P53 påskyndar åldrande

Amerikanska forskare har funnit att cancerresistenta möss med överaktivt p53 åldras fortare än normala möss.

21 feb 2002, kl 11:38
0

En mekanism som motverkar utvecklingen av cancertumörer kan drabbas av en viktigt bakslag. Överaktivt p53 ? ett protein som kan tillbakabilda potentiella cancerceller ? orsakar för tidigt åldrande och död hos möss. Det rapporterar molekylärbiologer från Houston, USA.
Den mesta forskningen på p53 har inriktats på hur en defekt i proteinet kan orsaka cancer. Utan tillräcklig mängd fungerande p53 kan skadade celler löpa amok och vissa växer ut till cancertumörer.
I den aktuella studien försökte forskarna minimera en vanlig human p53 mutation hos möss. De skapade då av en slump en annan mutation vilket gjorde att mössen reagerade som om de hade fått extra mängd av p53. Ingen av dessa möss utvecklade tumörer medan hälften av de möss som hade defekta p53 fick dödliga tumörer. Men mössen i den första gruppen kunde inte njuta av sin cancerfria tillvaro fullt ut. De uppvisade snabbare flera tecken på åldrande, de blev rynkiga, de fick olika åldersrelaterade sjukdomar och dog tidigare.
Resultatet visar att p53 motverkar cancer ? men till ett högt pris. Genom att förhindra okontrollerad celldelning minskas också djurets möjlighet att fylla på andra för kroppen viktiga celler. Teorin stämmer med andra arbeten som kopplat p53 till åldrande, till exempel att en gen (Sir2) som är känd för att förlänga livet hos kvinnor verkar genom att nedreglera aktiviteten av p53.
Ett sätt att få längre liv är alltså att slå ut p53, men då riskerar man i stället att få cancer. Forskargruppen har lyckats samla några preliminära data kring hur man skulle kunna komma runt det här problemet. Möss som har en normal och en inaktiv kopia av p53 har en hög frekvens av cancer. Men två av de 217 mössen i studien fick inte tumörer och de levde mycket längre än normala möss. De ska nu följa upp den lockande observationen för att se om små mängder p53 kan ge längre liv och samtidigt göra djuren cancerfria.
SCIENCE 2002;295:28

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng