Ett av landets största apotek 1971

Ett av landets största apotek 1971

I dag uppmärksammar vi Apotekarsocietetens 50-årsjubielum genom att titta tillbaka på ett reportage i Svensk farmaceutisk tidskrift om ett apotek i Borlänge.

30 apr 2021, kl 07:30
0

För 50 år sedan blev Apotekarsocieteten den ideella och oberoende medlemsorganisation som den är i dag. Detta uppmärksammar vi på Läkemedelsvärlden genom att göra tillbakablickar i vår föregångare Svensk farmaceutisk tidskrift från 1971. Förra gången skrev vi om hur läkemedelsreklam kunde se ut för 50 år sedan. I denna artikel skriver vi om Apoteket Kronan. 

I dag tittar Läkemedelsvärlden tillbaka på hur apotekslokaler har förändrats över tiden.

I ett 15 sidor långt reportage i Svensk farmaceutisk tidskrift 1971 följer vi utvecklingen av Apoteket Kronan i Borlänge, noga beskrivet av apotekaren Lennart Bergefors. Han var då chef för och tidigare också innehavare av apoteket.

Hur såg lokalen ut? Vilka rum fanns? Och hur inreddes apoteket? Det ska vi snart ta reda på, men först ska vi ta en titt på lite historia kring apotekslokalernas utformning.

Delas in i olika faser

För Läkemedelsvärlden berättar Leif H. Eklund, farmacihistoriskt intresserad och tidigare bland annat styrelseordförande i Apotekarsocieteten, att apotekslokalernas utformning står i ett direkt förhållande till den verksamhet som bedrevs. Enligt honom kan man dela upp de senaste 100 åren i olika faser när det gäller verksamheten. Några av dessa berörs i reportaget om Apoteket Kronan.

Fram till 1950-talet tillverkades lagerberedningar och så kallade extemporeberedningar beredda efter recept till enskilda individer motsvarande nära hälften av landets läkemedelskonsumtion mätt i volym. Läkemedelsindustrin svarade för den andra hälften.

Från och med 1953 centraliserades lagertillverkningen successivt till industriell skala inom apoteksväsendets gemensamma ACO-verksamhet. Det var också ett fortsatt minskande av extemporeberedning på apoteken, berättar Leif H. Eklund.

På mitten av 1960-talet minskade extemporeberedningar till cirka fem procent. I denna fas övertog också farmaceutisk personal i allt större omfattning kontakten med apotekskunderna. Produktinformationen och användningsrådgivningen ökade, och apotek etablerades i anslutning till sjukvårdsenheter. Tillverkningsytorna reducerades och en ökning av kundutrymmena påbörjades.

Låt oss nu titta på historien bakom Apoteket Kronan.

Apoteket Kronan byggdes efter brand

Efter en stor brand i det centrala Borlänge år 1900 flyttade Apotek Kronan året efter in i stadens då högst taxerade fastighet (100 000 kronor.) Denna låg på C Th. Ericssons gård vid Sveatorget i ett gediget nybyggt stenhus. I ett protokoll från den tiden finns noterat att personalen då utgjordes av två apotekare och två farmacie kandidater, enligt Svensk farmaceutisk tidskrift. I protokollet nämndes också att apoteket hade två skyltfönster, glasdörr och kamin i officinen.

År 1971 disponerades lokalerna fortfarande av apoteket. De hade dock utvidgats undan för undan under årens lopp, bland annat byggdes ett rum till 1920, och en större till- och ombyggnad gjordes även 1942. I ett inspektionsprotokoll från 1943 fanns anmärkningar om att ”kundutrymmet 9m² för trångt, plats för endast 4 kunder vid disken, ohygieniskt nattvaktsrum mm”, skriver Lennart Bergefors i Svensk farmaceutisk tidskrift. Dessa avhjälptes dock och 1945 konstaterades att apoteket var ”i allt förstklassigt och mycket modernt”.

Därefter följde flera ombyggnationer och verksamheten expanderades med bland annat ett vattenlaboratorium, apoteksfilial och ett distriktslaboratorium, dlab, som tillverkade lagerprodukter till andra apotek inom sin region. ”Vid mitt tillträde av apoteket i januari 1962 var lokalsituationen inte direkt alarmerande”, skriver Lennart Bergefors. Däremot var apotekets lokaler på bottenvåningen ”dock inte särskilt rymliga och inredningen motsvarade inte de aktuella behoven” fortsätter han.

Behovet av en radikal ombyggnad blev ”emellertid alltmer framträdande”. Förutsättningarna för detta fanns först 1966 och en totalombyggnad kunde då planeras. Ett beslut om att lägga ner dlab togs 1967 vilket gjorde att apoteket fick ett ”icke oväsentligt lokaltillskott”. Ombyggnationen skedde i tre etapper och i oktober 1970 var den klar, skriver Lennart Bergefors.

Ett av de största apoteken

Vid denna tid var apoteket ett av landets största. I reportaget får man följa hur olika delar av apotekets lokaler såg ut.

Fasaden upptog 28 meter och hade sju stora fönster mot Sveatorget. En dricksvattenfontän och väggur fanns kvar från 1944 och var utförda av den kända keramikern Tyra Lundgren. Eftersom utrymme för ”ytterligare konstnärlig utsmyckning” saknades, valde man att ge disken en exklusiv utformning genom att på kundsidan montera rektangulära marmorplattor fästa med mässingsknoppar, skriver tidningen. Golvet i både kundutrymmet och vindfånget var också belagda med marmor.

I lokalerna fanns också en receptexpedition där taxering, skrivning och farmaceutisk kontroll skedde, samt ett teknikrum där ”pulver, kapslar, dekokter o.dyl” tillverkades. På bottenvåningen fanns bland annat nattvaktsrum, lunchrum med pentry, lunchrum för icke-rökare, allmänt kapprum samt kapprum för damernas ytterkläder. Det fanns också ett omklädningsrum för damer med 48 klädskåp av plåt ”för vita rockar, handväskor, kassar m.m”

I en sammanfattande del i slutet av reportaget beskrivs apoteket efter ombyggnationen ha fått lokaler som ”i teknisk standard är högklassiga och möjliggör ett effektivt arbete”. Lokalerna beskrivs också som ”mycket spatiösa vilket förklaras med att dlabs tidigare utrymmen ej med fördel kunnat uthyras”.

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng