Annons
Home 2018

Årlig arkivering 2018

Barn på sjukhus får för mycket antibiotika

0

Barn på sjukhus i många delar av världen förskrivs onödigt bred antibiotika eller olämpliga kombinationer av flera sorters antibiotika i förebyggande syfte. De förebyggande behandlingarna pågår också ofta onödigt lång tid. Det visar en ny internationell studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of the Pediatric Infectious Diseases Society.

Syftet med studien var att undersöka förskrivningen av förebyggande antibiotika för barn. För att studera detta skickade forskarna ut en enkät under oktober och november 2012 till 226 sjukhus i 41 länder i Europa, Nord- och Latinamerika, Afrika, Asien och Australien.

Totalt samlades data in om 17 693 patienter. I studien inkluderades alla barn som var inskrivna på de berörda sjukhusen och som fick minst en dos antibiotika i profylaktiskt syfte under den dag då enkätundersökningen genomfördes.

Sammantaget fick 6 818 barn minst en dos antibiotika under undersökningsdagen. Antalet förskrivna doser var totalt 11 899 stycken. Av dessa var 28,6 procent givna i profylaktiskt syfte, det vill säga för att förebygga infektion. 70,7 procent var i behandlande syfte och 0,8 procent hade okänd indikation.

Om man räknade antal patienter istället för förskrivna doser, visade resultatet att av alla de inskrivna barnen som fått antibiotika under det undersökta dygnet fick 32,9 procent av barnen läkemedlet i förebyggande syfte.

Den vanligaste indikationen för att förskriva antibiotika profylaktiskt var sjukdom hos barnet, ofta en cancersjukdom. Andra orsaker var att barnet skulle genomgå en operation och som infektionsskydd för för tidigt födda barn.

I ungefär hälften av all profylaktisk antibiotikabehandling användes kombinationer av två eller flera olika sorters antibiotika. Användningen av bredspektrum-antibiotika eller reservantibiotika (karbapenemer, fluorokinoloner och glykopeptider) inför en operation var globalt sett hög. Särskilt hög var den på sjukhusen i Asien och Västeuropa, medan användningen i norra Europa, Australien och Nordamerika var lägre. Forskarna såg också att den förebyggande behandlingen med antibiotika inför en operation ofta (i 79,7 procent av de aktuella fallen) varade längre än ett dygn.

Tre åtgärder behöver vidtas internationellt för att förbättra kvaliteten på vården och minska resistensutvecklingen, skriver forskarna i artikeln. Användningen av kombinerade antibiotikasorter behöver minska, i synnerhet när det handlar om förebyggande behandlingar. Förskrivningen av bredspektrum-antibiotika bör begränsas, och de långa behandlingsperioderna med antibiotika inför en operation måste kortas.

– Därför behövs mer utbildning, säger Markus Hufnagel, artikelns försteförfattare och verksam i Tyskland, i en kommentar till artikelns publicering. Fördjupade riktlinjer för förebyggande antibiotikabehandling behövs, såväl som åtgärder för att de ska kommuniceras till kliniskt aktiv hälso- och sjukvårdspersonal. Det behövs också uppföljning av hur de efterlevs.

Patient fick läkemedel för oralt bruk injicerat i blodet

0

I oktober 2017 fick en patient som genomgått en tarmoperation läkemedlet naloxon för oralt bruk, det vill säga att intas via munnen, som en intravenös injektion. Händelsen, som upptäcktes i samband med att läkemedlet gavs, skedde på Patientområde Övre buk på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Enligt rekommendationer från Giftinformationscentralen, som kontaktades av den jourhavande läkaren efter händelsen, fick patienten övervakas noga efteråt för att upptäcka tecken på sepsis. Misstaget ledde inte till några fysiska men, men patienten utsattes för risk för allvarlig vårdskada och händelsen lex Maria-anmäldes.

Knappt tre veckor senare inträffade en liknande händelse. En 72-årig man som återhämtade sig efter en operation i matstrupen fick av misstag det lugnande läkemedlet Theralen avsett för oralt bruk injicerat i blodbanan. Misstaget upptäcktes när det gavs. På samma vis fick patienten övervakas noga efter tecken på sepsis. Inte heller i det här fallet fick patienten några men, men utsattes för en allvarlig risk för vårdskada och händelsen lex Maria-anmäldes. I båda lex Maria-anmälningarna har vårdgivaren skrivit att man vidtagit åtgärder för att något liknande inte ska inträffa igen.

Inspektionsmyndigheten för vård och omsorg, IVO, konstaterar att vårdgivaren sedan hösten 2017 utöver dessa två händelser anmält ytterligare tre händelser som rör läkemedelshantering, där Socialstyrelsens föreskrifter och råd inte har följts. I ett av fallen fick en patient en alldeles för hög dos av det blodförtunnande läkemedlet heparin. Patienten drabbades av lungemboli, som kan ha orsakats av en störning i blodkoagulationen relaterad till heparinöverdosen.

I ett annat fall har kliniken misslyckats med att informera en patient som genomgått en leveroperation att det trombosprofylax patienten fått på avdelningen ska fortsätta i hemmet efter utskrivning. Vid en röntgenundersökning som patienten genomgick senare upptäcktes blodproppar i flera vener och patienten fick föras akut till Karolinska sjukhuset i Solna för trombosbehandling. Patienten fick inga större fysiska men, men djup ventrombos innebär risk för lungemboli och därmed allvarlig vårdskada, skriver en patientsäkerhetsläkare i lex Maria-anmälan.

I den femte händelsen som anmälts sedan hösten 2017 har en rondande underläkare inte förstått att ”nytt ställningstagande” i en läkemedelsordination innebär att sjuksköterskorna inte ger läkemedlet, trots att läkaren hade genomgått läkemedelsutbildningarna för nyanställda. Följden blev att en patient under två dygn inte fick det hydrokortison hen skulle ha, vilket ledde till en kraftig försämring av patientens tillstånd och patienten fick flyttas till en vårdavdelning med högre vårdnivå. När misstaget uppdagades och patienten fick kortison, stabiliserades patientens tillstånd.

Som en åtgärd för att liknande misstag inte ska ske igen ska kliniken bland annat införa en kompletterande läkemedelsutbildning för nyanställda och ett ”dialogseminarium” för läkare och sjuksköterskor för att klargöra yrkesgruppernas förväntningar på vad de ska göra och ta ansvar för, skriver patientsäkerhetsläkaren till IVO.

Riktlinjer ska ge likvärdig behandling av endometrios

Tidig upptäckt, ordentlig utredning och individualiserade behandlingsinsatser är i stora drag kärnan i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid endometrios.

Myndigheten konstaterar att kunskapen om sjukdomen, som innebär att livmoderslemhinnan börjar växa utanför livmodern vilket ger svår smärta och ökad risk för ofrivillig barnlöshet, är bristande inom vården. Behandlingen ser olika ut på olika håll i landet.

– Det är inte ovanligt att unga kvinnor som söker vård för svåra menssmärtor får beskedet att detta är normalt, trots att det kan vara tecken på endometrios. Det händer också att de får en felaktig diagnos, säger Elisabeth Eidem vid Socialstyrelsenm i en presskommentar.

I riktlinjerna lämnar Socialstyrelsen 42 rekommendationer för diagnostik, behandling och omvårdnad. Överlag handlar det om tidig upptäckt och utredning. För dem med svårbehandlad sjukdom rekommenderas hjälp från ett multiproffessionellt team sammansatt av bland annat gynekolog, smärtspecialist, fertilitetsläkare och psykolog.

Enligt rekommendationerna bör hälso- och sjukvården erbjuda utredning av misstänkt endometrios till personer med svåra menssmärtor som inte haft tillräcklig smärtlindring med paracetamol eller COX-hämmare.

Första linjens läkemedelsbehandling bör sedan vara hormonella preventivmedel som kan ge smärtlindrande effekt. I första hand rekommenderas så kallade monofasiska kombinerade preventivmedel som innehåller östrogen och gulkroppshormon i fast dos och olika typer av gestagena läkemedel, det vill säga gulkroppshormon.

Om första linjens behandling inte är tillräcklig är rekommendationen att lägga till insättning av hormonspiral, vilket ökar den lokala hormonkoncentrationen och kan leda till smärtlindring. Även behandling med så kallade GnRH-agonister kan prövas. GnRH-agonister (gonadotropin-releasing hormone-agonist) leder till i närmast total avstängning av äggstockarna och därmed mycket låga nivåer av östrogen. Samtidig behandling med låga doser östrogen ges därför samtidigt.

Den senare behandlingen innebär risk för benskörhet och andra allvarligare biverkningar än de hormonella preventivmedlen och sjukdomens svårighetsgrad är därför avgörande för val av behandling.

I svåra fall där acceptabel smärtlindring inte uppnås med ovanstående behandlingar kan tilläggsbehandling ges i form av tricykliska antidepressiva läkemedel, antiepileptika eller svaga opioider.

Socialstyrelsen skriver att det vid svåra smärtgenombrott kan vara motiverat med medicinering med opioider, men att det ska ske efter noggrann avvägning av risk och nytta med tanke på risk för tillvänjning.

I riktlinjerna finns också rekommendationer om icke-farmakologisk smärtbehandling i form av i första hand TENS (transkutan elektriskt nervstimulering) och i vissa fall akupunktur.

Även fysisk aktivitet och fysioterapeutiska interventioner som till exempel basal kroppskännedom, rörelseanalys och ergonomi rekommenderas för smärtlindring.

I vissa fall räcker inte den smärtlindande behandlingen och då återstår kirurgi. Det kan bland annat handla om att ta bort förändringar i bukhinnan, cystor i äggstockarna eller andra sammanväxningar. Eftersom en sådan operation innebär en risk för komplikationer som ökad smärta och minskad fertilitet anges i riktlinjerna att det är särskilt viktigt att den uförs av en erfaren endometrioskirurg.

Endometrios drabbar ungefär var tionde kvinna i fertil ålder, vilket innebär cirka 250 000 kvinnor i Sverige. Symtomen är svår smärta vid mens, smärta vid samlag, besvär i tarmar och urinvägar samt ofrivillig barnlöshet.

De nu publicerade nationella riktlinjerna är en remissversion men rekommendationerna börjar gälla direkt. Synpunkter på riktlinjerna kan lämnas till och med den 31 maj och den slutliga versionen kommer att publiceras i slutet av året, enligt Socialstyrelsen.

Startar egen tillverkning för att pressa generikapriserna

Återkommande bristsituationer på vanliga läkemedel och plötsliga prishöjningar på livsviktiga mediciner är inte ovanligt inom det amerikanska sjukvårdssystemet.

Ett av de mest uppmärksammade fallen de senaste åren är läkemedlet Daraprim (pyrimetamin), som används för behandling av toxoplasmos. Läkemedlet, som funnits på marknaden sedan 1953 och vars patent gått ut, köptes 2015 upp av det lilla bolaget Turing Pharmaceuticals och vd:n Martin Shkreli. Över en natt höjde bolaget priset på det livsviktiga läkemedlet med mer än 5 000 procent, och en tablett gick från att kosta cirka 100 kronor till omkring 6 300 kronor.

Andra exempel som rapporterats om i media är bristsituationer skapade av läkemedelsbolagen själva med syfte att pressa upp priserna, liksom kartellbildning, något som Läkemedelsvärlden.se skrivit om tidigare.

Ett antal sjukvårdsorganisationer i USA har därför gått ihop och bildat ett icke vinstdrivande företag som ska producera generikaläkemedel. Syftet är att tillhandahålla läkemedlen till betydligt lägre kostnad för patienter och andra betalare än dagens tillverkare, samt att säkerställa att läkemedlen faktiskt finns att tillgå.

– Det är en ambitiös plan, men det är sjukvårdssystemet självt som har störst möjlighet att fixa problemen på generikamarknaden, säger Marc Harrison, vd för Intermountain Helathcare, en av sjukvårdsorganisationerna bakom det nya bolaget, i ett pressmeddelande.

Nyheten presenterades i mitten av januari och cirka 450 av de amerikanska sjukhusen var då knutna till det nybildade bolaget.

Sedan dess har enligt nyhetssajten Politico, ytterligare sjukhus anslutit sig och i dagsläget är ungefär 70, motsvarande en tredjedelar av de amerikanska sjukvårdsaktörerna, intresserade av projektet.

Bolaget ska enligt Politico starta sin verksamhet i höst, med målsättningen att bli en FDA-godkänd läkemedelstillverkare som ska producera generikaläkemedel. Man ska också anlita kontraktstillverkare. Till en början är siktet inställt på generikaläkemedel som bedömts som essentiella av Världshälsoorganisationen WHO och där tillgången i dag är bristfällig.

På sikt kan bolaget även komma att tillverka läkemedel som exempelvis insulin, som är dyrt för många patienter i USA. Även cancerläkemedlet Gleevec (imatinib), vars patent gått ut men där priserna fortfarande ligger kvar på en hög nivå, kan komma i fråga, skriver Politico.

Bakom det nya bolaget står bland annat sjukvårdsorganisationen Intermountain Health och the Department och Veterans Affair.

Så ska barnläkemedel hanteras säkrare

Vid beredning och iordningställande av läkemedel för barn är riskerna att göra misstag långt fler än vid hantering av läkemedel för vuxna. Spädning kan behöva ske i flera steg för att uppnå rätt koncentration, och volymerna är ofta så små att den minsta förpackningen kan innehålla en tio gånger för stor dos.

En som arbetar med säkerhetsrisker när det gäller läkemedel för barn är Per Nydert, apotekare på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Men han vet också vad man kan göra åt riskerna, eftersom han arbetar med att systematiskt ta fram riskreducerande åtgärder. Det ska han prata om på kongressen för sjukhusfarmaceuter EAHP, European association of hospital pharmacists, som äger rum i dagarna i Göteborg.

– Jag ska berätta om best practice när det gäller iordningställande av läkemedel på sjukshusavdelningar för barn, berättar han.

Per Nydert leder ett arbete som är en del i den nationella läkemedelsstrategin, med syfte att få till säkrare iordningställande och administrering av läkemedel för barn. Läkarförbundet har det övergripande ansvaret för projektet. Best practice-projektet är ett samarbete mellan barnsjukhusen i Linköping, Lund, Falun, Akademiska, Sahlgrenska och Karolinska.

I de första delarna av projektet ingår att riskskatta läkemedel utifrån vad varje specifikt läkemedel har för risker. Det kan handla om till exempel smala terapeutiska fönster där det snabbt kan bli under- eller överdosering, läkemedel som måste spädas i flera steg, vilket innebär fler tillfällen då misstag kan göras, eller exponering av läkemedlet för anhöriga och vårdpersonal.

– Vi har riskskattat omkring etthundra läkemedel, berättar Per Nydert. Den delen av projektet är klar.

Steg två har varit att identifiera specifika riskmoment som ingår i beredning och iordningställande av läkemedel. Det kan handla om hur man bryter en ampull, val av uppdragningskanyl, hur man undviker kontamination och beräkningar av volymer i sprutor.

– Det ska resultera i en handbok om specifika moment, säger Per Nydert. Många moment kommer att finnas som filmer.

I den tredje delen i projektet ska Per Nydert och hans kollegor ta de fynd de har gjort när det gäller riskskattningar och riskreducerande åtgärder, och låta andra experter bedöma och ge synpunkter på innehållet.

– De riskreducerande åtgärderna ska analyseras och sen ska en bedömning göras om det är lämpligt att iordningställa de läkemedel som kräver dessa åtgärder på en sjukhusavdelning, säger Per Nydert.

I vissa fall kanske man till exempel bör se till att läkemedlen kommer till avdelningen färdigberedda.

– Sådana bedömningar har gjorts tidigare, men då har det framför allt handlat om arbetsmiljö. Nu ska riskerna analyseras utifrån andra perspektiv, som substansernas farmakologiska aktivitet, mikrobiell kontamination och risk för misstag i handhavandet, säger Per Nydert.

I det fjärde och sista steget ska en hemsida konstrueras, där allt kunskapsunderlag och information om bästa sätten att hantera läkemedel för barn ska finnas tillgänglig.

Det här ska ge en säkrare och mer enhetlig kunskapsgrund för hantering av läkemedel för barn. Detta är viktigt, inte minst när det gäller utbildning av nya sjuksköterskor, som är de som framför allt iordningställer och administrerar läkemedlen.

– Lärandet utgår mycket från praktik direkt i yrkeslivet, säger Per Nydert. Det som lärs ut ser olika ut på olika ställen. Om man intervjuar farmaceuter och sjuksköterskor så kanske man kan hitta sätt som är bättre än andra.

Ett mer strukturerat kunskapsunderlag och en ”best practice”-handbok underlättar också när nya medarbetare ska lära sig läkemedelshanteringen. Upplärningen blir heller inte lika beroende av specifika personer, som kanske inte alltid är på plats.

Bara på Astrid Lindgrens barnsjukhus administreras cirka 400 000 läkemedelsdoser varje år. Läkemedelsbehandling är både den vanligaste vårdåtgärden och den vanligaste skadeorsaken av alla vårdskador.

Fallen som anmäls till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som handlar om läkemedelshantering för barn handlar ofta om feldoseringar, där barnen har fått fem eller tio gånger för höga doser läkemedel.

– Enligt internationella data ser vi förmodligen en underrapportering, säger Per Nydert. Där vi känner till allvarliga felmedicineringar är vi måna om att lex Maria-anmäla så att det kan leda till förbättringar i vården.

Vaccin försenades på grund av paketkaos

Ett stort antal vaccinleveranser som levererades av Postnord kom inte fram i tid till de skolor, vårdcentraler och vaccinationscentraler som skulle ha dem. Det framgår av ett brev från läkemedelsdistributören Oriola till Läkemedelsverket.

Händelserna inträffade i augusti, september och november förra året och omfattar försändelser som Postnord skulle leverera från Oriolas distribunal i Mölnlycke.

Orsaken som anges i brevet är den snabbt växande paket- och e-handeln ”som lett till att Postnord inte kan garantera eller uppfylla de leveranskrav Oriola har”. Förseningarna kopplas specifikt till ökat tryck i samband Black Friday och julhandeln.

Postnords chef för distribution, Erika Ahlqvist, vill inte kommentera enskilda kunder, men bekräftar att belastningen var hög vid de givna tillfällena.

– Under slutet av november och i december hade vi extremt höga volymer, säger Erika Ahlqvist.

Oriola har ett avtal med Postnord om att leveranserna ska vara framme hos mottagaren inom 24 timmar. I de aktuella fallen tog det så lång tid som upp till fyra dygn, och Susanne Regestam, sakkunnig inom partihandel på Oriola, ser allvarligt på det inträffade.

– Oriola tar givetvis det faktum att våra leveranser med vaccin blivit försenade på stort allvar, precis som vi gör med alla aspekter av vårt arbete med distribution av läkemedel, säger Susanne Regestam, i ett skriftligt mejlsvar.

Försändelserna innehöll enligt Oriola olika typer av vaccin, som till exempel resevaccin och vaccin för djur. I transporten till slutkunderna fraktas vaccinen i kyllådor som ska kunna hålla en temperatur på mellan två och åtta grader Celcius i upp till 48 timmar.

Förseningarna kan ha påverkat kvaliteten på vaccinen och Oriola kontaktade därför mottagarna i anslutning till leveransen, med uppmaning att returnera de försenade vaccinen och beställa nya. Men enligt Oriolas brev till Läkemedelsverket kan ”några fall av försenat vaccin getts till patienter”.

– Oriola har informerat berörda läkemedelsföretag som i sin tur har gjort en bedömning huruvida det funnits någon risk att deras produkters kvalitet skulle kunna vara försämrad utifrån stabilitetsdata och yttre förhållanden, säger Susanne Regestam.

Vad innebär det för de patienter som har fått försenat vaccin?
– Vid risk för försämrad kvalitet har respektive företag haft direktkontakt med ansvarig läkare och fört en dialog kring behov av eventuell omvaccinering för att säkerställa fullgott skydd, säger Susanne Regestam.

Hur många patienter rör det sig om?
– Det kan vi inte svara på, utan det vet endast mottagarna på respektive klinik.

Efter de upprepade förseningarna har man enligt Oriola vidtagit ett antal åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden. Exakt vad det rör sig om vill Susanne Regestam inte gå in på.

– Oriola har alltid en tät dialog med Postnord och har vidtagit olika åtgärder för att säkra distributionen. Exakt vilka åtgärder det är ser vi som en fråga oss emellan, säger Susanne Regestam.

Inte heller Erika Ahlqvist på Postnord vill kommentera de specifika åtgärderna, men säger att det är viktigt att använda sig av rätt tjänst och att förpacka sina försändelser korrekt.

– Då kan man känna sig trygg med att paketen kommer fram i rätt tid. Sedan kan saker och ting inträffa ändå. Varje dag hanterar Postnord 380 000 paket och 150 000 mindre paket som går direkt till brevlådan. Med den mängden blir det inte alltid rätt, men nästan alltid, säger Erika Ahlqvist.

Kan man som vårdnadsgivare och patient lita på att vaccin och andra läkemedel kommer fram i tid?
– Det ska man absolut kunna göra. Har man emballerat och lämnat in på rätt sätt är det vårt ansvar att se till att leveranserna kommer fram i tid, säger Erika Ahlqvist.

Läkemedelsverket meddelar att man är nöjd med de åtgärder som Oriola vidtagit och planerar att vidta för att förhindra framtida förseningar.


För tidigt födda barn
bör vaccineras tidigt

0

Immunförsvaret hos barn som fötts för tidigt reagerar på liknande sätt av vaccin som immunförsvaret hos barn som fötts fullgångna. Prematura barn löper en ökad risk att få allvarliga infektioner, som till exempel kikhosta. Därför ger tidig vaccinering ett bra skydd för de prematura barnen.

Detta slås fast efter att norska Folkhälsoinstitutet och svenska Folkhälsomyndigheten genomfört en litteraturgranskning av effekt och säkerhet när det gäller vaccin mot kikhosta och pneumokocker hos för tidigt födda barn.

Syftet med litteraturgranskningen är att ta fram en kunskapsgrund för nationella riktlinjer. I dagsläget finns inga nationella riktlinjer för den här specifika gruppen. I vissa delar av landet erbjuds dock dessa barn redan nu vaccin mot kikhosta och pneumokocker vid åtta veckors ålder.

– I arbetet med att ta fram nationella riktlinjer för vaccination av för tidigt födda barn kommer de aktuella resultaten och slutsatserna från litteraturgranskningen att utgöra en viktig grund, säger Bernice Aronsson, barnläkare och utredare vid Folkhälsomyndigheten, i ett pressmeddelande på myndighetens hemsida.

Barn som är födda före vecka 30 och barn med allvarlig sjuklighet ska övervakas under minst två dygn efter att de vaccinerats. De bör helst få vaccinationerna innan de skrivs ut från sjukhuset, skriver författarna i studiens slutsats.

Transplantation innebär genombrott för MS-sjuka

Enligt preliminära resultat från en internationell multicenterstudie kan många patienter med skovvis multipel skleros bli av med sjukdomen genom blodstamcellstransplantation.

Det visar studieresultat från den så kallade MIST-studien, som nu presenterats på det europeiska benmärgstransplantationsmötet EBMT i Lissabon

Totalt ingick 110 patienter med aggressiv skovvis multipel skleros i studien, som pågått sedan 2006 och där Akademiska sjukhuset i Uppsala varit med som enda svenska part.

Hälften av patienterna randomiserades till att behandlas med vanliga bromsmediciner medan den andra hälften dessutom fick tilläggsbehandling i form av blodstamcellstransplantation.

De preliminära resultaten visar på signifikanta förbättringar för de patienter som fick tilläggsbehandlingen, skriver Akademiska sjukhuset i ett pressmeddelande.

– En sak som verkligen överraskar är att de patienter som fick blodstamcellstransplantation faktiskt förbättrades i sina symtom medan de som fick vanlig behandling överlag blev sämre, säger Joachim Burman, överläkare på neurologkliniken på Akademiska sjukhuset, som arbetat med studien och behandlingsmodellen, i pressmeddelandet.

Vid blodstamcellstransplantation skördas blodstamceller från patienten varefter immunförsvaret (som felaktigt angriper myelinskidorna som omsluter nervtrådarna) slås ut med cytostatika. Därefter återförs de sparade blodstamcellerna till patientens blod, där de kan bygga upp ett nytt och förhoppninsgsvist friskt immunförsvar.

I Sverige har blodstamcellstransplantation använts i mer än tio år för behandling av MS och andra neurologiska sjukdomar. Hittills har cirka 150 patienter med MS fått behandlingen, varav cirka två tredjedelar har klarat sig utan medicinering efter behandlingen.

– Vi har goda skäl att tro att en del av dem som vi har behandlat har blivit botade från sjukdomen, säger Joachim Burman.

I en artikel i brittiska BBC beskriver professor John Snowden, ansvarig för blod- och benmärgstransplantationsverksamheten vid Royal Hallamshire Hospital i Sheffield, resultaten från studien som en ”game changer”.

Även professor Richard Burt, som varit studiens huvudledare vid Northwestern University i Chicago, säger till BBC att resultaten ”tydligt talar för att blodcellstransplantation är bättre än de i dag bästa tillgängliga läkemedlen”.

Hittills har målgruppen för behandlingen varit patienter med aggressiv MS som prövat vanlig bromsmedicin utan tillräckligt bra resultat. De flesta har, enligt Joachim Burman, varit yngre personer som inte haft sjukdomen så länge, men där förloppet varit ogynnsamt. De nya studieresultaten innebär sannolikt att fler kommer att kunna erbjudas behandlingen, framgår av pressmeddelandet.

Förutom svenska patienter har patienter från USA, Storbritannien och Brasilien medverkat i studien.

”Vi tycker att det är viktig information”

För en vecka sedan skrev Läkemedelsverket på sin hemsida att de avråder från att självmedicinera med sköldkörtelprodukter, som Läkemedelsvärlden.se då berättade om. Anledningen är att analyser har visat att dessa produkter ibland och ibland inte kan innehålla hormonerna T3 och T4, vilket innebär en osäkerhet.

– En produkt som påstod sig innehålla sköldkörtelpulver innehöll till exempel inget hormon alls, berättar Annika Ekbom Schnell, klinisk utredare på Läkemedelsverket.

Eftersom både över- och undermedicinering med sköldkörtelhormon kan ge allvarliga symtom, rekommenderar Läkemedelsverket att man avstår från dessa produkter.

– Vi tycker att det är viktig information, så därför ville vi gå ut med den på det här sättet, säger Annika Ekbom Schnell. Som myndighet har vi tillsynsansvar när det gäller produkter som faller under läkemedelslagen, vilket innebär produkter som påstår sig kunna behandla en sjukdom, eller som har en sådan funktion. Därför har Läkemedelsverket också bedrivit tillsynsärenden mot kosttillskott som på olika sätt uppges stödja sköldkörtelns funktion, vilket har lett till att vissa har slutat att säljas.

De kosttillskott som Läkemedelsverket avråder från är bland annat sådana som liknar de så kallade NDT-läkemedlen (Natural Desiccated Thyroid). Dessa läkemedel, som utgörs av torkad sköldkörtel från grisar och kor, var tidigare de enda alternativen för behandling av hypotyreos. De försvann från den svenska marknaden när den syntetiska varianten tyroxin (Levaxin eller Euthyrox) kom.

– De avregistrerades successivt efter att Levaxin introducerades, säger Annika Ekbom Schnell. Troligen för att marknaden för produkterna minskade. Många föredrog Levaxin, där man vet exakt hur stor mängd hormon det är i varje tablett.

Det var alltså inte så att NDT-preparaten förbjöds, utan tillverkarna slutade helt enkelt att sälja dem på den svenska marknaden. Idag går de endast att få utskrivna på licens. Licens är den möjlighet som finns för att på laglig väg få läkemedel som inte är godkända i Sverige.

Licenser beviljas av Läkemedelsverket efter att en läkare har motiverat varför patienten behöver just det läkemedlet. Att dessa läkemedel endast går att få på licens beror på att läkemedelsföretagen som säljer dem inte har ansökt om godkännande i Sverige. För att dessa läkemedel ska kunna börja säljas som andra, i Sverige godkända, läkemedel, ligger alltså bollen hos företagen.

– Om vi får in en ansökan om godkännande så kommer vi att granska den, säger Annika Ekbom Schnell. Det är ju bland annat en ekonomisk bedömning som företagen gör om det är värt att ansöka om ett godkännande.

Under 2016 och 2017 beviljades cirka ettusen licenser för NDT-läkemedel varje år. Ytterst få licensansökningar, cirka 40 under 2017 och 20 året dessförinnan, fick avslag. De allra flesta godkändes alltså av Läkemedelsverket. En licens gäller ett läkemedel av en särskild styrka, så en patient kan ha fått mer än en licens. Upp till ettusen patienter om året har alltså fått NDT-preparat utskrivna. Dessa utgör en liten del, långt mindre än en procent, av de cirka 450 000 patienter som behandlas med Levaxin eller Euthyrox.

Läsare som kommenterat den förra artikeln på Läkemedelsvärlden.se och som skriver att de tar NDT-preparat, berättar att de är väldigt dyra. Priset är dock i nuläget inte heller något som någon svensk myndighet kan göra något åt.

– Läkemedel som förskrivits på licens omfattas vanligen av läkemedelsförmånen (högkostnadsskyddet), förklarar Annika Ekbom Schnell.

Det innebär att den som har fått NDT-läkemedel utskrivet på licens inte behöver betala mer än 2 250 kronor per år för sin totala konsumtion av läkemedel. Men den som köper kosttillskott eller läkemedel på olaglig väg får givetvis betala de priser som företagen väljer att sätta.

Det finns även ett annat sköldkörtelläkemedel som är godkänt i Sverige, liotyronin (T3). Även det är en syntetisk variant av sköldkörtelhormon. Vissa patienter upplever att de blir bättre med liotyronin som en tilläggsbehandling till tyroxin. Det vetenskapliga stödet för att kombinationsbehandling ger bättre resultat är dock svagt.

Jan Calissendorff är endokrinolog och överläkare på Karolinska universitetssjukhuset. Han träffar många patienter med hypotyreos.

– Förmodligen sker en överförskrivning av sköldkörtelläkemedel, säger han. Av de omkring 450 000 som medicinerar med tyroxin så har en del endast symtom men egentligen inte sjukdomen hypotyreos. Det finns numera en liberal inställning till att gå in tidigt med läkemedel, utan att avvakta och se om värdena återställs utan åtgärder. Och då kan man ha satt in en patienten på en livslång medicinering.

Jan Calissendorff säger att han har träffat alla typer av patienter. Väldigt många mår bra med tyroxin, men vissa gör det inte. Då kan det finnas biologiska förklaringar till att behandlingen inte fungerar, eller andra orsaker såsom andra samtidiga sjukdomar. En del mår bättre med liotyronin som tillägg, andra (en majoritet) gör det inte. Jan Calissendorff har även ansökt om licensförskrivning av NDT-läkemedel för patienter.

– De är inga undergörande läkemedel, kommenterar han. Vissa blir bättre av dem och andra inte. Jag har patienter som har mått sämre av dem och slutat.

Jan Calissendorff efterfrågar en välgjord, prospektiv studie där NDT-läkemedlen jämförs med de syntetiska sköldkörtelläkemedlen. I en sådan skulle effekt på kognition, vitalitet, upplevd livskvalitet och laboratoriska mätvärden kunna analyseras. Det skulle även vara värdefullt att få säkerhetsdata efter längre tids behandling.

– Det handlar ju om en enorm marknad, säger han. Man kan undra varför inte företagen bakom NDT-läkemedlen vill göra en sådan studie.

Oavsett läkemedel är patientkontakten det viktigaste verktyget, konstaterar han.

– Jag ser en fara i att som läkare låta en sjukdom förklara alla symtom en patient har. Man måste se i alla riktningar.

Mer strålning ger inte bättre överlevnad

Drygt 1 500 patienter ingick i den hittills största studie som utvärderat effekten av olika stråldoser på överlevnaden hos prostatacancerpatienter. Studien är gjord av forskare vid Washington university school of medicine och publicerad i Jama Oncology.

Patienterna hade alla prostatacancer med ”medelhög risk”, vilket innebar stadie cT1b till T2b i klassificeringssystemet för tumörens utbredning, ett PSA-prov på mellan 10 och 20 nanogram per milliliter samt Gleasonpoäng på 7. Det senare berättar hur aggressiv tumören är och Gleasonskalan går från 2 till 10.

I studien randomiserades patienterna till två grupper där 748 män fick standardbehandling i form av en stråldos på 70,2 gray, fördelat på 39 behandlingstillfällen, och 751 män som fick en högre stråldos motsvarande 79,2 grey fördelat på 44 tillfällen. Enheten ”grey” är ett mått på hur mycket strålning ett material tar upp.

Efter i snitt åtta års uppföljning levde 75 procent av männen i standardgruppen och 76 procent av männen i gruppen som fått högre strålning, vilket inte var någon statistiskt signifikant skillnad. Dödsfallsorsakerna var vilka som helst och inte enbart kopplade till prostatacancer.

Totalt avled 51 personer av prostatacancer under studietiden, vilket var 3,4 procent av studiepopulationen. I standardgruppen var andelen fyra procent och i högdosgruppen två procent, vilket inte heller det var statistiskt signifikant.

De patienter som fått standardbehandlingen krävde dock mer efterföljande behandling för tumörer som växt eller spridit sig än de som fått mer strålning. De med mer strålning hade däremot fler biverkningar av behandlingen så som irritation i urinvägarna och blödningar från ändtarmen.

Men överlevnaden skiljde sig alltså inte åt mellan grupperna. En förklaring kan enligt forskarna vara att under de år det tog att rekrytera patienterna till studien kom det flera nya behandlingar för prostatacancer, som de patienter som krävde uppföljande behandling fick. Det är därför möjligt att överlevnaden i gruppen med lägre stråldos hade varit sämre utan dem.

I en kommentar i samband med studien säger Jeff Michalski, professor i radiologi och studiens försteförfattare, att man enligt honom bör behandla med de högre stråldoserna om behandlingen kan ges med tillräcklig precision.

– Men om vi inte kan uppnå de säkra stråldosmålen borde vi inte utsätta patienten för risk för allvarliga biverkningar utan i stället hålla oss till den lägre stråldosen. Det är viktigt att utveckla behandlingsplaner för varje patient från fall till fall, säger Jeff Michalski.

Stor risk för läkemedelsbrist vid kris

Regeringen har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att se till att det finns en ordentlig beredskap när det gäller läkemedelsförsörjning vid en händelse av kris eller krig. Det skriver Riksrevisionen, som i en rapport har gått igenom de budgetpropositioner, lagar, utredningar och myndighetsdokument som har med krisberedskap och läkemedelsförsörjning att göra.

Ansvaret för läkemedelsförsörjningen vid en händelse av kris tycks ha blivit en bortglömd fråga. Riksrevisionen konstaterar, efter att ha gått igenom lagstiftningen, att ingen part inom försörjningskedjan av läkemedel; öppenvårdsapotek, sjukhus eller landsting, har några krav på sig att beakta tillgången på läkemedel ur ett krisberedskapsperspektiv.

När apoteksomregleringen ägde rum 2009 upphörde den lagstadgade skyldighet som det statliga apoteket hade haft att ansvara för totalförsvarets läkemedelsförsörjning. Det statliga apoteket hade haft i uppdrag att för totalförsvarets räkning se till att ha resurser för att kunna ”stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar i samhället”.

Utredningen som föregick omregleringen slog fast att de privata aktörerna på den nya apoteksmarknaden skulle ha ekonomiska intressen av att ta över uppgifterna, och att Försvarsmakten och andra myndigheter skulle upphandla de tjänsterna från de privata apoteksaktörerna.

Ansvaret för läkemedelsförsörjningen vid kris eller höjd beredskap som det statliga apoteket hade haft lades därför inte över på någon. Men någon upphandling, som utredningen hade tänkt sig, har inte skett. Socialstyrelsen har istället konstaterat att Försvarsmaktens medicinska förmåga är starkt beroende av den civila hälso- och sjukvården.

Det finns heller inget system för att samla information från landstingen om läget när det gäller lager av läkemedel och sjukvårdsmaterial. Det finns inga lagliga vägar att kräva privata apoteksaktörer eller grossister på information om vad de har i lager. Det man vet är att apotek, sjukhus och grossister har minskat sin lagerhållning. Distributionen av läkemedel till apoteken sker idag med små, kontinuerliga leveranser.

Folkhälsomyndigheten har beredskapslager, men bara med läkemedel som rör pandemi och smittskydd. Socialstyrelsen håller lager med sällan använda antidoter, vissa vacciner, infusionsvätskor samt antidoter för vissa kemiska och radionukleära händelser. I övrigt finns ingen lagring av läkemedel i beredskapssyfte i statlig regi, berättar Riksrevisionen. Under kalla kriget fanns beredskapslager för hälso- och sjukvården avsedda för en krigssituation, och vissa läkemedel för att klara sjukvården en tid under höjd beredskap. Den lagerhållningen avslutades för drygt tjugo år sedan.

Socialstyrelsen har däremot i sina rapporter till regeringen framfört att sjukvården i Sverige saknar specifika krav på uthållighet över tid och på förmågan att hantera ett visst antal skadade patienter vid en allvarlig händelse. Eftersom många sjukhus bara med sin ordinarie verksamhet ligger nära sitt kapacitetstak, är möjligheterna att hantera en ytterligare belastning med någon större uthållighet mycket begränsade, konstaterar Socialstyrelsen. Detta har visat sig inte minst i Stockholm de senaste dagarna, då två sjukhus har gått upp i stabsläge enbart på grund av personalbrist.

Den nuvarande situationen påverkar också tillgången på läkemedel i samband med höjd beredskap. Det är enligt Socialstyrelsen osäkert om landstingen har beredskap för sin läkemedelsförsörjning. Landstingen saknar också tydliga krav på sig när det gäller krisberedskap på läkemedelsområdet.

Riksrevisionen har i sin rapport gått igenom budgetpropositionerna tio år bakåt, för att se vilka åtgärder regeringen har vidtagit gällande läkemedelsförsörjning ur ett krisberedskapsperspektiv. Aktiviteter när det gäller läkemedel och sjukvård generellt har varit hög. Men när det gäller krisberedskapsfrågan har den i stort sett inte berörts av regeringen, förutom när det gäller pandemi och smittskydd, konstaterar Riksrevisionen.

En utredning som tillsattes under Fredrik Reinfeldts regering 2011, fick i uppdrag att se över tillgången på läkemedel och sjukvårdsmateriel vid allvarliga händelser och kriser. Betänkandet kom 2013. Riksrevisionen kan dock inte finna några åtgärder som vidtagits utifrån betänkandet. När statens granskare frågat Socialdepartementet om det pågår några åtgärder med anledning av betänkandet, har företrädare för departementet avböjt att kommentera frågan, skriver Riksrevisionen.

Mer vård till alla inte lösningen på problemet

0

”Visst är det bra att de nya tjänsterna för provtagning av ditt och datt finns på apotek och inte hos frisören eller på stormarknaden”, skriver Mikael Hoffmann i ett blogginlägg.

Samtidigt hoppas han att apoteksaktörerna för en diskussion med sin personal om värdet för vården av icke genomtänkt provtagning och riskerna för patienten med onödiga undersökningar.

Läs hela Mikael Hoffmanns blogginlägg här. 

Fortsatta problem med paracetamolförgiftningar

Nästan 1 900 samtal om misstänkta överdoseringar med paracetamol kom in från vården till Giftinformationscentralen under förra året. Det är en ökning med 21 procent sedan 2015, visar en kartläggning som Läkemedelsverket har gjort.

Majoriteten av samtalen gällde paracetamol med modifierad frisättning, i Sveriges sålt under produktnamnet Alvedon 665.

Som Läkemedelsvärlden.se skrivit om tidigare är överdoseringar med paracetamol med modifierad frisättning svåra att häva och beredningsformen, som endast kan fås mot recept, kommer därför att dras in från den europeiska marknaden.

I Läkemedelsverkets kartläggning framgår inte om de faktiska fallen av paracetamolförgiftningar också har ökat. Detta eftersom rutinerna för inrapportering av vårdtillfällen har ändrats och den data som finns tillgänglig inte är tillräckligt tydlig.

I en tidigare studie från Läkemedelsverket från 2014 var samstämmigheten god mellan antal samtal till Giftinformationscentralen och konstaterade förgiftningsfall med paracetamol.

– En osäkerhet i antalet samtal denna gång är att Läkemedelsverket uppmanat vårdgivare att kontakta Giftinformationscentralen vid misstänkta förgiftningsfall med Alvedon 665 på grund av den komplicerade handläggningen, säger Eva Arlander, enhetschef på Läkemedelsverket.

Sedan paracetamol med modifierad frisättning introducerades på marknaden 2013 har försäljningen ökat med över 300 procent. Under 2017 utgjorde den 43 procent av all paracetamolförsäljning.

När produkten dras tillbaka från marknaden senare i år är det andra åtgärden som Läkemedelsverket vidtar för att minska förgiftningsfallen med paracetamol.

Den första infördes i november 2015 då försäljning av paracetamol i tablettform förbjöds i dagligvaruhandeln – något som blev tillåtet i samband med apoteksomregleringen 2009. Förbudet infördes på grund av att antalet paracetamolförgiftningar ökat kraftigt sedan 2009 då läkemedlet blev mer lättillgängligt.

I dag får den största tillåtna förpackningen innehålla högst 20 tabletter oavsett var de säljs. Däremot finns ingen formell begränsning i hur många förpackningar som får säljas till varje enskild kund. I oktober 2016 beslutade dock branschföreningen Sveriges Apoteksförening om en frivillig begränsning för kunder under 18 år på apotek, som endast får köpa en förpackning per försäljningstillfälle. Brus- och munsönderfallande tabletter får fortfarande säljas i dagligvaruhandeln.

Men trots vidtagna åtgärder är Läkemedelsverkets bedömning att paracetamolförgiftningar kommer att vara ett problem även i framtiden.

– Här skulle jag önska att fler aktörer bidrog. Vad har till exempel nätapoteken för begränsningar vid försäljning av paracetamol? En annan aspekt är hur stora läkemedelsförpackningar man som läkare förskriver, säger Eva Arlander.

I samma kartläggning har Läkemedelsverket även tittat på antalet samtal till Giftinformationscentralen om NSAID-läkemedel och acetylcalisylsyra. Vad gäller det senare sågs ingen ökning men för NSAID, som exempelvis ibuprofen, diklofenak och naproxen, sågs en ökning med 64 procent mellan 2015 och 2017. I absoluta tal var ökningen 144 samtal, och från betydligt lägre siffror än antalet som rörde paracetamol.

– Det kan tolkas som att man tar ibuprofen från egenvårdshyllan när man inte kommer åt paracetamol, säger Eva Arlander.

Förgiftningar med ibuprofen är ur ett förgiftningsperspektiv lindrigare jämfört med paracetamol, och uppkommer vanligen efter en längre tids behandling.

Högsta talen någonsin
av insjuknade i TBE

0

Under 2017 rapporterades 391 personer med TBE (tick borne encephalitis) i Sverige. Den siffran innebär en ökning med 64 procent jämfört med året innan, då antalet fall var 238. Det visar siffror från Folkhälsomyndigheten. Varför det skedde en så stor ökning vet vi inte säkert, men det finns några troliga orsaker, berättar Marika Hjertqvist, epidemiolog på myndigheten.

– Förmodligen var vädret mycket bra för fästingarna, då det inte var för torrt. Men det finns även andra faktorer som har betydelse för spridningen av TBE, säger hon.

Rådjurspopulationen spelar stor roll för fästingarna. Rådjuren har blivit fler och finns närmare människor. Smågnagare är viktiga för viruscirkulationen i naturen. Storleken på de populationerna kan därför också ha betydelse för hur många människor som smittas varje år. Ökningen beror med största sannolikhet inte på bättre diagnostiseringsmetoder eller den typen av faktorer, säger Marika Hjertqvist.

Den kraftiga ökningen 2017 kommer förmodligen sticka ut som ett undantag. Men sedan 80-talet ses även en kontinuerlig ökning.

– Ja, vi ser en ökande trend med sju procent varje år, säger Marika Hjertqvist. Det finns inga säkra förklaringar till det. Men förmodligen beror det i alla fall delvis på att rådjursstammen har ökat och på klimatförändringen. Fästingsäsongen har blivit längre.

TBE kan orsaka hjärnhinne- eller hjärninflammation eller både och. De flesta som infekteras blir friska efter några dagar, men några blir allvarligt sjuka. TBE är en anmälningspliktig sjukdom och alla fall anmäls till Folkhälsomyndigheten. Myndigheten rekommenderar de som är permanent- eller sommarboende i riskområden, som till exempel Upplands och Södermanlands skärgårdar och kring Mälaren, och de som är ute mycket i naturen i de utsatta områdena, att vaccinera sig.

Tycker ni att folk vaccinerar sig tillräckligt?
– Eftersom fallen av TBE hela tiden ökar så är det klart att det finns ett behov av att fler vaccinerar sig, säger Marika Hjertqvist. Vi har ingen statistik över hur många eller vilka som vaccinerar sig mot TBE.

Böter för reklam för
medicinskt plåster

0

Den fällda reklamprodukten är en broschyr som marknadsför Versatis, ett plåster med substansen lidokain som ska lindra neuropatisk smärta orsakad av tidigare herpes zoster-infektion, så kallad postherpetisk neuralgi, hos vuxna.

I broschyren finns ett stapeldiagram som visar att andelen patienter med smärtsam eller ytterst smärtsam allodyni (onormal känslighet i huden som gör att beröring uppfattas som smärta) vid startpunkten för en studie var 52,6 procent. Efter tolv månader var andelen patienter med samma smärtskattning 18,5 procent.

Dessa uppgifter saknar dock stöd i läkemedlets produktresumé. Enligt de etiska branschreglerna ska alla uppgifter i marknadsföringsmaterial ha grund i informationen i produktresumén. Då det saknas i det här fallet anser Informationsgranskningsnämnen, IGN, att bolaget har handlat i strid med god branschsed på läkemedelsinformationens område. Företaget, Grunenthal Sweden AB, döms att betala 90 000 kronor i böter.

Nytt koncept tycks göra svår bröstcancer känslig

En stor del av bröstcancerfallen, ungefär 70 procent, utgörs av en sort som är känsliga för hormoner och kan behandlas med hormonella läkemedel, som till exempel Tamoxifen.

Men i mellan 10 och 15 procent av fallen är bröstcancercellerna inte hormonkänsliga och alltså inte mottagliga för denna behandling. Denna typ, så kallad basal eller trippelnegativ bröstcancer, behandlas med strålning och kemoterapi. Den har också sämre prognos, är mer aggressiv till sin natur och återkommer oftare efter behandling.

Nu kan ett internationellt forskarteam lett från Lunds universitet ha hittat ett nytt koncept för att behandla den aggressivare typen av bröstcancer. I studien, som är publicerad i Nature Medicine, har forskarna omvandlat de hormon-okänsliga bröstcancercellerna till hormonkänsliga, som alltså kan behandlas med konventionella läkemedel.

– Under lång tid har man försökt utveckla läkemedel direkt riktade mot de hormon-okänsliga cancercellerna men utan att lyckas. Vårt koncept är i stället att störa kommunikation mellan cancercellerna och den omkringliggande vävnaden, säger Kristian Pietras, professor i molekylär medicin vid Lunds universitet, som lett studien.

Förutom cancercellerna själva påverkar miljön runtomkring, som till exempel bindväv, blodkärl och immunsystemet, cancercellernas aggressivitet, spridning och mottaglighet för behandling. Bröstcancerceller är de cancerceller som är mest omgivna av stödjevävnad, vilket ledde forskarna in på spåret att undersöka hur den påverkade cancercellerna.

Efter att ha analyserat cirka 1 500 vävnadsprover från mänskliga bröstcancerfall fann forskarna att förekomsten av tillväxtfaktorn PDGC-CC, som förmedlar kontakt mellan stödjevävnaden och cancercellerna, var väsentligt mycket högre i tumörcellerna vid basal bröstcancer än vid annan bröstcancer och därmed kopplad till sämre prognos. Den misstänkta korrelationen bekräftades också med andra experimentella studier.

– Då föddes tanken att det kanske fanns ett orsakssamband och att tillväxtfaktorn styr vilka cancerceller som bildas, säger Kristian Pietras.

Hittills har den rådande teorin varit att olika sorters bröstcancerceller kommer från olika celler i bröstkörteln.

– I vår studie visar vi att man kan göra om en typ av cancercell till en annan, säger Kristian Pietras.

Genom att tillsätta en egenutvecklad humaniserad antikropp mot PDGC-CC kunde forskarna blockera dess signalering till bröstcancercellerna. Blockeringen ledde till att uttrycket av östrogenreceptorer på de tidigare hormon-okänsliga tumörerna ökade, vilket gjorde att de kunde behandlas med hormonella läkemedel.

Än så länge har konceptet inte testats på verkliga patienter och man vet inte hur det kliniska utfallet skulle bli, men Kristian Pietras menar att man har stora möjligheter att påbörja kliniska studier inom de närmaste åren.

– Antikroppen som vi har tagit fram är i princip klar för kliniska studier och ett första steg är i sådana fall att göra en småskalig studie för att bekräfta konceptet.

En viktig aspekt vid utveckling av nya läkemedel är eventuella biverkningar. Förutom i bröstens stödjevävnad är tillväxtfaktorn PDGC-CC vanligt förekommande i olika processer där vävnader ska sammanfogas under den embryonala utvecklingen.

– I de musstudier vi har gjort har vi dock inte sett några allvarliga biverkningar med antikroppen hos vuxna möss, säger Kristian Pietras.

På sikt är tanken att undersöka konceptet med att omvandla svårbehandlade cancertumörer till sorter som är mer mottagliga för behandling, även hos andra cancerformer.

– Närmast till hands ligger andra hormonkänsliga cancertyper som till exempel blåscancer och prostatacancer, säger Kristian Pietras.