Här borde höjdarna ha lyssnat

Om du inte var på Läkemedelskongressen så missade du något. För att summera det rika utbudet som erbjöds behöver man vara flera, men här kommer några personliga reflektioner från de aktiviteter som jag själv hann med. Första dagen höll Föreningen för Läkemedelsinformation ett seminarium om vem som tjänar på läkemedelsinformationen. Det var intressant, kanske inte […]

22 okt 2004, kl 19:08
0

Om du inte var på Läkemedelskongressen så missade du något. För att summera det rika utbudet som erbjöds behöver man vara flera, men här kommer några personliga reflektioner från de aktiviteter som jag själv hann med.
Första dagen höll Föreningen för Läkemedelsinformation ett seminarium om vem som tjänar på läkemedelsinformationen. Det var intressant, kanske inte så mycket för att ämnet är särskilt nytt, utan framför allt för det interaktiva upplägget med en panel som rappt kommenterade inläggen.

Samma dag genomfördes en paneldebatt om läkemedlens nytta och skada med höga företrädare för olika intressenter. De aktuella och välkända ståndpunkterna i läkemedelsdebatten kom fram med all tydlighet. Men det var som en av debattdeltagarna, Apotekets vd Stefan Carlsson, uttryckte det i ett senare anförande, nämligen att han för tionde gången satt med samma meddebattörer och diskuterade samma saker, som större delen av åhörarna dessutom redan hört förut.
Han efterlyste deltagare som arbetar på fältet och som bättre kunde uppskatta innehållet. Man kan hoppas att hans ord får gensvar hos affärsområdeschefer och hela vägen ned till apoteksgolvet i hans egen organisation.

Direkt efter paneldebatten gick jag och lyssnade på sjukhusfarmacevterna. De presenterade en rad olika aktiviteter med apotekare i det patientnära arbetet. Det slog mig att det var synd att höjdarna från panelen inte följde med mig dit! Det skulle ha varit ett både bildligt, bokstavligt och angeläget steg från myndighetsperspektivet till vardagen.
Andra dagen inleddes med en mycket intressant och pedagogisk föreläsning om proteomik. Vi var dock bara ett tjugotal åhörare varav åtskilliga redan kunde en hel del. Kanske att det som framstår som svårt inte lockar, vilket i så fall är beklagligt eftersom med den snabba utvecklingen på området är det kunskaper som inom en inte alltför avlägsen framtid bör vara något alla med professionellt engagemang på läkemedelsområdet bör var väl förtrogna med.

Resten av dagen ägnade jag åt utbildningen om läkemedelskedjan, som tog upp frågor inom de åtta länkarna från preklinisk forskning till användning av läkemedel. Deltagarna gjorde generellt bra ifrån sig och en del av debatterna var riktigt underhållande. För att få en helhetsbild var avsikten att man skulle delta hela dagen. Det finns dock en tendens att forskare lyssnar på forskningsdebatter och de som arbetar med patienter är mest intresserade av användningsproblematiken. Jag tycker i alla händelser att försöket bör upprepas så att korsbefruktningen mellan olika kompetenser på läkemedelsområdet kan utvecklas.
Sista dagen gav bland annat Stefan Carlsson sin vision om ökad integration i sjukvården och specialisering av farmacevterna. Om detta inte bara skall bli tomma ord krävs det ett nytänkande där den statiska bild vi har av professionen överges.
Sammantaget blev det en spännande kongress där korridorsnacket med gamla kompisar och nya bekantskaper som vanligt utgjorde en väsentlig del. Men varför var vi inte fler? Detta blir den största utmaningen för de ansvariga inför nästa års läkemedelskongress.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng