Ett stort problem i cancerbehandlingen är att höga doser av cytostatika är giftigt för kroppen. Anna-Karin Larsson visar i en avhandling vid Uppsala universitet hur man kan få cytostatika att brytas ned fortare i friska benmärgsceller. Resultatet blir en effektivare cancerbehandling med mindre biverkningar och högre överlevnad.
För att göra cytostatikan mindre skadlig har hon kopplat den till glutation som är en vanlig molekyl i våra celler. För att reaktionen ska gå snabbare har hon använt glutationtransferas som katalysator.
Årlig arkivering 2003
Friska celler skyddas i cancerbehandling
Friska celler skyddas i cancerbehandling
Ett stort problem i cancerbehandlingen är att höga doser av cytostatika är giftigt för kroppen. Anna-Karin Larsson visar i en avhandling vid Uppsala universitet hur man kan få cytostatika att brytas ned fortare i friska benmärgsceller. Resultatet blir en effektivare cancerbehandling med mindre biverkningar och högre överlevnad.
För att göra cytostatikan mindre skadlig har hon kopplat den till glutation som är en vanlig molekyl i våra celler. För att reaktionen ska gå snabbare har hon använt glutationtransferas som katalysator.
Friska celler skyddas i cancerbehandling
Ett stort problem i cancerbehandlingen är att höga doser av cytostatika är giftigt för kroppen. Anna-Karin Larsson visar i en avhandling vid Uppsala universitet hur man kan få cytostatika att brytas ned fortare i friska benmärgsceller. Resultatet blir en effektivare cancerbehandling med mindre biverkningar och högre överlevnad.
För att göra cytostatikan mindre skadlig har hon kopplat den till glutation som är en vanlig molekyl i våra celler. För att reaktionen ska gå snabbare har hon använt glutationtransferas som katalysator.
Ingen har överblicken
Å ena sidan har nya, banbrytande läkemedel revolutionerat sjukvården och bidragit till en förhöjd livskvalitet för miljontals patienter.
I samma svenska verklighet har ingen någon överblick över patienternas sammantagna läkemedelsanvändning. En patient kan ha flera recept från distriktsläkaren, medicinkliniken, privatläkaren eller akutmottagningen på samma läkemedel, flera liknande läkemedel eller rentav läkemedel som inte bör kombineras. Den fullständiga läkemedelslistan finns ? ingenstans. Ordinationslistor upprättas ofta lite varstans men blir sällan fullständiga och färdas sällan samma väg som patienten mellan kliniker, sjukhusavdelningar och sjukhem.
? Det här är en situation som är helt oacceptabel sett i ett medicinskt säkerhetsperspektiv, säger Laila Mattiasson, projektledare vid Västra Götalandsregionens IT-centrum.
Många läkare och sjuksköterskor vittnar om att patienterna blir överraskade och besvikna av att ?ingen har den totala kollen?.
? Kvaliteten på de enskilda vårdenheterna i Sverige är i regel bra, men det finns ofta en stor kvalitetssvikt i övergången mellan enheterna, säger Kenneth Widäng, distriktsläkare i Boden och ordförande i Norrbottens läkemedelskommitté.
Landvinningarna i form av nya moderna läkemedel har inte motsvarats av någon markant modernisering av läkemedelsanvändningen. Den bristande överföringen av information om den enskilda patientens läkemedelsförbrukning inom vården är enligt många en starkt bidragande orsak, liksom faktorer som felaktiga diagnoser, dålig följsamhet och genetisk variation.
Informationsexplosion
Ett annat, alltmer akut hinder på vägen mot en mer rationell läkemedelsanvändning är den exponentiellt växande informationsmängd som förskrivaren måste ha i åtanke när hon ska välja läkemedel. Det kan handla om behandlingriktlinjer, information från företag och läkemedelskommittéer, vårdprogram, data om biverkningar och interaktioner från FASS, observanda från Läkemedelsverket, listor på generika och parallellimporterade läkemedel, rön från vetenskapliga artiklar, tips från kollegor med mera.
Totalt sett är allt detta på gränsen till omöjligt för den mänskliga hjärnan att överblicka och omsätta i ett rationellt läkemedelsval. En förutsättning för att avvägningarna ska bli korrekta är dessutom tillgång till fullständig information om patientens befintliga läkemedelsförbrukning.
Enklast följa rekommendation
Dessa två problemkomplex ? frånvaron av samlade läkemedelsdata på patientnivå och informationsexplosionen ? är bakgrunden till den utveckling mot datoriserade, sammanhållna läkemedelslistor och förskrivningsstöd som landsting och kommersiella aktörer nu driver runt om i landet.
En tredje, indirekt och inte lika ofta uttalad drivkraft är landstingens övertagande av läkemedelsnotan.
? Förskrivarstödet har gjort det så besvärligt att ordinera sådant som inte är rekommenderat av läkemedelskommittén att effekten blir att man helt enkelt inte gör det, sa Helena Andersson, kirurg vid Sunderby sjukhus, vid ett seminarium om IT-stöd i vården nyligen.
Gemensamma listor
Flera landsting har försökt ta fram system för kliniköverskridande läkemedelslistor (se LMV 5/02), med så fullständiga uppgifter om patientens läkemedelsanvändning som möjligt. Det längst gångna projektet finns i Norrbottens läns landsting. Här har man ett betydande försteg eftersom man tidigare till skillnad från andra landsting upphandlat ett gemensamt journalsystem till hela den offentliga vården. Helt fullständiga är dock inte de norrbottniska läkemedelslistorna; de omfattar till exempel inte läkemedel som förskrivits utanför länet eller från vissa privata kliniker.
Utredningsförslag försvårar
I Leif Ekbergs aktuella utredning om ökad patientsäkerhet på läkemedelsområdet förespråkas inte den rakaste vägen mot en bättre överblick i förskrivningsögonblicket. Utredaren föreslog att Apoteket, inte vården, ska få föra register över uthämtade läkemedel, men dessa ska endast få föras över till förskrivare av läkemedel, och detta endast efter att patienten lämnat sitt samtycke. Utredaren avslog Landstingsförbundets krav på att man inom vården bör få föra individbaserade men avidentifierade läkemedelsregister (se LMV 7-8/03) med hänsyn till den personliga integriteten. Många tunga remissinstanser har dock kritiserat förslaget (se artikel på nyhetsplats) och sista ordet är kanske inte sagt i frågan.
Tydliga varningsfunktioner
De rena förskrivningsstöden är integrerade med datorjournalernas förskrivningsmoduler och lokala eller gemensamma läkemedelslistor. Information hämtas från underliggande databaser och via en rad funktioner informeras förskrivaren om till exempel biverkningar, interaktioner och eventuell risk vid graviditet. De läkemedelsfabrikat som rekommenderas av den regionala läkemedelskommittén är ofta markerade på särskilt sätt.
Vissa landsting (se separat artikel) är drivande i utvecklingen av förskrivningshjälpmedlen, medan andra med intresse avvaktar pionjärlandstingen och deras eventuella felsteg.
Nationell brevlåda inom kort
Flera angränsande IT-satsningar som är tänkta att integreras i journalprogram och förskrivarstöd pågår också, bland annat Apotekets e-recept och e-dosprojekt.
Överföringen av recept på elektronisk väg har fått stor användning i vissa landsting, men systemet har fortfarande begränsningar; på de flesta håll måste patienten till exempel välja ett apotek i närområdet där receptet ska hämtas ut. Den nationella receptbrevlådan som är tänkt att fungera från och med februari 2004 kan kanske bli startskottet för ett bredare, nationellt genomslag för e-recepthanteringen. I Stockholm finns redan idag en fungerande ?brevlåda?.
E-dos är ett IT-system för ordination av Apodosläkemedel, som bland annat håller på att införas i Västra Götalandsregionen. Ännu är systemet inte integrerat i journalsystem och förskrivarstöd. Ett problem är att e-dosordinationerna i dagsläget inte räcker som journalföring, vilket ger förskrivarna dubbelarbete.
Lång och krokig väg
Vägen mot förskrivningsstöd och fullständiga läkemedelslistor har inte visat sig rak ? såväl förskrivningsstödsprojektet Janus i Stockholm och Västra Götalandsregionens satsning på gemensamma läkemedelslistor har stöpts om och minskat ambitionerna på senare tid.
Vägen är dessutom lång. Vid ett seminarium om IT-stöd i vården nyligen i Stockholm framgick att de flesta involverade är överens om att det krävs ett större mått av nationell samordning.
Ingen har överblicken
Å ena sidan har nya, banbrytande läkemedel revolutionerat sjukvården och bidragit till en förhöjd livskvalitet för miljontals patienter.
I samma svenska verklighet har ingen någon överblick över patienternas sammantagna läkemedelsanvändning. En patient kan ha flera recept från distriktsläkaren, medicinkliniken, privatläkaren eller akutmottagningen på samma läkemedel, flera liknande läkemedel eller rentav läkemedel som inte bör kombineras. Den fullständiga läkemedelslistan finns ? ingenstans. Ordinationslistor upprättas ofta lite varstans men blir sällan fullständiga och färdas sällan samma väg som patienten mellan kliniker, sjukhusavdelningar och sjukhem.
? Det här är en situation som är helt oacceptabel sett i ett medicinskt säkerhetsperspektiv, säger Laila Mattiasson, projektledare vid Västra Götalandsregionens IT-centrum.
Många läkare och sjuksköterskor vittnar om att patienterna blir överraskade och besvikna av att ?ingen har den totala kollen?.
? Kvaliteten på de enskilda vårdenheterna i Sverige är i regel bra, men det finns ofta en stor kvalitetssvikt i övergången mellan enheterna, säger Kenneth Widäng, distriktsläkare i Boden och ordförande i Norrbottens läkemedelskommitté.
Landvinningarna i form av nya moderna läkemedel har inte motsvarats av någon markant modernisering av läkemedelsanvändningen. Den bristande överföringen av information om den enskilda patientens läkemedelsförbrukning inom vården är enligt många en starkt bidragande orsak, liksom faktorer som felaktiga diagnoser, dålig följsamhet och genetisk variation.
Informationsexplosion
Ett annat, alltmer akut hinder på vägen mot en mer rationell läkemedelsanvändning är den exponentiellt växande informationsmängd som förskrivaren måste ha i åtanke när hon ska välja läkemedel. Det kan handla om behandlingriktlinjer, information från företag och läkemedelskommittéer, vårdprogram, data om biverkningar och interaktioner från FASS, observanda från Läkemedelsverket, listor på generika och parallellimporterade läkemedel, rön från vetenskapliga artiklar, tips från kollegor med mera.
Totalt sett är allt detta på gränsen till omöjligt för den mänskliga hjärnan att överblicka och omsätta i ett rationellt läkemedelsval. En förutsättning för att avvägningarna ska bli korrekta är dessutom tillgång till fullständig information om patientens befintliga läkemedelsförbrukning.
Enklast följa rekommendation
Dessa två problemkomplex ? frånvaron av samlade läkemedelsdata på patientnivå och informationsexplosionen ? är bakgrunden till den utveckling mot datoriserade, sammanhållna läkemedelslistor och förskrivningsstöd som landsting och kommersiella aktörer nu driver runt om i landet.
En tredje, indirekt och inte lika ofta uttalad drivkraft är landstingens övertagande av läkemedelsnotan.
? Förskrivarstödet har gjort det så besvärligt att ordinera sådant som inte är rekommenderat av läkemedelskommittén att effekten blir att man helt enkelt inte gör det, sa Helena Andersson, kirurg vid Sunderby sjukhus, vid ett seminarium om IT-stöd i vården nyligen.
