Vapendragare för världshälsan

Det är en sommardag i slutet av trettiotalet. I en hammock på Resarö sitter de två skolkamraterna Nils-Olof och Jan-Olof och gungar. Mellan dem är Jan-Olofs farfar placerad.
? Jag kan inte hålla på att kalla dig Nils-Olof och dig Jan-Olof, säger farfar. Nu får du Nils-Olof heta Nippe och du Jan-Olof får heta Nappe.
Fjorton dagar efter denna händelse faller Nappe ner från ett träd och slår ihjäl sig. Sedan dess har Nippes och Nappes familjer alltid kallat Nils-Olof för Nippe. Och idag är han Nippe med hela farmacevtvärlden, både i Sverige och utomlands.
Strandqvist står det med bokstäver utsirade i trä på ett litet beige stenhus på en solig gata i centrala Uppsala. Med ett stort leende öppnar en jovialisk Nippe dörren.
? Du får ursäkta alla pappershögar, säger han och slår sig ner i en fåtölj i vardagsrummet.
På soffbordet framför honom ligger papperen som vittnar om en man som lever för sitt yrke. Trots att det är sex år sedan Nippe gick i pension från Apoteket finns engagemanget tydligt kvar. Nippe brinner för uppgiften att förbättra farmacevtens roll i samhället. 72 år gammal vill han fortfarande medverka till bättre hälsa i världen och han drömmer om fred på jorden.
Det var dessa visioner som fick Nippe att ta initiativet till den svenska organisationen Farmacevter utan gränser, Fug. Han har också själv vid flera tillfällen deltagit i den franska moderorganisationens Pharmaciens sans frontières biståndsarbete i efterkrigets Bosnien-Herzegovina. Där fick han klart för sig att det går att göra mycket även med små medel.
? Jag kom dit och såg hur farmacevterna arbetade med att försörja Bosnien med läkemedel samtidigt som kulorna ven runt huvudet på dem. Det blev jag otroligt inspirerad av.

Tufft jobba i krig
När han tillfrågades om han kunde organisera Fug i Sverige åkte han hem, drog ihop representanter från åtta svenska farmacevtorganisationer, och frågade dem om de ville ge sitt stöd till en svensk biståndsverksamhet för farmacevter. Efter ett samfällt ja bildades Fug i Sverige 2001 med Nippe som ordförande. Nu jobbar organisationen med att visa upp sig för olika biståndsgivare, bland annat utrikesdepartementet och Sida. Målet är att sätta upp en så kallad kompetenspool bestående av farmacevter som vid olika nödsituationer kan bege sig till krisdrabbade områden och bidra till en god läkemedelsförsörjning. De som ska resa iväg ska få utbildning om hur det är att jobba i ett u-land. Etniska problem och korruption är ett par av frågorna som behandlas medan alla som ska hjälpa till förväntas ha ett gediget läkemedelskunnande redan från grunden.
Det är just de etniska och politiska problemen som tycks ha lämnat spår hos Nippe efter erfarenheterna i Bosnien.
? Det var ett land styrt av indoktrinerade psykopater. Det var något alldeles gräsligt, man kunde inte lita på någon. En familj som satt och åt middag kunde plötsligt avbrytas av den egna grannen som kom in för att skära halsen av dem. De som styrde dödade sina egna. Sedan visade de upp dem i tidningar och tv och sa att det var fienden som begått dådet, säger han allvarligt.
? Att man inte lär sig någon gång. Det är konstigt att människan tydligen inte kan leva i fred, lägger han bekymrat till.

Måste agera
Men att sitta still och vara bekymrad ligger inte för Nippe. Han beskriver sig själv som en stor optimist som gärna ser möjligheterna före riskerna. Tålamod är en bristvara och han reagerar fort. För fort enligt honom själv.
? Jag måste agera när jag ser eller hör något som kan förbättras. Med tiden har jag lärt mig att vänta och tänka efter före men att jag måste agera är ett faktum.
Genom åren har han kanske mest agerat för att samhället ska utnyttja farmacevterna på ett bättre sätt. Och för att farmacevterna själva ska utnyttja sin kompetens ordentligt. Det är bland annat genom hans förtjänst som världshälsoorganisationen, WHO, har antagit programmet Good Pharmacy Practice, GPP, som ger riktlinjer för hur farmacevtiskt kvalitetsarbete ska skapas i alla de länder som är medlemmar i WHO.
Programmet innehåller fyra områden; läkemedelsdistribution, egenvård, förebyggande vård genom kampanjer och farmacevters samarbete med och information till läkare. För varje område ska en nationell kvalitetsstandard finnas som måste vara väl beskriven. Exakt på vilket sätt varje land ska arbeta med detta finns däremot inte nedtecknat och arbetet har kommit olika långt i olika länder. Nippe menar att Sverige ligger långt framme som redan i början på 90-talet satsade på detta. I Bosnien däremot har man nyligen satt upp målet att receptbelagda läkemedel bara ska expedieras mot ett recept.

Konsult på äldre dagar
Som pensionär åker Nippe nu runt i flera länder och deltar som konsult i arbetet med GPP. Lettland, Bosnien och Norge är några av de länder han arbetat med. Nyligen skrev han på uppdrag av FIP ett förslag till ett utbildningsprogram inom GPP för Sydamerika.
Nippe lutar sig tillbaka i sin djupröda sammetsfåtölj och berättar hur det gick till när han drev igenom GPP i världen. Det låter närmast som en smart kupp. 1990 hade Nippe precis blivit vald till president i den internationella farmacevtorganisationen FIP och kände att han gärna ville göra något som kunde vara till nytta för farmacin och samhället.
? Sverige fick genom mig som president en plattform att nå ut internationellt. Istället för att sitta av tiden med mingel på partyn ville vi från svensk sida göra något för farmacins överlevnad.
Men FIP är en stor organisation med mängder av byråkrati och formella beslutsgångar och det skulle inte bli lätt att få någonting accepterat i brådrappet. Tillsammans med två andra kollegor i Sverige tog Nippe därför saken i egna händer och bjöd in vad han kallar topparna inom internationell farmaci till ett möte. De var omkring tjugo personer och kom på egen bekostnad. Under tre dagar satt de på Johannesbergs slott utanför Uppsala och arbetade. När de gick ut därifrån hade de med sig dokumentet the Stockholm letter of Good Pharmacy Practice. Som president i FIP kunde Nippe med FIP-ledningen sedan godkänna programmet utan att det behövde gå igenom hela administrationen i FIP. Efter det ökade han samarbetet med WHO och fick så småningom också dem att anta GPP som ett officiellt dokument. Men inte ens genom denna lilla kupp gick det så fort som Nippe och de andra initiativtagarna hade hoppats på.
? Vi var bedrövade över att det tog så lång tid för farmacivärlden att vakna. Det har tagit många år för programmet att mogna. Det är otroligt att det kan vara så trögt. För det är ju farmacins överlevnad det handlar om.
Han menar att farmacevterna måste visa att de innebär ett plus för samhällets ekonomi och patienternas säkerhet för att ha ett berättigande. Att de har ett berättigande är han dock övertygad om.
? Men bara på villkor att vi är professionella i mötet med kunden. Det räcker inte med att man har en utbildning från Farmis, man måste uppträda professionellt också. Om man inte kan uttrycka sig så att varje enskild kund förstår vad man säger, ja, då kan man lika gärna sitta på laboratoriet och arbeta med provrör, säger Nippe med plirande blick.
? Jag är känd för att reta folk, lägger han till på ett skämtsamt sätt.
Tio år på Kärnsjukhuset i Skövde var en av erfarenheterna som ledde fram till Good Pharmacy Practice. Dit kom Nippe 1973 efter flera andra arbeten. Tanken på att förbättra farmacevtens arbete med information till kunder och läkare väcktes egentligen redan under sextiotalet på det första jobbet på Hässles informationsavdelning. Där skickades han iväg till Basel på en kurs i kommunikationsteknik. Han kom tillbaka med visionen om att det här var någonting som apoteken borde syssla med. Han sökte sig därför vidare till ett jobb som biträdande chef på apoteket Hägern i Uppsala. Natten innan han skulle börja på Hägern föddes hans son och Nippe gick direkt från BB till jobbet klockan åtta på morgonen den första arbetsdagen.

Vården behöver en farmacevt
? Du får göra vad du vill bara ingen klagar, sa chefen på Hägern.
Det tog Nippe fasta på. Eftersom Hägern hade direktleveranser av läkemedel till Ulleråkers sjukhus började han att arbeta som konsult till sjukhuset. Han tog sig in på klinikerna och fick vårdpersonalen att inse att de behövde en farmacevt som medarbetare och rådgivare. Snart öppnades ett första sjukhusapotek på Ulleråkers mentalsjukhus med Nippe som chef och Sveriges andra läkemedelskommitté tog form. Den första fanns på Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Så småningom hamnade han i Skövde, den stad där han vuxit upp och som fortfarande betyder mycket för honom. När Nippe flyttade tillbaka dit skulle hela sjukvården i Skaraborgs län organiseras om och apotekens verksamhet skulle integreras i sjukhusvården. Det enda som fanns på plats när han började som apotekschef på Kärnsjukhuset var en stor tom lokal. Här fick han chans att bygga upp en verksamhet där han fick pröva sina teorier om hur apoteken skulle arbeta med information.
? Är man apotekare i Vara, Skara eller Lidköping har man det professionella ansvaret för en god läkemedelsförsörjning där, säger Nippe och berättar hur han genom utbildning och bland annat rollspelsövningar fick apotekscheferna att lära sig mer om läkemedel och sedan i sin tur lära ut detta till läkare.
Programmet Rekör, rekommenderade läkemedel i öppenvården i R-län, var ett sätt att få läkemedelskommitténs rekommendationer att nå sjukvårdspersonalen så snabbt som möjligt via apoteken. Nippe fick bekräftelse på att det går att förändra och förbättra farmacevtens arbete med läkemedelsinformationen.

Farmacevten ska användas
Efter en femårig mellanlandning som chef för sjukhusapoteket på Akademiska sjukhuset i Uppsala övertalades Nippe på 80-talet att börja på Apotekets huvudkontor av dåvarande vd. Uppgiften blev att starta en kvalitetsavdelning. Apotekens expedition och personalutveckling skulle kvalitetssäkras likaväl som informationsarbetet till kunder och läkare. Den som har varit med om en interninspektion på ett apotek har förmodligen Nippe att tacka för det.
Parallellt med kvalitetsarbetet i Sverige växte också arbetet med GPP fram internationellt. Nippe har blivit uppmärksammad för sina insatser, han är hedersdoktor i Japan och bakom honom på ett vackert brunt skåp i vardagsrummet står en klarblå glasplatta på ett stativ av gjutjärn. I det blå glaset syns en vit symbol; ormen och skålen. Det är en utmärkelse från FIP som tack för allt han gjort för farmacevternas värld. I motiveringen går det att läsa att Nippe är gift med sitt yrke. Stämmer det?
? Ja, såtillvida att jag är skild från min fru, svarar Nippe halvt på allvar halvt på skämt. Men det stämmer nog. Jag drivs av en kärlek till professionen, av möjligheten att medverka till bättre hälsa i världen. Men det är fortfarande inte uppmärksammat hur mycket farmacevten kan bidra med. Man lägger ner hur mycket pengar som helst på forskning och utveckling av läkemedel och det är bra. Men vad spelar det för roll om patienten använder läkemedlet fel på grund av bristande information i slutledet? Använd farmacevten bättre!