige har en hög kunskap och acceptans om värdet att donera blod och organ för att bidra till att vår familj, vänner och andra människor omkring oss ska kunna överleva sjukdom och olyckor. Sverige ligger högst i Europa när det gäller befolkningens vilja att donera organ. Enligt den statliga tilläggsutredningen som presenterades 2019 är 85 procent av den svenska befolkningen positivt inställda till att donera sina organ efter sin död.

De flesta jag känner har anmält sig till donationsregistret. Men få av mina vänner var särskilt kunniga om Tobiasregistret. Många av oss har hört talas om registret, men det var inte många av oss som visste mer – trots att många av oss jobbar inom hälsosektorn.

När jag tittar närmare ser jag att det är bara 140 000 personer som är registrerade i Tobiasregistret. Detta trots att nästan en fjärdedel (2,4 miljoner) av Sveriges befolkning är mellan 18 och 35 år. Det är alldeles för få tycker jag.

Jag tycker att vi alla ska börja prata med vänner, familj och kollegor om att registrera sig – givet att vi är i rätt åldersgrupp.