Gemensamma listor
Flera landsting har försökt ta fram system för kliniköverskridande läkemedelslistor (se LMV 5/02), med så fullständiga uppgifter om patientens läkemedelsanvändning som möjligt. Det längst gångna projektet finns i Norrbottens läns landsting. Här har man ett betydande försteg eftersom man tidigare till skillnad från andra landsting upphandlat ett gemensamt journalsystem till hela den offentliga vården. Helt fullständiga är dock inte de norrbottniska läkemedelslistorna; de omfattar till exempel inte läkemedel som förskrivits utanför länet eller från vissa privata kliniker.
Utredningsförslag försvårar
I Leif Ekbergs aktuella utredning om ökad patientsäkerhet på läkemedelsområdet förespråkas inte den rakaste vägen mot en bättre överblick i förskrivningsögonblicket. Utredaren föreslog att Apoteket, inte vården, ska få föra register över uthämtade läkemedel, men dessa ska endast få föras över till förskrivare av läkemedel, och detta endast efter att patienten lämnat sitt samtycke. Utredaren avslog Landstingsförbundets krav på att man inom vården bör få föra individbaserade men avidentifierade läkemedelsregister (se LMV 7-8/03) med hänsyn till den personliga integriteten. Många tunga remissinstanser har dock kritiserat förslaget (se artikel på nyhetsplats) och sista ordet är kanske inte sagt i frågan.
Tydliga varningsfunktioner
De rena förskrivningsstöden är integrerade med datorjournalernas förskrivningsmoduler och lokala eller gemensamma läkemedelslistor. Information hämtas från underliggande databaser och via en rad funktioner informeras förskrivaren om till exempel biverkningar, interaktioner och eventuell risk vid graviditet. De läkemedelsfabrikat som rekommenderas av den regionala läkemedelskommittén är ofta markerade på särskilt sätt.
Vissa landsting (se separat artikel) är drivande i utvecklingen av förskrivningshjälpmedlen, medan andra med intresse avvaktar pionjärlandstingen och deras eventuella felsteg.
Nationell brevlåda inom kort
Flera angränsande IT-satsningar som är tänkta att integreras i journalprogram och förskrivarstöd pågår också, bland annat Apotekets e-recept och e-dosprojekt.
Överföringen av recept på elektronisk väg har fått stor användning i vissa landsting, men systemet har fortfarande begränsningar; på de flesta håll måste patienten till exempel välja ett apotek i närområdet där receptet ska hämtas ut. Den nationella receptbrevlådan som är tänkt att fungera från och med februari 2004 kan kanske bli startskottet för ett bredare, nationellt genomslag för e-recepthanteringen. I Stockholm finns redan idag en fungerande ?brevlåda?.
E-dos är ett IT-system för ordination av Apodosläkemedel, som bland annat håller på att införas i Västra Götalandsregionen. Ännu är systemet inte integrerat i journalsystem och förskrivarstöd. Ett problem är att e-dosordinationerna i dagsläget inte räcker som journalföring, vilket ger förskrivarna dubbelarbete.
Lång och krokig väg
Vägen mot förskrivningsstöd och fullständiga läkemedelslistor har inte visat sig rak ? såväl förskrivningsstödsprojektet Janus i Stockholm och Västra Götalandsregionens satsning på gemensamma läkemedelslistor har stöpts om och minskat ambitionerna på senare tid.
Vägen är dessutom lång. Vid ett seminarium om IT-stöd i vården nyligen i Stockholm framgick att de flesta involverade är överens om att det krävs ett större mått av nationell samordning.
Ingen har överblicken
Å ena sidan har nya, banbrytande läkemedel revolutionerat sjukvården och bidragit till en förhöjd livskvalitet för miljontals patienter.
I samma svenska verklighet har ingen någon överblick över patienternas sammantagna läkemedelsanvändning. En patient kan ha flera recept från distriktsläkaren, medicinkliniken, privatläkaren eller akutmottagningen på samma läkemedel, flera liknande läkemedel eller rentav läkemedel som inte bör kombineras. Den fullständiga läkemedelslistan finns ? ingenstans. Ordinationslistor upprättas ofta lite varstans men blir sällan fullständiga och färdas sällan samma väg som patienten mellan kliniker, sjukhusavdelningar och sjukhem.
? Det här är en situation som är helt oacceptabel sett i ett medicinskt säkerhetsperspektiv, säger Laila Mattiasson, projektledare vid Västra Götalandsregionens IT-centrum.
Många läkare och sjuksköterskor vittnar om att patienterna blir överraskade och besvikna av att ?ingen har den totala kollen?.
? Kvaliteten på de enskilda vårdenheterna i Sverige är i regel bra, men det finns ofta en stor kvalitetssvikt i övergången mellan enheterna, säger Kenneth Widäng, distriktsläkare i Boden och ordförande i Norrbottens läkemedelskommitté.
Landvinningarna i form av nya moderna läkemedel har inte motsvarats av någon markant modernisering av läkemedelsanvändningen. Den bristande överföringen av information om den enskilda patientens läkemedelsförbrukning inom vården är enligt många en starkt bidragande orsak, liksom faktorer som felaktiga diagnoser, dålig följsamhet och genetisk variation.
Informationsexplosion
Ett annat, alltmer akut hinder på vägen mot en mer rationell läkemedelsanvändning är den exponentiellt växande informationsmängd som förskrivaren måste ha i åtanke när hon ska välja läkemedel. Det kan handla om behandlingriktlinjer, information från företag och läkemedelskommittéer, vårdprogram, data om biverkningar och interaktioner från FASS, observanda från Läkemedelsverket, listor på generika och parallellimporterade läkemedel, rön från vetenskapliga artiklar, tips från kollegor med mera.
Totalt sett är allt detta på gränsen till omöjligt för den mänskliga hjärnan att överblicka och omsätta i ett rationellt läkemedelsval. En förutsättning för att avvägningarna ska bli korrekta är dessutom tillgång till fullständig information om patientens befintliga läkemedelsförbrukning.
Enklast följa rekommendation
Dessa två problemkomplex ? frånvaron av samlade läkemedelsdata på patientnivå och informationsexplosionen ? är bakgrunden till den utveckling mot datoriserade, sammanhållna läkemedelslistor och förskrivningsstöd som landsting och kommersiella aktörer nu driver runt om i landet.
En tredje, indirekt och inte lika ofta uttalad drivkraft är landstingens övertagande av läkemedelsnotan.
? Förskrivarstödet har gjort det så besvärligt att ordinera sådant som inte är rekommenderat av läkemedelskommittén att effekten blir att man helt enkelt inte gör det, sa Helena Andersson, kirurg vid Sunderby sjukhus, vid ett seminarium om IT-stöd i vården nyligen.
Gemensamma listor
Flera landsting har försökt ta fram system för kliniköverskridande läkemedelslistor (se LMV 5/02), med så fullständiga uppgifter om patientens läkemedelsanvändning som möjligt. Det längst gångna projektet finns i Norrbottens läns landsting. Här har man ett betydande försteg eftersom man tidigare till skillnad från andra landsting upphandlat ett gemensamt journalsystem till hela den offentliga vården. Helt fullständiga är dock inte de norrbottniska läkemedelslistorna; de omfattar till exempel inte läkemedel som förskrivits utanför länet eller från vissa privata kliniker.
Utredningsförslag försvårar
I Leif Ekbergs aktuella utredning om ökad patientsäkerhet på läkemedelsområdet förespråkas inte den rakaste vägen mot en bättre överblick i förskrivningsögonblicket. Utredaren föreslog att Apoteket, inte vården, ska få föra register över uthämtade läkemedel, men dessa ska endast få föras över till förskrivare av läkemedel, och detta endast efter att patienten lämnat sitt samtycke. Utredaren avslog Landstingsförbundets krav på att man inom vården bör få föra individbaserade men avidentifierade läkemedelsregister (se LMV 7-8/03) med hänsyn till den personliga integriteten. Många tunga remissinstanser har dock kritiserat förslaget (se artikel på nyhetsplats) och sista ordet är kanske inte sagt i frågan.
Tydliga varningsfunktioner
De rena förskrivningsstöden är integrerade med datorjournalernas förskrivningsmoduler och lokala eller gemensamma läkemedelslistor. Information hämtas från underliggande databaser och via en rad funktioner informeras förskrivaren om till exempel biverkningar, interaktioner och eventuell risk vid graviditet. De läkemedelsfabrikat som rekommenderas av den regionala läkemedelskommittén är ofta markerade på särskilt sätt.
Vissa landsting (se separat artikel) är drivande i utvecklingen av förskrivningshjälpmedlen, medan andra med intresse avvaktar pionjärlandstingen och deras eventuella felsteg.
Nationell brevlåda inom kort
Flera angränsande IT-satsningar som är tänkta att integreras i journalprogram och förskrivarstöd pågår också, bland annat Apotekets e-recept och e-dosprojekt.
Överföringen av recept på elektronisk väg har fått stor användning i vissa landsting, men systemet har fortfarande begränsningar; på de flesta håll måste patienten till exempel välja ett apotek i närområdet där receptet ska hämtas ut. Den nationella receptbrevlådan som är tänkt att fungera från och med februari 2004 kan kanske bli startskottet för ett bredare, nationellt genomslag för e-recepthanteringen. I Stockholm finns redan idag en fungerande ?brevlåda?.
E-dos är ett IT-system för ordination av Apodosläkemedel, som bland annat håller på att införas i Västra Götalandsregionen. Ännu är systemet inte integrerat i journalsystem och förskrivarstöd. Ett problem är att e-dosordinationerna i dagsläget inte räcker som journalföring, vilket ger förskrivarna dubbelarbete.
Lång och krokig väg
Vägen mot förskrivningsstöd och fullständiga läkemedelslistor har inte visat sig rak ? såväl förskrivningsstödsprojektet Janus i Stockholm och Västra Götalandsregionens satsning på gemensamma läkemedelslistor har stöpts om och minskat ambitionerna på senare tid.
Vägen är dessutom lång. Vid ett seminarium om IT-stöd i vården nyligen i Stockholm framgick att de flesta involverade är överens om att det krävs ett större mått av nationell samordning.
?Landstingen måste själva driva på processen?
Om några år kommer det att finnas både ordinations-, förskrivnings- och beslutsstöd i mycket större utsträckning än vad det gör i dag. Som dessutom kan kommunicera med varandra, över hela landet.
? Det finns inte mycket i Sverige i dag men vi är på väg åt det hållet, säger Kenneth Widäng, distriktsläkare vid Björknäs vårdcentral i Boden och ordförande i Norrbottens läns läkemedelskommitté.
I dag finns i princip bara ett förskrivningsstöd med medicinskt innehåll direktkopplat till receptenheten i datorjournalen i drift. Det är Janus som finns permanent på Gustavsbergs vårdcentral utanför Stockholm, men har också varit i provdrift på ett tiotal andra vårdcentraler i Stockholmsområdet (se nästa artikel).
Samma databaser
Tanken är att relevant information om patienten ska kunna tas fram av läkaren vid besöket. Det gäller uppgifter som olika vårdtillfällen, med möjlighet att nå epikrisen, labbsvar, röntgenresultat, operationer, ordinerade och uthämtade läkemedel. I förlängningen ska det förhoppningsvis vara möjligt att information från alla vårdenheter över hela Sverige vid behov ska kunna kommuniceras digitalt.
Kenneth Widäng tror att det kan bli några olika system över landet. Men dessa måste i grund och botten ha standardiserade kommunikationsprotokoll.
? Det behövs kvalitetsgranskade och kvalitetssäkrade underliggande källor som länkas till besluts- och förskrivningsstöden. Där får vi nog bara ett system, säger Kenneth Widäng.
Därför startades Signeprojektet för drygt ett år sedan. Det arbetar för att det arbete som lagts ner inom janusprojektet och inom Sveriges Läkarförbunds beslutsstödssystem Spriterm ska tas tillvara och utvecklas till en landstingsstyrd verksamhet. För det arbetet har Signe skapat Sil, Svensk informationsdatabas för läkemedel, en kvalitetsgranskad och kvalitetssäkrad databas som kan användas av alla klienter, oavsett journalsystem. Sil ska innehålla kunskapsdatabaser från till exempel SBU, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket, samt kvalitetsgranskade versioner av varuregister, utbytbara läkemedel och ATC-register. Även lokala och nationella vårdprogram kan kopplas till Sil.
Signe ska också se till att kunskapsdatabaserna administreras och underhålls för att bibehålla kvaliteten.
Ställa tuffare krav
Under hösten 2004 lanseras NPL, Nationellt produktregister för läkemedel. Det ska fungera som ett enda och för alla aktörer gemensamt produktregister, och blir en viktig del av Sil.
? NPL är en samling av källor där ägarna till dessa, till exempel läkemedelsindustrin, Apoteket och Läkemedelsförmånsnämnden, tagit ansvar för konsistens i den samlade databasen. Sil är en påbyggnad där sjukvårdshuvudmännen tar ansvar dels för en utökad kvalitetskontroll och kopplingar till andra källor av värde för sjukvården. Genom Sil tar vården dessutom ansvar för vissa källor där finansiering idag är oklar, till exempel interaktionsregister, graviditet, amning och förskrivningsklassifikation, säger Mikael Hoffman, chef för läkemedelsenheten i Östergötland.
För att säkerställa att den framtida utvecklingen sker på sjukvårdens villkor, måste sjukvården bli mycket tuffare vad gäller att ställa krav på sina leverantörer och samarbetspartners.
? Det måste man eftersom sjukvården har ansvaret för vården, har kunskapen, är kund hos journalleverantörerna samt betalar för läkemedlen, säger Mikael Hoffman.
Målmedveten satsning
En anledning att det saknas nationell standard är att det finns ett 25-tal olika journalsystem, vilket inte underlättar utvecklingen. En annan är att ingen gått i bräschen och drivit frågan på nationell nivå. Istället har flertalet regionala lösningar utvecklats.
? Stockholm har varit framstående när det gäller att tänka på de här frågorna. De vet vad de vill och var de vill komma. Janus är en målmedveten satsning. Sen har man inte alltid nått ända fram, säger Kenneth Widäng.
Förutom Stockholm är de mer drivande landstingen Norrbotten, Jönköping och Östergötland. Region Skåne kommer att lansera sin Kliniska portal under nästa år. Där ska samtliga ordinerade läkemedel läsas in från olika journalsystem och presenteras för läkaren. På sikt ska även labbresultat och annan information inkluderas. Västra Götalandsregionen är på gång men har inget färdigt system.
? Det sker ett aktivt arbete i ganska många landsting. Men arbete som driver fram till de stora nationella lösningarna bedrivs i de stora landstingen, säger Kenneth Widäng.
Landstingen ser gärna att staten driver på för ett nationellt system. Men staten, i form av statssekreterare Mikael Sjöberg på Socialdepartementet, menar att det är landstingens uppgift att ta fram förskrivningsstöd.
? Det är inte mig de ska vinna för sina idéer, det är landstingsdirektörerna. Vi är gärna med i arbetet, men det är de själva som ska driva frågan, säger Mikael Sjöberg.
Landstingen börjar nu inse att de själva måste driva frågan centralt. Ett organ som skulle kunna göra det är Carelink, ett företag som ägs gemensamt av landstingen, några kommuner och Apoteket AB.
Professionen ska leda
Fram till nu har landstingen tyckt att nyttan av snabba beslutsvägar och att styra själv har varit viktigare än att få system som kan kommunicera med varandra.
? Men det har kommit en tydlig motströmning de senare åren. Man har byggt upp organisationer som Carelink, Infomedica och Signe och som är tydliga exempel på att vi går åt andra hållet, säger Kenneth Widäng.
Han menar att vissa landsting jobbar väldigt entusiastiskt medan andra står vid sidan och hejar på men är med på tåget.
? Men det finns väldigt få motkrafter som jag ser det.
Kenneth Widäng tycker att det som behövs för en nationell samordning är att landstingen måste bestämma sig för att agera gemensamt.
? Men det är professionen, med tunga läkarföreträdare, som måste vara loket i processen. Möjligtvis tillsammans med ekonomerna, eftersom här finns både kvalitetsvinster och pengar att göra, säger Kenneth Widäng.
? De reella vinsterna är bättre personalutnyttjande, en smidigare och säkrare läkemedelshantering, samt kvalitetshöjningar för patienterna.
Måste integreras
Fram till vad som skulle kunna kallas ett nationellt system finns flera olika lösningar ute i landet. I princip alla journalsystem har någon form av varulista som kommer upp på skärmen vid receptförskrivning. Listan visar vad som finns på apoteket. Ibland finns kommitténs rekommenderade preparat markerade. En del system har också tillgång till Fass, ibland med interaktions- och graviditetsvarningar.
På vissa håll finns olika system för att skicka elektroniska recept direkt till apoteket, samt möjligheter att beställa dosförpackade läkemedel, så kallade e-dos.
? Men vi vill inte ha fristående system, som till exempel e-dos, som inte är kopplade till journalen. Då används de inte. Det måste vara integrerat, säger Kenneth Widäng.
På andra håll finns dessutom gemensamma läkemedelslistor, bland annat i Västra Götaland, dock i ganska liten skala, samt i hela landstingsvården och vissa kommuner i Norrbotten. Genom listan finns information om alla läkemedel som en patient har ordinerats samlad på ett och samma ställe. Oavsett om patienten kommer till vårdcentralen, medicinkliniken eller akuten får behandlande läkare upp alla läkemedel som patienten använder. I dagsläget har dock inte apotekspersonalen tillgång till listan.
Landstingen i Jönköping och Östergötland håller på att utveckla ett liknande system, också det baserat på Spriterms databaser, som kommer att sättas i pilotdrift vid årsskiftet. Systemet är framtaget i samarbete med Cambio, ett Linköpingsbaserat IT-företag.
Vid årsskiftet 2005/2006 kommer det att införas på bred front på alla vårdcentraler, sjukhus och privatläkare med vårdavtal.
? Då får vi också en gemensam läkemedelslista, säger Mikael Hoffman.
Samma system är också aktuellt för landstingen i Värmland och Uppsala där praktiska försök pågår.
Arbetar annorlunda
Norrbotten är på gång med ett mindre förskrivningsstöd som baseras på Spriterms cirka 40 olika informations- och kunskapsdatabaser. Det bygger vidare på den gemensamma enhetliga datorjournalen VAS (vårdadministrativt system) som finns i hela länet. Där finns möjlighet till besöksregistrering, kassa, röntgen, operationsplanering, remisshantering och mycket annat. Det finns också möjlighet att beställa e-dos till patienten, liksom att skicka e-recept.
? Det enda vi saknar för ett komplett system är data från apoteken över vilka läkemedel som patienten verkligen hämtar ut, säger Kenneth Widäng.
Han menar att Norrbotten har arbetat annorlunda än de andra landstingen, och nått längre.
? Vi har tagit små steg och löst problemen efterhand utan ett stort definierat mål långt fram. Men vi har ett system i drift i hela sjukvården. Det har inte de andra landstingen, säger Kenneth Widäng.
Även de stora dataföretagen och journalleverantörerna arbetar med att förbättra sina system. Medidoc har system kopplade till Fass och Spriterm.
Under 2004 kommer beslutsstödsdelen från Janus, bestående av interaktioner, graviditet och amning, att läggas in i BMS Journal.
TietoEnator har Infomedix med en nyutvecklad läkemedelsmodul för förskrivning och beslutsstöd. Systemet kommer att tas i pilotdrift på sju vårdcentraler och sjukhus i Region Skåne i januari 2004.
Sigma har en webbaserad lösning som har fått kritik. Den är gratis för landstingen men finansieras genom att industrin får lägga in information om sina produkter. I en artikel i Läkartidningen i våras menar Lars L Gustafsson, ordförande för Läksak i Stockholm, att denna lösning inte tillgodoser vårdgivarnas behov av producentobunden information.
Vid sidan av de fasta lösningarna finns även enklare ordinationsstöd i handdatorer och mobiltelefoner. Dessa lämpar sig mer för informationssökning än för receptförskrivning. Exempel är DocTool, Dr Companion, SafeMed Pocket och AirClic.
?Landstingen måste själva driva på processen?
Om några år kommer det att finnas både ordinations-, förskrivnings- och beslutsstöd i mycket större utsträckning än vad det gör i dag. Som dessutom kan kommunicera med varandra, över hela landet.
? Det finns inte mycket i Sverige i dag men vi är på väg åt det hållet, säger Kenneth Widäng, distriktsläkare vid Björknäs vårdcentral i Boden och ordförande i Norrbottens läns läkemedelskommitté.
I dag finns i princip bara ett förskrivningsstöd med medicinskt innehåll direktkopplat till receptenheten i datorjournalen i drift. Det är Janus som finns permanent på Gustavsbergs vårdcentral utanför Stockholm, men har också varit i provdrift på ett tiotal andra vårdcentraler i Stockholmsområdet (se nästa artikel).
Samma databaser
Tanken är att relevant information om patienten ska kunna tas fram av läkaren vid besöket. Det gäller uppgifter som olika vårdtillfällen, med möjlighet att nå epikrisen, labbsvar, röntgenresultat, operationer, ordinerade och uthämtade läkemedel. I förlängningen ska det förhoppningsvis vara möjligt att information från alla vårdenheter över hela Sverige vid behov ska kunna kommuniceras digitalt.
Kenneth Widäng tror att det kan bli några olika system över landet. Men dessa måste i grund och botten ha standardiserade kommunikationsprotokoll.
? Det behövs kvalitetsgranskade och kvalitetssäkrade underliggande källor som länkas till besluts- och förskrivningsstöden. Där får vi nog bara ett system, säger Kenneth Widäng.
Därför startades Signeprojektet för drygt ett år sedan. Det arbetar för att det arbete som lagts ner inom janusprojektet och inom Sveriges Läkarförbunds beslutsstödssystem Spriterm ska tas tillvara och utvecklas till en landstingsstyrd verksamhet. För det arbetet har Signe skapat Sil, Svensk informationsdatabas för läkemedel, en kvalitetsgranskad och kvalitetssäkrad databas som kan användas av alla klienter, oavsett journalsystem. Sil ska innehålla kunskapsdatabaser från till exempel SBU, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket, samt kvalitetsgranskade versioner av varuregister, utbytbara läkemedel och ATC-register. Även lokala och nationella vårdprogram kan kopplas till Sil.
Signe ska också se till att kunskapsdatabaserna administreras och underhålls för att bibehålla kvaliteten.
Ställa tuffare krav
Under hösten 2004 lanseras NPL, Nationellt produktregister för läkemedel. Det ska fungera som ett enda och för alla aktörer gemensamt produktregister, och blir en viktig del av Sil.
? NPL är en samling av källor där ägarna till dessa, till exempel läkemedelsindustrin, Apoteket och Läkemedelsförmånsnämnden, tagit ansvar för konsistens i den samlade databasen. Sil är en påbyggnad där sjukvårdshuvudmännen tar ansvar dels för en utökad kvalitetskontroll och kopplingar till andra källor av värde för sjukvården. Genom Sil tar vården dessutom ansvar för vissa källor där finansiering idag är oklar, till exempel interaktionsregister, graviditet, amning och förskrivningsklassifikation, säger Mikael Hoffman, chef för läkemedelsenheten i Östergötland.
För att säkerställa att den framtida utvecklingen sker på sjukvårdens villkor, måste sjukvården bli mycket tuffare vad gäller att ställa krav på sina leverantörer och samarbetspartners.
? Det måste man eftersom sjukvården har ansvaret för vården, har kunskapen, är kund hos journalleverantörerna samt betalar för läkemedlen, säger Mikael Hoffman.
Målmedveten satsning
En anledning att det saknas nationell standard är att det finns ett 25-tal olika journalsystem, vilket inte underlättar utvecklingen. En annan är att ingen gått i bräschen och drivit frågan på nationell nivå. Istället har flertalet regionala lösningar utvecklats.
? Stockholm har varit framstående när det gäller att tänka på de här frågorna. De vet vad de vill och var de vill komma. Janus är en målmedveten satsning. Sen har man inte alltid nått ända fram, säger Kenneth Widäng.
Förutom Stockholm är de mer drivande landstingen Norrbotten, Jönköping och Östergötland. Region Skåne kommer att lansera sin Kliniska portal under nästa år. Där ska samtliga ordinerade läkemedel läsas in från olika journalsystem och presenteras för läkaren. På sikt ska även labbresultat och annan information inkluderas. Västra Götalandsregionen är på gång men har inget färdigt system.
? Det sker ett aktivt arbete i ganska många landsting. Men arbete som driver fram till de stora nationella lösningarna bedrivs i de stora landstingen, säger Kenneth Widäng.
Landstingen ser gärna att staten driver på för ett nationellt system. Men staten, i form av statssekreterare Mikael Sjöberg på Socialdepartementet, menar att det är landstingens uppgift att ta fram förskrivningsstöd.
? Det är inte mig de ska vinna för sina idéer, det är landstingsdirektörerna. Vi är gärna med i arbetet, men det är de själva som ska driva frågan, säger Mikael Sjöberg.
Landstingen börjar nu inse att de själva måste driva frågan centralt. Ett organ som skulle kunna göra det är Carelink, ett företag som ägs gemensamt av landstingen, några kommuner och Apoteket AB.
Professionen ska leda
Fram till nu har landstingen tyckt att nyttan av snabba beslutsvägar och att styra själv har varit viktigare än att få system som kan kommunicera med varandra.
? Men det har kommit en tydlig motströmning de senare åren. Man har byggt upp organisationer som Carelink, Infomedica och Signe och som är tydliga exempel på att vi går åt andra hållet, säger Kenneth Widäng.
Han menar att vissa landsting jobbar väldigt entusiastiskt medan andra står vid sidan och hejar på men är med på tåget.
? Men det finns väldigt få motkrafter som jag ser det.
Kenneth Widäng tycker att det som behövs för en nationell samordning är att landstingen måste bestämma sig för att agera gemensamt.
? Men det är professionen, med tunga läkarföreträdare, som måste vara loket i processen. Möjligtvis tillsammans med ekonomerna, eftersom här finns både kvalitetsvinster och pengar att göra, säger Kenneth Widäng.
? De reella vinsterna är bättre personalutnyttjande, en smidigare och säkrare läkemedelshantering, samt kvalitetshöjningar för patienterna.
Måste integreras
Fram till vad som skulle kunna kallas ett nationellt system finns flera olika lösningar ute i landet. I princip alla journalsystem har någon form av varulista som kommer upp på skärmen vid receptförskrivning. Listan visar vad som finns på apoteket. Ibland finns kommitténs rekommenderade preparat markerade. En del system har också tillgång till Fass, ibland med interaktions- och graviditetsvarningar.
På vissa håll finns olika system för att skicka elektroniska recept direkt till apoteket, samt möjligheter att beställa dosförpackade läkemedel, så kallade e-dos.
? Men vi vill inte ha fristående system, som till exempel e-dos, som inte är kopplade till journalen. Då används de inte. Det måste vara integrerat, säger Kenneth Widäng.
På andra håll finns dessutom gemensamma läkemedelslistor, bland annat i Västra Götaland, dock i ganska liten skala, samt i hela landstingsvården och vissa kommuner i Norrbotten. Genom listan finns information om alla läkemedel som en patient har ordinerats samlad på ett och samma ställe. Oavsett om patienten kommer till vårdcentralen, medicinkliniken eller akuten får behandlande läkare upp alla läkemedel som patienten använder. I dagsläget har dock inte apotekspersonalen tillgång till listan.
Landstingen i Jönköping och Östergötland håller på att utveckla ett liknande system, också det baserat på Spriterms databaser, som kommer att sättas i pilotdrift vid årsskiftet. Systemet är framtaget i samarbete med Cambio, ett Linköpingsbaserat IT-företag.
Vid årsskiftet 2005/2006 kommer det att införas på bred front på alla vårdcentraler, sjukhus och privatläkare med vårdavtal.
? Då får vi också en gemensam läkemedelslista, säger Mikael Hoffman.
Samma system är också aktuellt för landstingen i Värmland och Uppsala där praktiska försök pågår.
Arbetar annorlunda
Norrbotten är på gång med ett mindre förskrivningsstöd som baseras på Spriterms cirka 40 olika informations- och kunskapsdatabaser. Det bygger vidare på den gemensamma enhetliga datorjournalen VAS (vårdadministrativt system) som finns i hela länet. Där finns möjlighet till besöksregistrering, kassa, röntgen, operationsplanering, remisshantering och mycket annat. Det finns också möjlighet att beställa e-dos till patienten, liksom att skicka e-recept.
? Det enda vi saknar för ett komplett system är data från apoteken över vilka läkemedel som patienten verkligen hämtar ut, säger Kenneth Widäng.
Han menar att Norrbotten har arbetat annorlunda än de andra landstingen, och nått längre.
? Vi har tagit små steg och löst problemen efterhand utan ett stort definierat mål långt fram. Men vi har ett system i drift i hela sjukvården. Det har inte de andra landstingen, säger Kenneth Widäng.
Även de stora dataföretagen och journalleverantörerna arbetar med att förbättra sina system. Medidoc har system kopplade till Fass och Spriterm.
Under 2004 kommer beslutsstödsdelen från Janus, bestående av interaktioner, graviditet och amning, att läggas in i BMS Journal.
TietoEnator har Infomedix med en nyutvecklad läkemedelsmodul för förskrivning och beslutsstöd. Systemet kommer att tas i pilotdrift på sju vårdcentraler och sjukhus i Region Skåne i januari 2004.
Sigma har en webbaserad lösning som har fått kritik. Den är gratis för landstingen men finansieras genom att industrin får lägga in information om sina produkter. I en artikel i Läkartidningen i våras menar Lars L Gustafsson, ordförande för Läksak i Stockholm, att denna lösning inte tillgodoser vårdgivarnas behov av producentobunden information.
Vid sidan av de fasta lösningarna finns även enklare ordinationsstöd i handdatorer och mobiltelefoner. Dessa lämpar sig mer för informationssökning än för receptförskrivning. Exempel är DocTool, Dr Companion, SafeMed Pocket och AirClic.
?Landstingen måste själva driva på processen?
Om några år kommer det att finnas både ordinations-, förskrivnings- och beslutsstöd i mycket större utsträckning än vad det gör i dag. Som dessutom kan kommunicera med varandra, över hela landet.
? Det finns inte mycket i Sverige i dag men vi är på väg åt det hållet, säger Kenneth Widäng, distriktsläkare vid Björknäs vårdcentral i Boden och ordförande i Norrbottens läns läkemedelskommitté.
I dag finns i princip bara ett förskrivningsstöd med medicinskt innehåll direktkopplat till receptenheten i datorjournalen i drift. Det är Janus som finns permanent på Gustavsbergs vårdcentral utanför Stockholm, men har också varit i provdrift på ett tiotal andra vårdcentraler i Stockholmsområdet (se nästa artikel).
Samma databaser
Tanken är att relevant information om patienten ska kunna tas fram av läkaren vid besöket. Det gäller uppgifter som olika vårdtillfällen, med möjlighet att nå epikrisen, labbsvar, röntgenresultat, operationer, ordinerade och uthämtade läkemedel. I förlängningen ska det förhoppningsvis vara möjligt att information från alla vårdenheter över hela Sverige vid behov ska kunna kommuniceras digitalt.
Kenneth Widäng tror att det kan bli några olika system över landet. Men dessa måste i grund och botten ha standardiserade kommunikationsprotokoll.
? Det behövs kvalitetsgranskade och kvalitetssäkrade underliggande källor som länkas till besluts- och förskrivningsstöden. Där får vi nog bara ett system, säger Kenneth Widäng.
Därför startades Signeprojektet för drygt ett år sedan. Det arbetar för att det arbete som lagts ner inom janusprojektet och inom Sveriges Läkarförbunds beslutsstödssystem Spriterm ska tas tillvara och utvecklas till en landstingsstyrd verksamhet. För det arbetet har Signe skapat Sil, Svensk informationsdatabas för läkemedel, en kvalitetsgranskad och kvalitetssäkrad databas som kan användas av alla klienter, oavsett journalsystem. Sil ska innehålla kunskapsdatabaser från till exempel SBU, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket, samt kvalitetsgranskade versioner av varuregister, utbytbara läkemedel och ATC-register. Även lokala och nationella vårdprogram kan kopplas till Sil.
Signe ska också se till att kunskapsdatabaserna administreras och underhålls för att bibehålla kvaliteten.
Ställa tuffare krav
Under hösten 2004 lanseras NPL, Nationellt produktregister för läkemedel. Det ska fungera som ett enda och för alla aktörer gemensamt produktregister, och blir en viktig del av Sil.
? NPL är en samling av källor där ägarna till dessa, till exempel läkemedelsindustrin, Apoteket och Läkemedelsförmånsnämnden, tagit ansvar för konsistens i den samlade databasen. Sil är en påbyggnad där sjukvårdshuvudmännen tar ansvar dels för en utökad kvalitetskontroll och kopplingar till andra källor av värde för sjukvården. Genom Sil tar vården dessutom ansvar för vissa källor där finansiering idag är oklar, till exempel interaktionsregister, graviditet, amning och förskrivningsklassifikation, säger Mikael Hoffman, chef för läkemedelsenheten i Östergötland.
För att säkerställa att den framtida utvecklingen sker på sjukvårdens villkor, måste sjukvården bli mycket tuffare vad gäller att ställa krav på sina leverantörer och samarbetspartners.
? Det måste man eftersom sjukvården har ansvaret för vården, har kunskapen, är kund hos journalleverantörerna samt betalar för läkemedlen, säger Mikael Hoffman.
Målmedveten satsning
En anledning att det saknas nationell standard är att det finns ett 25-tal olika journalsystem, vilket inte underlättar utvecklingen. En annan är att ingen gått i bräschen och drivit frågan på nationell nivå. Istället har flertalet regionala lösningar utvecklats.
? Stockholm har varit framstående när det gäller att tänka på de här frågorna. De vet vad de vill och var de vill komma. Janus är en målmedveten satsning. Sen har man inte alltid nått ända fram, säger Kenneth Widäng.
Förutom Stockholm är de mer drivande landstingen Norrbotten, Jönköping och Östergötland. Region Skåne kommer att lansera sin Kliniska portal under nästa år. Där ska samtliga ordinerade läkemedel läsas in från olika journalsystem och presenteras för läkaren. På sikt ska även labbresultat och annan information inkluderas. Västra Götalandsregionen är på gång men har inget färdigt system.
? Det sker ett aktivt arbete i ganska många landsting. Men arbete som driver fram till de stora nationella lösningarna bedrivs i de stora landstingen, säger Kenneth Widäng.
Landstingen ser gärna att staten driver på för ett nationellt system. Men staten, i form av statssekreterare Mikael Sjöberg på Socialdepartementet, menar att det är landstingens uppgift att ta fram förskrivningsstöd.
? Det är inte mig de ska vinna för sina idéer, det är landstingsdirektörerna. Vi är gärna med i arbetet, men det är de själva som ska driva frågan, säger Mikael Sjöberg.
Landstingen börjar nu inse att de själva måste driva frågan centralt. Ett organ som skulle kunna göra det är Carelink, ett företag som ägs gemensamt av landstingen, några kommuner och Apoteket AB.
Professionen ska leda
Fram till nu har landstingen tyckt att nyttan av snabba beslutsvägar och att styra själv har varit viktigare än att få system som kan kommunicera med varandra.
? Men det har kommit en tydlig motströmning de senare åren. Man har byggt upp organisationer som Carelink, Infomedica och Signe och som är tydliga exempel på att vi går åt andra hållet, säger Kenneth Widäng.
Han menar att vissa landsting jobbar väldigt entusiastiskt medan andra står vid sidan och hejar på men är med på tåget.
? Men det finns väldigt få motkrafter som jag ser det.
Kenneth Widäng tycker att det som behövs för en nationell samordning är att landstingen måste bestämma sig för att agera gemensamt.
? Men det är professionen, med tunga läkarföreträdare, som måste vara loket i processen. Möjligtvis tillsammans med ekonomerna, eftersom här finns både kvalitetsvinster och pengar att göra, säger Kenneth Widäng.
? De reella vinsterna är bättre personalutnyttjande, en smidigare och säkrare läkemedelshantering, samt kvalitetshöjningar för patienterna.
Måste integreras
Fram till vad som skulle kunna kallas ett nationellt system finns flera olika lösningar ute i landet. I princip alla journalsystem har någon form av varulista som kommer upp på skärmen vid receptförskrivning. Listan visar vad som finns på apoteket. Ibland finns kommitténs rekommenderade preparat markerade. En del system har också tillgång till Fass, ibland med interaktions- och graviditetsvarningar.
På vissa håll finns olika system för att skicka elektroniska recept direkt till apoteket, samt möjligheter att beställa dosförpackade läkemedel, så kallade e-dos.
? Men vi vill inte ha fristående system, som till exempel e-dos, som inte är kopplade till journalen. Då används de inte. Det måste vara integrerat, säger Kenneth Widäng.
På andra håll finns dessutom gemensamma läkemedelslistor, bland annat i Västra Götaland, dock i ganska liten skala, samt i hela landstingsvården och vissa kommuner i Norrbotten. Genom listan finns information om alla läkemedel som en patient har ordinerats samlad på ett och samma ställe. Oavsett om patienten kommer till vårdcentralen, medicinkliniken eller akuten får behandlande läkare upp alla läkemedel som patienten använder. I dagsläget har dock inte apotekspersonalen tillgång till listan.
Landstingen i Jönköping och Östergötland håller på att utveckla ett liknande system, också det baserat på Spriterms databaser, som kommer att sättas i pilotdrift vid årsskiftet. Systemet är framtaget i samarbete med Cambio, ett Linköpingsbaserat IT-företag.
Vid årsskiftet 2005/2006 kommer det att införas på bred front på alla vårdcentraler, sjukhus och privatläkare med vårdavtal.
? Då får vi också en gemensam läkemedelslista, säger Mikael Hoffman.
Samma system är också aktuellt för landstingen i Värmland och Uppsala där praktiska försök pågår.
Arbetar annorlunda
Norrbotten är på gång med ett mindre förskrivningsstöd som baseras på Spriterms cirka 40 olika informations- och kunskapsdatabaser. Det bygger vidare på den gemensamma enhetliga datorjournalen VAS (vårdadministrativt system) som finns i hela länet. Där finns möjlighet till besöksregistrering, kassa, röntgen, operationsplanering, remisshantering och mycket annat. Det finns också möjlighet att beställa e-dos till patienten, liksom att skicka e-recept.
? Det enda vi saknar för ett komplett system är data från apoteken över vilka läkemedel som patienten verkligen hämtar ut, säger Kenneth Widäng.
Han menar att Norrbotten har arbetat annorlunda än de andra landstingen, och nått längre.
? Vi har tagit små steg och löst problemen efterhand utan ett stort definierat mål långt fram. Men vi har ett system i drift i hela sjukvården. Det har inte de andra landstingen, säger Kenneth Widäng.
Även de stora dataföretagen och journalleverantörerna arbetar med att förbättra sina system. Medidoc har system kopplade till Fass och Spriterm.
Under 2004 kommer beslutsstödsdelen från Janus, bestående av interaktioner, graviditet och amning, att läggas in i BMS Journal.
TietoEnator har Infomedix med en nyutvecklad läkemedelsmodul för förskrivning och beslutsstöd. Systemet kommer att tas i pilotdrift på sju vårdcentraler och sjukhus i Region Skåne i januari 2004.
Sigma har en webbaserad lösning som har fått kritik. Den är gratis för landstingen men finansieras genom att industrin får lägga in information om sina produkter. I en artikel i Läkartidningen i våras menar Lars L Gustafsson, ordförande för Läksak i Stockholm, att denna lösning inte tillgodoser vårdgivarnas behov av producentobunden information.
Vid sidan av de fasta lösningarna finns även enklare ordinationsstöd i handdatorer och mobiltelefoner. Dessa lämpar sig mer för informationssökning än för receptförskrivning. Exempel är DocTool, Dr Companion, SafeMed Pocket och AirClic.
Janus varnar när läkaren väljer fel läkemedel
Olof Wikström arbetar som distriktsläkare på Huddinge vårdcentral söder om Stockholm. I en månad har han haft tillgång till Janus förskrivningsstöd i datorn på vårdcentralen.
En av hans patienter är en 31-årig kvinna. För att demonstrera hur Janus fungerar skriver han ut Arthrotec, en kombinationstablett med diklofenak och misoprostol, till henne. Så fort han skriver in preparatnamnet i datorns medicinlista reagerar janusmodulen som ligger placerad längst ner på skärmen.
Graviditetsknappen blir knallröd och amningsknappen skrikigt gul. Helt riktigt eftersom Arthrotec inte ska ges till gravida kvinnor och det är osäkert om misoprostol går över till modersmjölken.
? Det är bra att få en sån här kontroll varje gång man tar upp patientens medicinlista, säger Olof Wikström.
Enkelt och lärande
Men det började egentligen långt tidigare. Olof Wikström var nämligen en av fem allmänläkare som 1996 skrev ihop den första kravspecifikationen på ett förskrivningsstöd som Stockholms läns landsting ville ha.
? Tanken var att ta fram ett diagnos- och förskrivningsstöd, ungefär som en kokbok. Vi fick uppdraget att ta fram vad läkaren på fältet behöver. Vi tänkte på ett komplett journalsystem, fast utan journaldelen.
Efter hand har planerna reviderats och förväntningarna skruvats ned. Janus är inte så omfattande som det var tänkt från början. Men grundtanken, att på ett bättre, klokare och intelligentare sätt hantera läkemedelsval, biverkningar och interaktioner, tycker Olof Wikström att man lyckats med.
? Det jag uppskattar mest är enkelheten och att systemet är lärande.
Det enda han saknar är just kokboken.
? Tänk att en patient kommer och presenterar symtom på borelia. Då tänker jag: ?Hur var det nu igen??. Jag saknar den enkla checklistan som hjälper mig att välja rätt läkemedel. Fördjupningen kan jag ta senare, i andra källor.
Janus sover aldrig
Janusmodulen ligger som ett eget fönster i doktorns dator. Det är ett eget program men känner av vad doktorn gör i patientens medicinlista. Modulen består i den senaste versionen av sex knappar; en länkknapp till Janus hemsida (http://www. janusinfo.org), en knapp som reagerar på interaktioner, en som reagerar på graviditetsvarningar, en som reagerar på amningsvarningar, en som visar patientens möjliga biverkningar och den sista som länkar till Kloka Råd, en vidareutveckling av Kloka Listan, de rekommenderade läkemedlen i Stockholms läns landsting.
Interaktionsknappen i janusmodulen lyser ofta upp, speciellt hos gamla patienter som står på Waran eller som har många olika läkemedel. Då är det bara att klicka på knappen för att få reda på vilka aktuella interaktioner som finns för just den här patienten.
Knapparna för graviditet och amning känner dels av om det är en kvinna och om hon är i fertil ålder. Genom att trycka på dem kommer aktuell information upp.
Men trots att knapparna lyser upp är de bara en varning.
? Jag kan alltid skriva ut preparatet, jag är aldrig förbjuden att göra det. Systemet hjälper mig, ungefär som ?Har du tänkt på att??, säger Olof Wikström.
Han uppskattar också att Janus alltid ligger online, att det alltid startas när han går in i en medicinlista.
Nöjdare patienter
Elisabeth Tirén är läkare på Boo vårdcentral i Orminge i södra Stockholm. Hon har använt janusmodulen sedan i augusti och hennes erfarenheter är också positiva.
? Jag är jättenöjd, framför allt att interaktioner flaggas upp så tydligt. Det är också lätt att hitta biverkningarna, säger hon.
Om patienten kommer och klagar på klåda är det bara att klicka på biverkningsknappen. Då listas alla biverkningar och sedan alla patientens läkemedel som kan ge dessa biverkningar. Det är en anledning till att hon tycker att mötet med patienten blir bättre.
? Patienterna får mer information och blir nöjdare. Det är enklare, det går fortare och jag känner mig säkrare.
Formellt nedlagt
Det var på uppdrag av Hälso- och sjukvårdsnämnden som Läksak 1996 i samarbete med Karolinska institutet initierade ett projekt för utveckla ett datorbaserat besluts- och kunskapsstöd för att förskriva läkemedel. Från början var tanken att det skulle användas av allmänläkare inom primär- vården.
Men formellt är det ursprungliga janusprojektet nedlagt. Det ersattes den 1 januari 2001 med den nya Läkemedelsenheten. Janus är nu en del av Läkemedelsenheten och innehåller bland annat hemsidan och en databas med kvalitetskontrollerade medicinska källor. De inkluderar Apotekets varu- och bildregister, Fass med interaktionskapitel och biverkningskälla för alla läkemedel, landstingets rekommenderade läkemedel i Kloka Listan samt Läksaks behandlingsstrategier. Vidare finns förskrivningsprogram och läkemedelstjänster ? i det senare ingår den så kallade ?janusmodulen?.
Upplevs användarvänligt
Neurologiska kliniken på Ersta sjukhus i Stockholm var de första att testa Janus (se LMV 4/01). Enligt en utvärdering av pilotdriften var läkarna mest nöjda med tillgängligheten till samlad farmakologisk information. Efter att ha använt Janus basfunktioner söker sig läkarna vidare till andra stödfunktioner, till exempel Janus webbsida, som ett led i lärandeprocessen. Läkarna angav också att Janus förskrivningsstöd var till hjälp för att informera och diskutera med patienten om priser, alternativa preparat samt preparatets utseende. Janus upplevs som användarvänligt; det ses som en del av journalsystemet och det går lätt att förflytta sig inom Janus olika delar.
Efter flera pilottester och utvärderingar finns idag samarbetsavtal med fem vårdgivare i Stockholms län. Förutom Ersta sjukhus är det Gustavsbergs vårdcentral, Tallhöjdens vårdcentral, Karolinska sjukhuset och Södersjukhuset.
Måste lyckas
Stockholms läns landstings ekonomi är inte den bästa. Trots detta kommer janusmodulen att finnas kvar på de vårdcentraler som ingått i pilottesten.
? Jodå, janusfönstret blir kvar på vårdcentralerna. Vi planerar nu för breddinförande tillsammans med journalsystemet Profdoc, så snart vi har knutit ihop alla trådar. Parallellt pågår även aktiviteter med journalsystemet Medidoc, säger Marie Eliasson, som är projektledare för pilotdriften.
Även om ekonomin är dålig ser Marie Eliasson ljust på framtiden.
? Eftersom läkemedel är ett prioriterat område i dessa dagar finns det pengar att spara på en klokare förskrivning. Det försöker vi medverka till i form av läkemedelsinformation och olika läkemedelstjänster.
Hon berättar att det finns ett generellt intresse för Janus runt om i landet. Men de flesta landsting som har fått modulen förevisad väljer att avvakta.
? Först måste vi ju visa att vi kan lyckas med implementering i Stockholm.
Som ett led i det arbetet sjösattes janusmodulen under 2003 på tio vårdcentraler i Stockholmsområdet. Enligt en nyligen redovisad utvärdering vid sex av de tio vårdcentralerna använder 29 av 35 tillfrågade läkare Janus, fyra har aldrig använt det medan två tycker att det är för tidigt att svara.
De delar som används mest är interaktionsdelen som över en tredjedel använder flera gånger per dag. Interaktionsdelen är också den del som flest (10 av 29) säger sig ha störst nytta av. Biverkningsdelen säger 13 av 29 att de har ganska stor nytta av.
Graviditetsdelen används flera gånger per månad av hälften av läkarna. Janus hemsida är den del som används minst. 13 av 29 tillfrågade svarade att de aldrig använder den. 27 av 29 säger att Janus mycket eller delvis har underlättat arbetet.
Janus varnar när läkaren väljer fel läkemedel
Olof Wikström arbetar som distriktsläkare på Huddinge vårdcentral söder om Stockholm. I en månad har han haft tillgång till Janus förskrivningsstöd i datorn på vårdcentralen.
En av hans patienter är en 31-årig kvinna. För att demonstrera hur Janus fungerar skriver han ut Arthrotec, en kombinationstablett med diklofenak och misoprostol, till henne. Så fort han skriver in preparatnamnet i datorns medicinlista reagerar janusmodulen som ligger placerad längst ner på skärmen.
Graviditetsknappen blir knallröd och amningsknappen skrikigt gul. Helt riktigt eftersom Arthrotec inte ska ges till gravida kvinnor och det är osäkert om misoprostol går över till modersmjölken.
? Det är bra att få en sån här kontroll varje gång man tar upp patientens medicinlista, säger Olof Wikström.
Enkelt och lärande
Men det började egentligen långt tidigare. Olof Wikström var nämligen en av fem allmänläkare som 1996 skrev ihop den första kravspecifikationen på ett förskrivningsstöd som Stockholms läns landsting ville ha.
? Tanken var att ta fram ett diagnos- och förskrivningsstöd, ungefär som en kokbok. Vi fick uppdraget att ta fram vad läkaren på fältet behöver. Vi tänkte på ett komplett journalsystem, fast utan journaldelen.
Efter hand har planerna reviderats och förväntningarna skruvats ned. Janus är inte så omfattande som det var tänkt från början. Men grundtanken, att på ett bättre, klokare och intelligentare sätt hantera läkemedelsval, biverkningar och interaktioner, tycker Olof Wikström att man lyckats med.
? Det jag uppskattar mest är enkelheten och att systemet är lärande.
Det enda han saknar är just kokboken.
? Tänk att en patient kommer och presenterar symtom på borelia. Då tänker jag: ?Hur var det nu igen??. Jag saknar den enkla checklistan som hjälper mig att välja rätt läkemedel. Fördjupningen kan jag ta senare, i andra källor.
Janus sover aldrig
Janusmodulen ligger som ett eget fönster i doktorns dator. Det är ett eget program men känner av vad doktorn gör i patientens medicinlista. Modulen består i den senaste versionen av sex knappar; en länkknapp till Janus hemsida (http://www. janusinfo.org), en knapp som reagerar på interaktioner, en som reagerar på graviditetsvarningar, en som reagerar på amningsvarningar, en som visar patientens möjliga biverkningar och den sista som länkar till Kloka Råd, en vidareutveckling av Kloka Listan, de rekommenderade läkemedlen i Stockholms läns landsting.
Interaktionsknappen i janusmodulen lyser ofta upp, speciellt hos gamla patienter som står på Waran eller som har många olika läkemedel. Då är det bara att klicka på knappen för att få reda på vilka aktuella interaktioner som finns för just den här patienten.
Knapparna för graviditet och amning känner dels av om det är en kvinna och om hon är i fertil ålder. Genom att trycka på dem kommer aktuell information upp.
Men trots att knapparna lyser upp är de bara en varning.
? Jag kan alltid skriva ut preparatet, jag är aldrig förbjuden att göra det. Systemet hjälper mig, ungefär som ?Har du tänkt på att??, säger Olof Wikström.
Han uppskattar också att Janus alltid ligger online, att det alltid startas när han går in i en medicinlista.
Nöjdare patienter
Elisabeth Tirén är läkare på Boo vårdcentral i Orminge i södra Stockholm. Hon har använt janusmodulen sedan i augusti och hennes erfarenheter är också positiva.
? Jag är jättenöjd, framför allt att interaktioner flaggas upp så tydligt. Det är också lätt att hitta biverkningarna, säger hon.
Om patienten kommer och klagar på klåda är det bara att klicka på biverkningsknappen. Då listas alla biverkningar och sedan alla patientens läkemedel som kan ge dessa biverkningar. Det är en anledning till att hon tycker att mötet med patienten blir bättre.
? Patienterna får mer information och blir nöjdare. Det är enklare, det går fortare och jag känner mig säkrare.
Formellt nedlagt
Det var på uppdrag av Hälso- och sjukvårdsnämnden som Läksak 1996 i samarbete med Karolinska institutet initierade ett projekt för utveckla ett datorbaserat besluts- och kunskapsstöd för att förskriva läkemedel. Från början var tanken att det skulle användas av allmänläkare inom primär- vården.
Men formellt är det ursprungliga janusprojektet nedlagt. Det ersattes den 1 januari 2001 med den nya Läkemedelsenheten. Janus är nu en del av Läkemedelsenheten och innehåller bland annat hemsidan och en databas med kvalitetskontrollerade medicinska källor. De inkluderar Apotekets varu- och bildregister, Fass med interaktionskapitel och biverkningskälla för alla läkemedel, landstingets rekommenderade läkemedel i Kloka Listan samt Läksaks behandlingsstrategier. Vidare finns förskrivningsprogram och läkemedelstjänster ? i det senare ingår den så kallade ?janusmodulen?.
Upplevs användarvänligt
Neurologiska kliniken på Ersta sjukhus i Stockholm var de första att testa Janus (se LMV 4/01). Enligt en utvärdering av pilotdriften var läkarna mest nöjda med tillgängligheten till samlad farmakologisk information. Efter att ha använt Janus basfunktioner söker sig läkarna vidare till andra stödfunktioner, till exempel Janus webbsida, som ett led i lärandeprocessen. Läkarna angav också att Janus förskrivningsstöd var till hjälp för att informera och diskutera med patienten om priser, alternativa preparat samt preparatets utseende. Janus upplevs som användarvänligt; det ses som en del av journalsystemet och det går lätt att förflytta sig inom Janus olika delar.
Efter flera pilottester och utvärderingar finns idag samarbetsavtal med fem vårdgivare i Stockholms län. Förutom Ersta sjukhus är det Gustavsbergs vårdcentral, Tallhöjdens vårdcentral, Karolinska sjukhuset och Södersjukhuset.
Måste lyckas
Stockholms läns landstings ekonomi är inte den bästa. Trots detta kommer janusmodulen att finnas kvar på de vårdcentraler som ingått i pilottesten.
? Jodå, janusfönstret blir kvar på vårdcentralerna. Vi planerar nu för breddinförande tillsammans med journalsystemet Profdoc, så snart vi har knutit ihop alla trådar. Parallellt pågår även aktiviteter med journalsystemet Medidoc, säger Marie Eliasson, som är projektledare för pilotdriften.
Även om ekonomin är dålig ser Marie Eliasson ljust på framtiden.
? Eftersom läkemedel är ett prioriterat område i dessa dagar finns det pengar att spara på en klokare förskrivning. Det försöker vi medverka till i form av läkemedelsinformation och olika läkemedelstjänster.
Hon berättar att det finns ett generellt intresse för Janus runt om i landet. Men de flesta landsting som har fått modulen förevisad väljer att avvakta.
? Först måste vi ju visa att vi kan lyckas med implementering i Stockholm.
Som ett led i det arbetet sjösattes janusmodulen under 2003 på tio vårdcentraler i Stockholmsområdet. Enligt en nyligen redovisad utvärdering vid sex av de tio vårdcentralerna använder 29 av 35 tillfrågade läkare Janus, fyra har aldrig använt det medan två tycker att det är för tidigt att svara.
De delar som används mest är interaktionsdelen som över en tredjedel använder flera gånger per dag. Interaktionsdelen är också den del som flest (10 av 29) säger sig ha störst nytta av. Biverkningsdelen säger 13 av 29 att de har ganska stor nytta av.
Graviditetsdelen används flera gånger per månad av hälften av läkarna. Janus hemsida är den del som används minst. 13 av 29 tillfrågade svarade att de aldrig använder den. 27 av 29 säger att Janus mycket eller delvis har underlättat arbetet.
Janus varnar när läkaren väljer fel läkemedel
Olof Wikström arbetar som distriktsläkare på Huddinge vårdcentral söder om Stockholm. I en månad har han haft tillgång till Janus förskrivningsstöd i datorn på vårdcentralen.
En av hans patienter är en 31-årig kvinna. För att demonstrera hur Janus fungerar skriver han ut Arthrotec, en kombinationstablett med diklofenak och misoprostol, till henne. Så fort han skriver in preparatnamnet i datorns medicinlista reagerar janusmodulen som ligger placerad längst ner på skärmen.
Graviditetsknappen blir knallröd och amningsknappen skrikigt gul. Helt riktigt eftersom Arthrotec inte ska ges till gravida kvinnor och det är osäkert om misoprostol går över till modersmjölken.
? Det är bra att få en sån här kontroll varje gång man tar upp patientens medicinlista, säger Olof Wikström.
Enkelt och lärande
Men det började egentligen långt tidigare. Olof Wikström var nämligen en av fem allmänläkare som 1996 skrev ihop den första kravspecifikationen på ett förskrivningsstöd som Stockholms läns landsting ville ha.
? Tanken var att ta fram ett diagnos- och förskrivningsstöd, ungefär som en kokbok. Vi fick uppdraget att ta fram vad läkaren på fältet behöver. Vi tänkte på ett komplett journalsystem, fast utan journaldelen.
Efter hand har planerna reviderats och förväntningarna skruvats ned. Janus är inte så omfattande som det var tänkt från början. Men grundtanken, att på ett bättre, klokare och intelligentare sätt hantera läkemedelsval, biverkningar och interaktioner, tycker Olof Wikström att man lyckats med.
? Det jag uppskattar mest är enkelheten och att systemet är lärande.
Det enda han saknar är just kokboken.
? Tänk att en patient kommer och presenterar symtom på borelia. Då tänker jag: ?Hur var det nu igen??. Jag saknar den enkla checklistan som hjälper mig att välja rätt läkemedel. Fördjupningen kan jag ta senare, i andra källor.
Janus sover aldrig
Janusmodulen ligger som ett eget fönster i doktorns dator. Det är ett eget program men känner av vad doktorn gör i patientens medicinlista. Modulen består i den senaste versionen av sex knappar; en länkknapp till Janus hemsida (http://www. janusinfo.org), en knapp som reagerar på interaktioner, en som reagerar på graviditetsvarningar, en som reagerar på amningsvarningar, en som visar patientens möjliga biverkningar och den sista som länkar till Kloka Råd, en vidareutveckling av Kloka Listan, de rekommenderade läkemedlen i Stockholms läns landsting.
Interaktionsknappen i janusmodulen lyser ofta upp, speciellt hos gamla patienter som står på Waran eller som har många olika läkemedel. Då är det bara att klicka på knappen för att få reda på vilka aktuella interaktioner som finns för just den här patienten.
Knapparna för graviditet och amning känner dels av om det är en kvinna och om hon är i fertil ålder. Genom att trycka på dem kommer aktuell information upp.
Men trots att knapparna lyser upp är de bara en varning.
? Jag kan alltid skriva ut preparatet, jag är aldrig förbjuden att göra det. Systemet hjälper mig, ungefär som ?Har du tänkt på att??, säger Olof Wikström.
Han uppskattar också att Janus alltid ligger online, att det alltid startas när han går in i en medicinlista.
Nöjdare patienter
Elisabeth Tirén är läkare på Boo vårdcentral i Orminge i södra Stockholm. Hon har använt janusmodulen sedan i augusti och hennes erfarenheter är också positiva.
? Jag är jättenöjd, framför allt att interaktioner flaggas upp så tydligt. Det är också lätt att hitta biverkningarna, säger hon.
Om patienten kommer och klagar på klåda är det bara att klicka på biverkningsknappen. Då listas alla biverkningar och sedan alla patientens läkemedel som kan ge dessa biverkningar. Det är en anledning till att hon tycker att mötet med patienten blir bättre.
? Patienterna får mer information och blir nöjdare. Det är enklare, det går fortare och jag känner mig säkrare.
Formellt nedlagt
Det var på uppdrag av Hälso- och sjukvårdsnämnden som Läksak 1996 i samarbete med Karolinska institutet initierade ett projekt för utveckla ett datorbaserat besluts- och kunskapsstöd för att förskriva läkemedel. Från början var tanken att det skulle användas av allmänläkare inom primär- vården.
Men formellt är det ursprungliga janusprojektet nedlagt. Det ersattes den 1 januari 2001 med den nya Läkemedelsenheten. Janus är nu en del av Läkemedelsenheten och innehåller bland annat hemsidan och en databas med kvalitetskontrollerade medicinska källor. De inkluderar Apotekets varu- och bildregister, Fass med interaktionskapitel och biverkningskälla för alla läkemedel, landstingets rekommenderade läkemedel i Kloka Listan samt Läksaks behandlingsstrategier. Vidare finns förskrivningsprogram och läkemedelstjänster ? i det senare ingår den så kallade ?janusmodulen?.
Upplevs användarvänligt
Neurologiska kliniken på Ersta sjukhus i Stockholm var de första att testa Janus (se LMV 4/01). Enligt en utvärdering av pilotdriften var läkarna mest nöjda med tillgängligheten till samlad farmakologisk information. Efter att ha använt Janus basfunktioner söker sig läkarna vidare till andra stödfunktioner, till exempel Janus webbsida, som ett led i lärandeprocessen. Läkarna angav också att Janus förskrivningsstöd var till hjälp för att informera och diskutera med patienten om priser, alternativa preparat samt preparatets utseende. Janus upplevs som användarvänligt; det ses som en del av journalsystemet och det går lätt att förflytta sig inom Janus olika delar.
Efter flera pilottester och utvärderingar finns idag samarbetsavtal med fem vårdgivare i Stockholms län. Förutom Ersta sjukhus är det Gustavsbergs vårdcentral, Tallhöjdens vårdcentral, Karolinska sjukhuset och Södersjukhuset.
Måste lyckas
Stockholms läns landstings ekonomi är inte den bästa. Trots detta kommer janusmodulen att finnas kvar på de vårdcentraler som ingått i pilottesten.
? Jodå, janusfönstret blir kvar på vårdcentralerna. Vi planerar nu för breddinförande tillsammans med journalsystemet Profdoc, så snart vi har knutit ihop alla trådar. Parallellt pågår även aktiviteter med journalsystemet Medidoc, säger Marie Eliasson, som är projektledare för pilotdriften.
Även om ekonomin är dålig ser Marie Eliasson ljust på framtiden.
? Eftersom läkemedel är ett prioriterat område i dessa dagar finns det pengar att spara på en klokare förskrivning. Det försöker vi medverka till i form av läkemedelsinformation och olika läkemedelstjänster.
Hon berättar att det finns ett generellt intresse för Janus runt om i landet. Men de flesta landsting som har fått modulen förevisad väljer att avvakta.
? Först måste vi ju visa att vi kan lyckas med implementering i Stockholm.
Som ett led i det arbetet sjösattes janusmodulen under 2003 på tio vårdcentraler i Stockholmsområdet. Enligt en nyligen redovisad utvärdering vid sex av de tio vårdcentralerna använder 29 av 35 tillfrågade läkare Janus, fyra har aldrig använt det medan två tycker att det är för tidigt att svara.
De delar som används mest är interaktionsdelen som över en tredjedel använder flera gånger per dag. Interaktionsdelen är också den del som flest (10 av 29) säger sig ha störst nytta av. Biverkningsdelen säger 13 av 29 att de har ganska stor nytta av.
Graviditetsdelen används flera gånger per månad av hälften av läkarna. Janus hemsida är den del som används minst. 13 av 29 tillfrågade svarade att de aldrig använder den. 27 av 29 säger att Janus mycket eller delvis har underlättat arbetet.
Läkemedelsprofilerna viktiga trots förskrivningsstöd
Syftet med både förskrivningsstöd och läkemedelsprofiler är att förbättra läkemedelsanvändningen för patienten.
Förskrivningsstöden är till för att ge läkarna råd i förskrivningsögonblicket medan läkemedelsprofilerna är ett apoteksbaserat system för stöd vid kundrådgivningen där man även låter förskrivarna ta del av uppgifter om patientens läkemedelsanvändning som registrerats på apoteket.
?En viktig skillnad är att förskrivningsstöden ger information om vilka läkemedel som är förskrivna medan läkemedelsprofilerna talar om vilka läkemedel som patienten faktiskt har hämtat ut, säger Annika Svedberg som varit projektledare för profilprojektet.
I profilerna registreras även uppgifter om vilka naturläkemedel, kosttillskott och receptfria läkemedel som patienten använder. Cirka hälften av kunderna som ingick i det första pilotprojektet med läkemedelsprofiler använde receptfria läkemedel regelbundet och en fjärdedel uppgav att de använder naturläkemedel och kosttillskott.
?Sånt påverkar ju effekten av andra läkemedel, säger Annika Svedberg.
Mer fullständig bild
Apotekspersonalen registrerar även läkemedelsrelaterade problem som man har upptäckt i kundmötet och åtgärder som vidtagits. Det är information som många läkare tycker är viktig, menar Annika Svedberg.
En annan fördel med läkemedelsprofilerna är att de registrerar alla läkemedel oavsett förskrivare. De flesta landsting har bara listor över det som är förskrivet på patientens egen klinik eller vårdcentral. I vissa fall, som i Norrbotten, har man en gemensam lista för landstinget där nästan alla enheter ingår.
Annika Svedberg tror att läkarna på sikt kommer att använda både läkemedelsprofiler och förskrivningsstöd och att de båda systemen i framtiden kommer att ligga kopplade till varandra.
Enklare system
?Vi arbetar också på att det ska bli enklare för sjukvården att ta del av de databaser som ligger inom Apoteket utan en massa olika lösenord. Det kan till exempel vara statistik, e-dos, e-recept eller läkemedelsprofiler. Det blir upp till varje läkare att bestämma sig för vad man har mest nytta av och det kan vara olika i olika situationer, säger hon.
Än så länge är det inte så många läkare som har tillgång till både förskrivningsstöd och läkemedelsprofiler. På varje apotek som har arbetat med profiler ingår som mest 100 kunder och uppdelat på respektive läkare blir det inte så många.
Patrik Midlöv är läkare vid Tåbelunds vårdcentral i Eslöv där man använder läkemedelsprofiler. Han tycker att han har nytta av profilerna, och att det kan bli ännu bättre när fler patienter är med.
Han har mest använt profilerna i form av att patienten haft med sig sin profil vid besöket, men även elektroniskt.
? Det som är positivt är att man även ser förskrivningen från andra läkare samt om patienten använder naturläkemedel eller receptfria läkemedel. Det är en stor poäng, säger han.
Han har ännu ingen erfarenhet av förskrivningsstöd och menar att användbarheten av de båda systemen tillsammans kommer att bero på hur kompatibla systemen blir samt hur mycket extra arbete det blir i förhållande till nyttan.
Bättre kontakt med kunderna
På de apotek som har arbetat med läkemedelsprofiler har man över lag goda erfarenheter.
?Det positiva är att man verkligen får använda sig av farmacevtisk omsorg som man har pratat om så länge, säger Margareta Lindgren på apoteket Tranan i Bromma.
Hon tycker att hon får bättre kontakt med kunderna som vågar ställa frågor på ett annat sätt. Hon tycker inte att det har varit varken svårt eller krångligt att sätta sin in i arbetet. På Tranan är man idag två och ska snart bli tre farmacevter som arbetar med profiler.
Från läkarhåll har hon inte fått så mycket reaktioner.
? De har i alla fall inte varit negativa. Jag tror uppriktigt sagt inte att de har varit inne så ofta och tittat i profilerna. Jag vet att många kunder tar med sig utskriften av profilerna till läkarbesöket, säger Margareta Lindgren.
Även kunderna är positiva. En undersökning bland de som prövat läkemedelsprofiler visar att närmare nio av tio kunder vill ha kvar den.
Byggs ut på sikt
Pilotprojektet med läkemedelsprofiler är nu avslutat och arbetet kommer att drivas vidare inom affärsområde Hälsa. Än så länge händer ingenting förutom att pilotapoteken arbetar vidare med läkemedelsprofiler. I år kommer inga ytterligare apotek till, men nästa år är tanken att det ska bli fler.
? Vi har rekommenderat att man inte går för fort fram och att man börjar på de apotek som har bäst förutsättningar. Det är viktigt att inte tumma på kvalitén och att fortsätta att följa upp arbetet, säger Annika Svedberg.
När projektet, som startade våren 2002, hade kommit halvvägs gjordes en utvärdering. Sammanlagt 523 patienter hade godkänt att data om deras läkemedelsanvändning registrerades och 90 procent av dessa godkände också att vårdcentralen kunde ta del av uppgifterna.
Utvärderingen visade att en fjärdedel av identifierade problem berodde på interaktioner mellan olika läkemedel. De flesta av dessa var dock inte allvarliga eller akuta och i flera fall kunde farmacevten hjälpa till att lösa problemen. En lika stor andel av problemen handlade om att patienten inte använde sina läkemedel på rätt sätt.
Läkemedelsprofilerna viktiga trots förskrivningsstöd
Syftet med både förskrivningsstöd och läkemedelsprofiler är att förbättra läkemedelsanvändningen för patienten.
Förskrivningsstöden är till för att ge läkarna råd i förskrivningsögonblicket medan läkemedelsprofilerna är ett apoteksbaserat system för stöd vid kundrådgivningen där man även låter förskrivarna ta del av uppgifter om patientens läkemedelsanvändning som registrerats på apoteket.
?En viktig skillnad är att förskrivningsstöden ger information om vilka läkemedel som är förskrivna medan läkemedelsprofilerna talar om vilka läkemedel som patienten faktiskt har hämtat ut, säger Annika Svedberg som varit projektledare för profilprojektet.
I profilerna registreras även uppgifter om vilka naturläkemedel, kosttillskott och receptfria läkemedel som patienten använder. Cirka hälften av kunderna som ingick i det första pilotprojektet med läkemedelsprofiler använde receptfria läkemedel regelbundet och en fjärdedel uppgav att de använder naturläkemedel och kosttillskott.
?Sånt påverkar ju effekten av andra läkemedel, säger Annika Svedberg.
Mer fullständig bild
Apotekspersonalen registrerar även läkemedelsrelaterade problem som man har upptäckt i kundmötet och åtgärder som vidtagits. Det är information som många läkare tycker är viktig, menar Annika Svedberg.
En annan fördel med läkemedelsprofilerna är att de registrerar alla läkemedel oavsett förskrivare. De flesta landsting har bara listor över det som är förskrivet på patientens egen klinik eller vårdcentral. I vissa fall, som i Norrbotten, har man en gemensam lista för landstinget där nästan alla enheter ingår.
Annika Svedberg tror att läkarna på sikt kommer att använda både läkemedelsprofiler och förskrivningsstöd och att de båda systemen i framtiden kommer att ligga kopplade till varandra.
Enklare system
?Vi arbetar också på att det ska bli enklare för sjukvården att ta del av de databaser som ligger inom Apoteket utan en massa olika lösenord. Det kan till exempel vara statistik, e-dos, e-recept eller läkemedelsprofiler. Det blir upp till varje läkare att bestämma sig för vad man har mest nytta av och det kan vara olika i olika situationer, säger hon.
Än så länge är det inte så många läkare som har tillgång till både förskrivningsstöd och läkemedelsprofiler. På varje apotek som har arbetat med profiler ingår som mest 100 kunder och uppdelat på respektive läkare blir det inte så många.
Patrik Midlöv är läkare vid Tåbelunds vårdcentral i Eslöv där man använder läkemedelsprofiler. Han tycker att han har nytta av profilerna, och att det kan bli ännu bättre när fler patienter är med.
Han har mest använt profilerna i form av att patienten haft med sig sin profil vid besöket, men även elektroniskt.
? Det som är positivt är att man även ser förskrivningen från andra läkare samt om patienten använder naturläkemedel eller receptfria läkemedel. Det är en stor poäng, säger han.
Han har ännu ingen erfarenhet av förskrivningsstöd och menar att användbarheten av de båda systemen tillsammans kommer att bero på hur kompatibla systemen blir samt hur mycket extra arbete det blir i förhållande till nyttan.
Bättre kontakt med kunderna
På de apotek som har arbetat med läkemedelsprofiler har man över lag goda erfarenheter.
?Det positiva är att man verkligen får använda sig av farmacevtisk omsorg som man har pratat om så länge, säger Margareta Lindgren på apoteket Tranan i Bromma.
Hon tycker att hon får bättre kontakt med kunderna som vågar ställa frågor på ett annat sätt. Hon tycker inte att det har varit varken svårt eller krångligt att sätta sin in i arbetet. På Tranan är man idag två och ska snart bli tre farmacevter som arbetar med profiler.
Från läkarhåll har hon inte fått så mycket reaktioner.
? De har i alla fall inte varit negativa. Jag tror uppriktigt sagt inte att de har varit inne så ofta och tittat i profilerna. Jag vet att många kunder tar med sig utskriften av profilerna till läkarbesöket, säger Margareta Lindgren.
Även kunderna är positiva. En undersökning bland de som prövat läkemedelsprofiler visar att närmare nio av tio kunder vill ha kvar den.
Byggs ut på sikt
Pilotprojektet med läkemedelsprofiler är nu avslutat och arbetet kommer att drivas vidare inom affärsområde Hälsa. Än så länge händer ingenting förutom att pilotapoteken arbetar vidare med läkemedelsprofiler. I år kommer inga ytterligare apotek till, men nästa år är tanken att det ska bli fler.
? Vi har rekommenderat att man inte går för fort fram och att man börjar på de apotek som har bäst förutsättningar. Det är viktigt att inte tumma på kvalitén och att fortsätta att följa upp arbetet, säger Annika Svedberg.
När projektet, som startade våren 2002, hade kommit halvvägs gjordes en utvärdering. Sammanlagt 523 patienter hade godkänt att data om deras läkemedelsanvändning registrerades och 90 procent av dessa godkände också att vårdcentralen kunde ta del av uppgifterna.
Utvärderingen visade att en fjärdedel av identifierade problem berodde på interaktioner mellan olika läkemedel. De flesta av dessa var dock inte allvarliga eller akuta och i flera fall kunde farmacevten hjälpa till att lösa problemen. En lika stor andel av problemen handlade om att patienten inte använde sina läkemedel på rätt sätt.
Läkemedelsprofilerna viktiga trots förskrivningsstöd
Syftet med både förskrivningsstöd och läkemedelsprofiler är att förbättra läkemedelsanvändningen för patienten.
Förskrivningsstöden är till för att ge läkarna råd i förskrivningsögonblicket medan läkemedelsprofilerna är ett apoteksbaserat system för stöd vid kundrådgivningen där man även låter förskrivarna ta del av uppgifter om patientens läkemedelsanvändning som registrerats på apoteket.
?En viktig skillnad är att förskrivningsstöden ger information om vilka läkemedel som är förskrivna medan läkemedelsprofilerna talar om vilka läkemedel som patienten faktiskt har hämtat ut, säger Annika Svedberg som varit projektledare för profilprojektet.
I profilerna registreras även uppgifter om vilka naturläkemedel, kosttillskott och receptfria läkemedel som patienten använder. Cirka hälften av kunderna som ingick i det första pilotprojektet med läkemedelsprofiler använde receptfria läkemedel regelbundet och en fjärdedel uppgav att de använder naturläkemedel och kosttillskott.
?Sånt påverkar ju effekten av andra läkemedel, säger Annika Svedberg.
Mer fullständig bild
Apotekspersonalen registrerar även läkemedelsrelaterade problem som man har upptäckt i kundmötet och åtgärder som vidtagits. Det är information som många läkare tycker är viktig, menar Annika Svedberg.
En annan fördel med läkemedelsprofilerna är att de registrerar alla läkemedel oavsett förskrivare. De flesta landsting har bara listor över det som är förskrivet på patientens egen klinik eller vårdcentral. I vissa fall, som i Norrbotten, har man en gemensam lista för landstinget där nästan alla enheter ingår.
Annika Svedberg tror att läkarna på sikt kommer att använda både läkemedelsprofiler och förskrivningsstöd och att de båda systemen i framtiden kommer att ligga kopplade till varandra.
Enklare system
?Vi arbetar också på att det ska bli enklare för sjukvården att ta del av de databaser som ligger inom Apoteket utan en massa olika lösenord. Det kan till exempel vara statistik, e-dos, e-recept eller läkemedelsprofiler. Det blir upp till varje läkare att bestämma sig för vad man har mest nytta av och det kan vara olika i olika situationer, säger hon.
Än så länge är det inte så många läkare som har tillgång till både förskrivningsstöd och läkemedelsprofiler. På varje apotek som har arbetat med profiler ingår som mest 100 kunder och uppdelat på respektive läkare blir det inte så många.
Patrik Midlöv är läkare vid Tåbelunds vårdcentral i Eslöv där man använder läkemedelsprofiler. Han tycker att han har nytta av profilerna, och att det kan bli ännu bättre när fler patienter är med.
Han har mest använt profilerna i form av att patienten haft med sig sin profil vid besöket, men även elektroniskt.
? Det som är positivt är att man även ser förskrivningen från andra läkare samt om patienten använder naturläkemedel eller receptfria läkemedel. Det är en stor poäng, säger han.
Han har ännu ingen erfarenhet av förskrivningsstöd och menar att användbarheten av de båda systemen tillsammans kommer att bero på hur kompatibla systemen blir samt hur mycket extra arbete det blir i förhållande till nyttan.
Bättre kontakt med kunderna
På de apotek som har arbetat med läkemedelsprofiler har man över lag goda erfarenheter.
?Det positiva är att man verkligen får använda sig av farmacevtisk omsorg som man har pratat om så länge, säger Margareta Lindgren på apoteket Tranan i Bromma.
Hon tycker att hon får bättre kontakt med kunderna som vågar ställa frågor på ett annat sätt. Hon tycker inte att det har varit varken svårt eller krångligt att sätta sin in i arbetet. På Tranan är man idag två och ska snart bli tre farmacevter som arbetar med profiler.
Från läkarhåll har hon inte fått så mycket reaktioner.
? De har i alla fall inte varit negativa. Jag tror uppriktigt sagt inte att de har varit inne så ofta och tittat i profilerna. Jag vet att många kunder tar med sig utskriften av profilerna till läkarbesöket, säger Margareta Lindgren.
Även kunderna är positiva. En undersökning bland de som prövat läkemedelsprofiler visar att närmare nio av tio kunder vill ha kvar den.
Byggs ut på sikt
Pilotprojektet med läkemedelsprofiler är nu avslutat och arbetet kommer att drivas vidare inom affärsområde Hälsa. Än så länge händer ingenting förutom att pilotapoteken arbetar vidare med läkemedelsprofiler. I år kommer inga ytterligare apotek till, men nästa år är tanken att det ska bli fler.
? Vi har rekommenderat att man inte går för fort fram och att man börjar på de apotek som har bäst förutsättningar. Det är viktigt att inte tumma på kvalitén och att fortsätta att följa upp arbetet, säger Annika Svedberg.
När projektet, som startade våren 2002, hade kommit halvvägs gjordes en utvärdering. Sammanlagt 523 patienter hade godkänt att data om deras läkemedelsanvändning registrerades och 90 procent av dessa godkände också att vårdcentralen kunde ta del av uppgifterna.
Utvärderingen visade att en fjärdedel av identifierade problem berodde på interaktioner mellan olika läkemedel. De flesta av dessa var dock inte allvarliga eller akuta och i flera fall kunde farmacevten hjälpa till att lösa problemen. En lika stor andel av problemen handlade om att patienten inte använde sina läkemedel på rätt sätt.
?Kräv kinetikstudier för utbytbara generika!?
"Generika är ofta ganska olika sina originalpreparat. Man stirrar sig blind på den aktiva substansen och påstår att det är exakt samma sak. Mycket annat kan dock skilja sig, för många läkemedelssubstanser handlar det om subtila skillnader som kan ge stora effekter på effektivitet och tolerans. Ofta ligger år av forskning bakom vilka inaktiva substanser som är optimala, vilken kornstorlek eller kristallstruktur ger bäst effekt. Detta är industrihemligheter som generikaföretagen ofta är ovetande om.
Min hustru arbetar på apotek och berättar ofta om patienter som inte får den förväntade effekten eller får biverkningar av det för dagen billigaste preparatet. Priskriget innebär att patienterna kan få olika preparat varje gång de hämtar ut sina recept, med stor risk för förväxling och dubbelmedicinering som följd. Några insparade hundralappar kan resultera i mycket höga sjukhuskostnader vid exempelvis feldosering. Det är inte gräddkola som säljs!
Jag efterlyser krav på noggranna kinetikstudier på patienter för varje generiskt preparat som ska betraktas som utbytbart. Biofarmaci är en komplicerad vetenskap, och man bör kräva ekvivalens om preparaten skall klassas som utbytbara.
Jag vill poängtera att jag framför dessa åsikter som privatperson, och inte som representant för MSD."
Krister Kristianson
Farmakolog och apotekare, MSD
