Användningen av de nya GLP-1-läkemedlen (Ozempic, Wegovy och Mounjaro) ökar kraftigt, även bland kvinnor i barnafödande ålder. Eftersom det saknats tillräckligt med data kring hur foster påverkas, är den nu rådande rekommendationen att medicinen ska sättas ut i god tid före en planerad graviditet.
Men verkligheten ser dock ofta annorlunda ut. Många graviditeter är oplanerade, vilket gör att fostret kan hinna exponeras för läkemedlet under de första, kritiska veckorna. Hur allvarlig den exponeringen faktiskt är ville en grupp amerikanska forskare undersöka.
Ingen dramatiskt högre risk för ”icke-levande födslar”
Forskarna analyserade därför amerikanska hälso- och försäkringsdata från 3 572 graviditeter där kvinnorna hade hämtat ut GLP-1-läkemedel under de sista tre månaderna före sin sista mens. Drygt 1 450 av kvinnorna hade typ 2-diabetes.
Genom att jämföra de kvinnor som fortsatte med sin medicin en bit in i den första trimestern med de som slutade direkt, kunde forskarna mäta skillnader i utfall. Det forskarna fokuserad på var risken för så kallade ”icke-levande födslar” (det vill säga missfall, fosterdöd eller aborter), missbildningar samt avvikande födelsevikt. Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Annals of Internal Medicine.
Resultaten visar att risken för att graviditeten inte resulterade i ett levande fött barn var 29,7 procent i gruppen som fortsatte med medicinen, jämfört med 27,1 procent i gruppen som slutade. Efter att ha justerat för andra påverkande faktorer konstaterar forskarna att risken för en ”icke-levande födsel” inte var definitivt eller dramatiskt högre för de som fortsatte med behandlingen under tidig graviditet.
För stora felmarginaler för att ge ett svar
När det gäller risken för allvarliga medfödda missbildningar eller att barnet föddes antingen för litet eller för stort, såg forskarna inte heller några alarmerande tecken. Men studien dras med en stor svaghet – den är så liten att siffrorna på dessa områden är statistiskt osäkra.
Forskarna beskriver själva att spannet för vad resultatet faktiskt innebär är brett. När man till exempel tittade på risken för att barnet skulle födas för litet för sin graviditetslängd, var felmarginalen så stor att resultatet i teorin skulle kunna innebära allt från en 18-procentig minskad risk till en fördubblad risk. Det går med andra ord inte att dra några säkra slutsatser kring fostrets tillväxt och missbildningar, felmarginalerna är helt enkelt för stora för att kunna ge ett rakt svar.
Dagens riktlinjer ligger fast
Den nya studien ger därför ett, till viss del, lugnande besked till de kvinnor som upptäcker att de är gravida och inser att de har tagit sin GLP-1-medicin under de första veckorna av graviditeten. Det verkar inte finnas någon akut, skyhög risk för att det kan påverka fostret.
Samtidigt innebär de statistiska osäkerheterna att de medicinska riktlinjerna inte ändras i dagsläget. Den som planerar att skaffa barn bör fortfarande avsluta sin behandling i god tid före graviditeten och tillsammans med sin läkare hitta andra, mer välbeprövade alternativ. Och för den som råkar bli gravid under pågående behandling är rådet att kontakta sin läkare eller barnmorska direkt för att lägga upp en säker plan framåt.
Källa: Continuing Glucagon-Like Peptide-1 Receptor Agonists Into the First Trimester of Pregnancy and Pregnancy Outcomes. A Target Trial Emulation Study Using Claims Information, Annals of Internal Medicine
