En ljusning i det mörka

Det är ingen munter läsning, Cochraneinstitutets genomgång av effekterna av Tamiflu och Relenenza. Översikten som gjorts av det oberoende institutet ger inga belägg för att behandling med neuraminidashämmare har någon effekt på antalet sjukhusinläggningar, hur allvarlig influensan blir eller på svårare komplikationer som lunginflammation.

Det man kan se är att sjukdomsförloppet kan förkortas knappt ett halvt dygn. Men bara under förutsättning att behandling påbörjas kort efter smittotillfället, alltså innan man blivit rejält sjuk eller kanske ens märkt av det. Dystert med tanke på de pengar som lagts ner och inte minst, det hopp som ställts till antiviral behandling i samband med influensautbrott och pandemier.

Samtidigt är rapporten en glädjande läsning. Den visar vad öppenhet, tillgänglighet till data och granskningar av utomstående parter kan bidra med. Självklart hade det varit bättre att få dessa data i samband med att läkemedlen skulle godkännas, eller när stater, som Sverige, stod inför beslutet att bunkra Tamiflu för stora pengar. Men jag väljer att säga – bättre sent än aldrig.
Cochraneinstitutet, tidskriften BMJ och andra forskare, har gjort ett beundransvärt arbete med att i fem års tid enträget kämpat för att få ta del av materialet och Roche har släppt det. Det är i sig oerhört positivt. Ben Goldacre har skrivit mer om arbetet the Guardian.

Att EU-kommissionen nyligen beslutade att företag måste publicera samtliga data från kliniska studier, negativa som positiva är en annan faktor som ger hopp om framtiden. Att alla företag och forskare nu efterlever detta är viktigt ur ett folkhälsoperspektiv på flera plan. Dels för att vi ska få säkra läkemedel på marknaden men också ur ett rent förtroendeperspektiv. Hur ska allmänheten vilja ta sina läkemedel om man måste beredd på att det senare kommer fram att de är verkningslösa eller har biverkningar som smusslats undan?

Roche själva ställer sig inte bakom Cochranses slutsats. De hänvisar bland annat till faktum att WHO rekommenderar användning och att många av världens läkemedelsmyndigheter anser att det har effekt. Men då ska man komma ihåg att dessa beslut fattades för flera år sedan. Det var innan alla studiedata släppts ut till allmän beskådning. Det var innan vi visste hur det låg till.

De besluten fattades utifrån den kunskap som fanns då och var i mina ögon, ett korrekt beslut. Nu, när alla data ligger på bordet finns möjligheten för både WHO och stater att ompröva sina beslut, vilket jag hoppas att de gör. De omständigheter som rådde inför tidigare pandemihot kommer nämligen inte att gälla nästa gång.

Därför tycker jag inte att det är konstigt att Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten försvarar beslutet att ha ett beredskapslager av Tamiflu i Sverige. Men jag förvånas över hans argument. Han menar att Tamiflu i lagret är bra eftersom små effekter är tillräckliga och bättre än ingenting alls. Jag är tveksam.

Däremot hoppas jag kunna vara säker på att detta är ett steg mot ljusare tider vad gäller öppenhet. Det är först när alla fakta finns att tillgå som vi människor har en chans att ta välinformerade och övervägda beslut. Att industrin delar med sig är en av grundförutsättningarna.