Behandlingen av hepatit C kan förbättras

Fler patienter med hepatit C skulle kunna botas om dosen av ribavirin höjs. Det visar en ny avhandling vid Karolinska institutet, som också bekräftar att ribavirin bör doseras utifrån njurfunktion snarare än enbart efter patientens kroppsvikt.

13 jun 2005, kl 12:47
0

Hepatit C är den vanligaste hepatitformen i Sverige. Sedan allmän blodgivarscreening för sjukdomen infördes 1991 har nyinsjuknandet minskat, men fortfarande anmäls 2 000 till 3 000 nya fall varje år till Smittskyddsinstitutet.
Hepatit C behandlas med en kombination av två läkemedel, interferon och ribavirin, och behandlingen botar cirka 50 procent av patienterna. Interferon är relativt väl undersökt men få har studerat ribavirin vid behandling av kronisk hepatit C.
Karin Lindahl har i en avhandling vid Karolinska institutet undersökt vad som händer med ribavirin i kroppen. En vanlig och allvarlig biverkan av ribavirin är blodbrist och den är dosberoende. Det medför att dosen hela tiden måste vägas mellan biverkningar och bästa effekt. Ribavirin doseras idag utifrån patientens kroppsvikt men det är fortfarande oklart hur den bästa dosen beräknas.

Läkemedlet utsöndras huvudsakligen via njurarna. Karin Lindahls avhandling visade att blodbristen i stor utsträckning påverkades av patientens njurfunktion men däremot inte av dosen ribavirin per kilo kroppsvikt.
? Det stöder antagandet att ribavirin bör doseras beroende på njurfunktion snarare än enbart efter patientens kroppsvikt, säger hon.
Olika varianter av hepatit C-virus svarar olika bra på behandlingen. Av de patienter som är infekterade med hepatit C av genotyp 1 blir knappt hälften botade efter ett års läkemedelsbehandling medan patienter med genotyp 2 och 3 har bättre prognos. I Sverige är det 40 procent som har genotyp 1, men ute i världen är det betydligt fler, mellan 70 och 80 procent. Närmare 30 procent av de som inte blir botade kommer att utveckla levercirros inom 10 år, med starkt ökad risk för levercancer.

Förhöjd dos
Karin Lindahl prövade att ge en grupp patienter med hepatit C av genotyp 1 en förhöjd dos av ribavirin i kombination med standarddos interferon. Patienternas koncentration av ribavirin i blodet och deras blodvärden följdes. De som fick en påtaglig blodbrist behandlades med erytropoietin och i vissa fall blodtransfusion. Åtta av de tio patienterna i studien fullföljde 48 behandlingsveckor. Nio patienter blev botade, vilket är ett klart bättre resultat jämfört med standardbehandling. Det är den första studien som prövat så höga doser och det har väckt rätt stort intresse framförallt i USA, berättar Karin Lindahl.
? Visserligen är det en liten studie på tio patienter. Men alla framsteg har stor betydelse för patientgruppen som i vissa fall har dålig prognos och är i stort behov av information och hopp, säger hon.
Om det nu finns ett samband mellan effekt och koncentration av ribavirin i blodet skulle man kunna hitta fler patienter som svarar på behandlingen. Men då måste man ha bättre metoder för att beräkna optimal dos. Karin Lindahl tror att den framtida behandlingen av hepatit C kommer att leda till en glidning mot högre doser för svårbehandlade patienter plus understödjande behandling för att klara av biverkningarna. Det betyder att fler kommer att få erytropoietin för att upprätthålla blodvärdet.
? Det finns studier i USA som tyder på att patienterna mår bättre om de får erytropoietin och lättare klarar av hela behandlingen utan avbrott. Vi kommer också att ge erytropoietin i vår kommande studie, säger hon.

Fler doseringstillfällen
Den femte studien i avhandlingen visade att vid behandling med höga doser ribavirin uppstår en mättnadseffekt i blodet. Därför bör höga dygnsdoser av ribavirin fördelas på fler doseringstillfällen än vad som är brukligt idag. I studien gick man därför över till tredos i stället för tvådos. Karin Lindahl ska nu gå vidare och titta på den grupp patienter som inte svarat på dagens standardbehandling.
Metoden att ge väldigt höga koncentrationer av ribavirin är både ny, oprövad och riskfylld. Därför vill man inte pröva högdos på alla patienter än, utan i stället begränsa behandlingen till vissa grupper.
? Vi vet inte idag hur vi ska särskilja dessa patienter så därför valde vi den svårbehandlade grupp där det inte finns någon behandling att erbjuda.

? Där har vi tänkt gå vidare med en mindre studie, säger Karin Lindahl.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng