1 195 män och kvinnor (53 procent kvinnor), i snitt 67 år gamla, ingick i subgruppen, alla med diabetes. De följdes i genomsnitt i fyra år. Signifikant färre fall av plötslig död förekom i losartangruppen än i atenololgruppen, oberoende av andra riskfaktorer för plötslig död. 85 procent av patienterna fick tillägg av diuretika för att kontrollera blodtrycket.
I losartangruppen uppstod 6 procent (38 fall, vilket ger 13,6 fall per 1000 patientår) av kardiovaskulär död mot 10 procent (61 fall, 21,8 fall per 1000 patientår) i atenololgruppen (p=0,028). Plötslig kardiovaskulär död drabbade 2 procent (14 fall) i losartangruppen mot 5 procent (30 fall) i atenololgruppen. Det ger 7,5 fall per 1000 patientår för dem med losartan jämfört med 13,2 fall per 1000 patientår för dem på atenolol. Bland patienter utan diabetes sågs ingen skillnad i plötslig död mellan losartan och atenolol.
En förklaring som förs fram är att losartan ger bättre regression av vänsterkammarhypertrofi, vilket minskar risken för förmaksflimmer och därmed också för plötslig död
Författarna, under ledning av Lars H Lindholm vid Umeå universitet, menar att resultaten är explorativa och måste bekräftas i en separat klinisk prövning.
I en kommentar i Lancet ställs frågan om dessa resultat kan extrapoleras till att gälla även för andra betablockerare än atenolol. Flera andra lipofila betablockerare, däribland propranolol, timobol, metoprolol och carvedilol, har i andra studier visat reduktion av plötslig död i äldre patienter som genomgått en hjärtinfarkt eller som hade hypertensiv hjärtsjukdom, men då av mer antiischemisk karaktär än antiarytmisk karaktär. En effekt som alltså inte har visats med den hydrofila betablockeraren atenolol.
Studien sponsrades av Merck Sharp & Dohme.