E-posta artikel

Efter att ha arbetat tillsammans med Bengt Mattsson, Pfizer, i flera år i styrelsen för MistraPharma* och ha mötts i andra sammanhang vet jag väl med vilken genuin personlig övertygelse han har drivit på för att uppmärksamma och åtgärda de miljöproblem som läkemedelsrester i miljön orsakar. Få om ens någon har gjort så mycket i Sverige för att vi ska förstå det ansvar vi har för dessa frågor. Men att som Bengt som en av ett fåtal få genomslag i stora multinationella företag om inte vi som samhälle tydliggör vikten av att genomföra åtgärder genom förändrade regelverk är svårt för att inte säga omöjligt. Den frustrationen kan jag höra i citatet från Bengt ovan.

Konsumentmakten är stor men kringskuren inom läkemedel. Komplexiteten i frågan är stor; läkaren ordinerar; alternativen kan vara få; och förmånsregler bestämmer tillverkare vid utbyte. Det är dock inte så enkelt som artikeln ovan antyder att ändra regelverket lokalt inom systemet periodens vara så miljökrav införs. Två gånger under min tid som suppleant vid TLV och dess föregångare LFN under 2002-2009 utreddes frågan med sikte på att åstadkomma en sådan förändring av regelverket. Detta sågs som omöjligt utifrån EU-regelverket då det skulle tolkas som handelshinder utan en objektiv och internationellt gångbar miljöklassificering.

* Forskningprogrammet MistraPharma finansierades av stiftelsen för miljöforskning Mistra och finansierade forskning som syftade till att identifiera miljörisker med läkemedel samt metoder för att förhindra skador i miljön bl a genom metoder att rena avloppsvatten. Se http://www.mistrapharma.se