FDA meddelade på måndagen att alla GLP-1-receptoragonister, exempelvis Ozempic, Wegovy och Mounjaro, ska förses med en varning om en möjlig ökad risk för ögonsjukdomen NAION.
Detta trots att något orsakssamband ännu inte är säkerställt för läkemedelsgruppen som helhet.
Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA har tidigare slagit fast att NAION är en mycket sällsynt biverkning av semaglutid. FDA utvidgar nu alltså varningen till hela läkemedelsgruppen, trots att något orsakssamband inte är säkerställt för gruppen som helhet.
NAION står för icke-arteritisk främre ischemisk optikusneuropati. Tillståndet kan uppstå när blodflödet till synnerven försämras. Det kan orsaka plötslig och smärtfri synnedsättning, vanligtvis på ena ögat, och i värsta fall permanent synförlust.
Bakgrunden till FDA:s beslut är en omfattande genomgång av kliniska studier, biverkningsrapporter och observationsstudier. Myndigheten har analyserat 126 randomiserade kliniska studier med sammanlagt drygt 134 000 deltagare. Bland dem som fick GLP-1-läkemedel inträffade 6,4 fall av NAION per 100 000 personår, jämfört med 3,8 fall i kontrollgrupperna.
Det totala antalet fall var dock mycket litet: tio bland de GLP-1-behandlade och fem i kontrollgrupperna.
Även observationsstudier har enligt FDA visat tecken på ökad risk. Myndigheten bedömer därför att det sammantaget finns tillräckligt stöd för att varna för en möjlig risk med hela läkemedelsgruppen trots att något säkert orsakssamband inte har fastställts.
Flödet av vetenskapliga studier om GLP-1-analogerna är mycket kraftigt i de stora vetenskapliga tidskrifterna. De senaste dagarna har stora studier presenterats om läkemedlens effekter på hjärtsvikt, artros och muskelmassa.
Tecken på gynnsam effekt vid hjärtsvikt
I en delstudie av den amerikanska studien CAMEO-SEMA, publicerad i Nature Medicine, undersöktes 49 patienter med obesitasrelaterad hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion (HFpEF).
Efter 52 veckors behandling med semaglutid sågs förbättringar av flera mått på hjärtats struktur och funktion jämfört med placebo. Undersökningarna gjordes med magnetkamera.
Resultaten ger ytterligare stöd för att semaglutid kan ha gynnsamma effekter vid denna form av hjärtsvikt, även om studien var liten.
Normaliserat fyllnadstryck i hjärtat
I en annan studie publicerad i Nature Medicine, även den baserad på CAMEO-SEMA, undersöktes 81 patienter med samma typ av hjärtsvikt kopplad till obesitas. De fick antingen semaglutid eller placebo.
Forskarna mätte hjärtats fyllnadstryck med en invasiv undersökning under fysisk ansträngning. Efter 52 veckors behandling med semaglutid hade drygt hälften av de behandlade patienterna fått normaliserade tryckförhållanden i hjärtat, jämfört med endast 7 procent i placebogruppen.
Även dessa resultat tyder alltså på att semaglutid kan förbättra hjärtats funktion vid HFpEF-hjärtsvikt.
Minskad knäsmärta vid artros
Två fas 3-studier som publicerats i New England Journal of Medicine visar att det ännu inte godkända obesitasläkemedlet retatrutid kan minska både kroppsvikten och smärtan hos personer med övervikt/ obesitas och knäartros.
Lillys läkemedelskandidat retatrutid skiljer sig från dagens GLP-1-läkemedel genom att det aktiverar tre olika hormonreceptorer: GLP-1, GIP och glukagon. Patienterna som fick läkemedlet uppvisade större förbättringar än placebogrupperna.
Läs mer om retatrutid i vår tidigare artikel här.
Styrketräning motverkade muskelförlust
Vid behandling med GLP-1-läkemedel som semaglutid och tirzepatid består viktminskningen inte enbart av fett, utan även av fettfri massa, däribland muskelmassa.
I en randomiserad studie med 120 deltagare, publicerad i Nature Medicine, undersöktes effekten av att kombinera tirzepatid med regelbunden styrketräning.
Efter 40 veckor hade deltagarna som tränade förlorat mindre fettfri mjukvävnad och förbättrat sin muskelstyrka jämfört med dem som enbart fick läkemedlet. Viktminskningen var däremot ungefär lika stor i båda grupperna.
Ny GLP-1-tablett gav modest viktminskning
Orforglipron skiljer sig från oralt semaglutid genom att det kan tas utan särskilda restriktioner kring måltider.
I en japansk studie publicerad i The Lancet Diabetes & Endocrinology undersöktes orforglipron hos 238 patienter med obesitas. Behandlingen gav en genomsnittlig viktminskning på omkring 6–9 procent efter 72 veckor, beroende på dos, jämfört med mindre än 1 procent med placebo.
Det är en mer begränsad effekt än i tidigare stora studier av exempelvis semaglutid och även tidigare studier av orforglipron, till exempel ATTAIN-1-studien.
En intressant detalj är att 12 mg gav större genomsnittlig viktminskning än 36 mg i den japanska studien: 8,7 respektive 7,9 procent.
Färre psykiatriska sjukhusinläggningar
I en stor amerikansk observationsstudie publicerad i The Lancet Psychiatry analyserades data från över 70 000 patienter med både schizofreni och typ 2-diabetes.
De som påbörjat behandling med GLP-1-läkemedel hade 24 procent lägre relativ risk för psykiatrisk sjukhusinläggning och 29 procent lägre risk för akutbesök på grund av psykiatriska besvär.
Forskarna betonar dock att resultaten inte visar något orsakssamband eller bevisar att läkemedlen har en direkt effekt på schizofrenisjukdomen.
En av studiens medförfattare är Heidi Taipale, senior forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet.
