Pirtti-skolan ligger ett par mil söder om Kuopio i östra Finland, och är en av stadens största grundskolor med över 500 elever från förskoleklass upp till årskurs sex. Tidigare i våras hade skolan besök av två farmaceutstudenter som inom ramen för sin praktik undervisade elever i mellanstadiet om läkemedel.
– Det var intressant och är bra att kunna om man vill arbeta med läkemedel senare. När jag blir stor vill jag hjälpa människor och kanske bli lärare och undervisa om läkemedel, säger femteklassaren Aksel Juppi.
Farmaceutstudenternas läkemedelslektion är en del av den finska läkemedelsmyndighetens, Fimea, undervisningskoncept ”Läkemedelsfostran”. Konceptet innefattar förutom undervisningstillfällen av farmaceutstudenter ett omfattande undervisningsmaterial om läkemedel och läkemedelsanvändning för grundskolan.
Klass fems lärare på Pirtti-skolan, Tapio Antikainen, har undervisat i många år, men när farmaceutstudenterna hörde av sig med frågan om de fick komma och hålla i en lektion i klassen var det första gången han kom i kontakt med Fimeas projekt.
– Det var väldigt positivt och jag tror att vi behöver mer diskussion och kontakt med organisationer, företag och universitet, säger Tapio Antikainen.
Även Susanna Keränen har undervisat på skolan i många år, och har just nu en sjätteklass som också de fick undervisning i läkemedelslära när farmaceutstudenterna var på besök. Lektionen pågick under 45 minuter och målet var att barnen skulle kunna läsa en bipacksedel på egen hand och veta hur medicinen skulle tas.
– Eleverna fick också göra olika övningar som att räkna ut hur många piller som ska tas om ordinationen är två tabletter tre gånger om dagen, berättar Susanna Keränen.
Lektionen innehöll även undervisning om vanliga sjukdomar och hur de kan behandlas, och om tillfällen där man inte behöver använda läkemedel för att bli frisk.
– Studenterna berättade också om sina studier och det var många barn som blev intresserade av hur man blir farmaceut, säger Susanna Keränen.
Liksom Tapio Antikainen kan Susanna Keränen tänka sig att själv undervisa mer om läkemedel, men inte heller hon kände till undervisningsmaterialet från Fimea innan besöket.
– Det skulle behövas mer marknadsföring och information. Kanske skulle de kunna komma hit till skolan eller ordna utbildningsdagar för att berätta om materialet, säger hon.
Susanna Keränen menar också att undervisningen underlättas om upplägget med läkemedelsfostran är förankrat hos skolans rektor, men säger att det inte är nödvändigt för att som enskild lärare undervisa i ämnet.
– Du behöver inte stirra dig blind på läroplanen. Jag kan absolut tänka mig att undervisa mer om läkemedel om jag får tillgång till material, men andra kan känna sig mer osäkra och då är det bra om rektorerna ger tydlig information och uppmuntran om vad de vill med undervisningen, säger Susanna Keränen.
Pirtti-skolans rektor, Timo Kemppinen, är bekant med Fimeas material och välkomnar farmaceutstudenternas läkemedelsundervisning på skolan. Samtidigt är han tveksam till en mer omfattande undervisning i ämnet.
– Eleverna här i skolan är väldigt unga och det är viktigt att materialet är anpassat till deras ålder, säger Timo Kemppinen. Jag anser inte att det är ett nödvändigt ämne i de yngre klasserna, kanske i femman och sexan, men det finns så mycket annat som är viktigare att undervisa om, säger han.
Timo Kemppinen poängterar dock att varje lärare kan fatta egna beslut om de vill använda undervisningsmaterialet för läkemedelsfostran eller inte, men tror inte att lärarna vet om att det finns.
För Tapio Antikainen är just bristen på kunskap om materialet en hämsko.
– Jag skulle vilja inkorporera detta mer i undervisningen, säger Tapio Antikainen, som dock vill veta mer om utbildningsmaterialet, var han kan hitta det och hur han kan använda det.
Den forskning som gjorts kring Fimeas material och som visar att lärare i många fall känner sig osäkra på sin egen förmåga att undervisa om läkemedel, präglar dock inte vare sig Tapio Antikainens eller Susanna Keränens inställning.
– Visst kan det vara bra med en viss utbildning, men min uppfattning är att det handlar mer om attityd än om resurser, säger Susanna Keränen.
