Studien, som är publicerad i tidskriften Breast Cancer Research, omfattar drygt 62 000 patienter med den vanligaste formen av bröstcancer (hormonreceptorpositiv och HER2-negativ) som diagnostiserades i Sverige mellan åren 2007 och 2023. Trots att svensk bröstcancervård styrs av gemensamma nationella riktlinjer, visar resultaten på betydande skillnader i hur dessa tillämpas i praktiken.
Variationer i behandlingspraxis
Forskarna fann att i genomsnitt 28 procent av patienterna fick cellgiftsbehandling, men siffran varierade från 23 procent i Västra sjukvårdsregionen till 34,7 procent i sjukvårdsregion Stockholm-Gotland.
Enligt Johan Hartman, professor vid Karolinska Institutet och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset, tyder resultaten på att lokala traditioner och kliniskt beslutsfattande spelar en stor roll.
– Vi såg tydliga regionala skillnader i användningen av cellgiftsbehandling, trots att bröstcancervården utgår från samma nationella rekommendationer, säger Johan Hartman i ett pressmeddelande.
Påverkan på överlevnad hos äldre
Studien visar att skillnaderna i behandlingsintensitet inte tycktes påverka överlevnaden för kvinnor yngre än 65 år. För äldre kvinnor var mönstret däremot ett annat:
I Stockholm-Gotland, som har den högsta användningen av cellgifter, var tioårsdödligheten 27,9 procent.
I den Västra regionen, med lägst användning, var motsvarande siffra 35,8 procent.
Det innebär en skillnad på 7,9 procentenheter i dödlighet mellan regionerna för denna åldersgrupp. Skillnaderna i prognos kvarstod även efter att forskarna tagit hänsyn till tumörernas biologi samt patienternas socioekonomiska status, såsom inkomst och utbildningsnivå.
Bakomliggande faktorer
Forskarna pekar på flera möjliga orsaker till de regionala skillnaderna. Utöver lokala riktlinjer och traditioner nämns den ojämna implementeringen av genomiska tester (som exempelvis Oncotype DX eller Prosigna) som används för att bedöma risken för återfall och behovet av cellgifter. Sedan 2018 ingår sådana tester i de nationella riktlinjerna, men tillgången och användningen varierar mellan olika sjukhus och regioner.
Resultaten tyder på att det finns en underbehandling av kvinnor över 65 år i vissa delar av landet.
– Framför allt bland kvinnor över 65 år ser vi tecken på att fler hade kunnat få en mer aktiv behandling och möjligen en bättre prognos, om vården sett likadan ut i hela landet, konstaterar Johan Hartman.
Läs också: Hopp om skonsammare behandling mot bröstcancer med endoxifen
