Årlig arkivering 2003

IGM menar att Kinzalmono (KZ) marknadsförs som behandling av diabetiker typ 2 med hypertoni. Men KZ är en AII-antagonist endast godkänd på indikationen essentiell hypertoni. Vissa andra AII-antagonister är godkända på andra indikationer, bland annat irbesartan har indikation ?Behandling av njursjukdom hos patienter med hypertoni och typ 2 diabetes mellitus, som del i en antihypertensiv läkemedelsregim.? KZ har inte denna indikation, något som däremot antyds i annonsen. IGM menar att annonsen måste uppfattas som att KZ besitter egenskaper som ej omfattas av andra AII-antagonister och att KZ därför har fått detta som särskild indikation. Budskapet neutraliseras inte av att den godkända indikationen återges med knappt läsbar text nere i höger hörn. Utformningen strider mot artikel 2 i regelverket.
Annonsen framhåller också att Bayer introducerar ?det senaste inom AII-antagonister?, nämligen KZ. Läsaren får intrycket att ännu en ny AII-antagonist har tagits fram, när telmisartan funnits på marknaden sedan 1998. Därmed menar IGM att KZ knappast är något framsteg för hypertonibehandlingen och annonsen strider mot artikel 4 då den är vilseledande och överdriven.
IGM anser också att annonsen strider mot artikel 11 och 12 genom felaktiga jämförelser i en referens har jämförts telmisartan 80 mg med valsartan 80 mg med vissa positiva utfall för telmisartan. Eftersom rekommenderad normaldos för telmisartan bara är 40 mg är det en icke rättvisande jämförelse.
Slutligen brister annonsen även i läsbarhet. Faktarutan i nedre högra hörnet är enligt IGM så liten att den inte är lätt läsbar, vilket strider mot artikel 19.
Bayer bestrider i huvudsak IGM:s anmärkningar. Företaget menar att diabetes ingenstans i annonsen anges som indikation. Man bara fokuserar på en patientgrupp med essentiell hypertoni som dessutom är i behov av bättre blodtryckskontroll.
Angående nyhetsvärdet menar B att telmisartan är den senaste godkända AII-antagonisten på marknaden, eller om man så vill, det senaste framsteget. B bestrider även denna anmärkning.
Den icke rättvisande jämförelsen kommer B att lyfta bort snarast möjligt.
Den enligt IGM oläsliga faktarutan är enligt B fullt läsbar, även på svartvit fotostatkopia.
IGM står fast vid sin bedömning att KZ inte kan framhållas som ett värdefullt hypertonimedel till diabetiker typ 2 med hypertoni. Det kräver att KZ har dokumentation som stödjer påståendet vilket inte finns.
På samma sätt står IGM fast vid att intrycket av annonsen är att B vill påskina att ännu en AII-antagonist har lagts till de tidigare godkända, vilket är fel. Därför blir uppgiften både vilseledande och överdriven.
Slutligen är inte faktarutans text lätt läsbar då punktstorleken är mindre än i Fass.
IGM fäller Bayers annons för Kinzalmono då den bryter mot artiklarna 2, 4, 5, 11, 12 och 19 i regelverket och ålägger B att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

IGM menar att Kinzalmono (KZ) marknadsförs som behandling av diabetiker typ 2 med hypertoni. Men KZ är en AII-antagonist endast godkänd på indikationen essentiell hypertoni. Vissa andra AII-antagonister är godkända på andra indikationer, bland annat irbesartan har indikation ?Behandling av njursjukdom hos patienter med hypertoni och typ 2 diabetes mellitus, som del i en antihypertensiv läkemedelsregim.? KZ har inte denna indikation, något som däremot antyds i annonsen. IGM menar att annonsen måste uppfattas som att KZ besitter egenskaper som ej omfattas av andra AII-antagonister och att KZ därför har fått detta som särskild indikation. Budskapet neutraliseras inte av att den godkända indikationen återges med knappt läsbar text nere i höger hörn. Utformningen strider mot artikel 2 i regelverket.
Annonsen framhåller också att Bayer introducerar ?det senaste inom AII-antagonister?, nämligen KZ. Läsaren får intrycket att ännu en ny AII-antagonist har tagits fram, när telmisartan funnits på marknaden sedan 1998. Därmed menar IGM att KZ knappast är något framsteg för hypertonibehandlingen och annonsen strider mot artikel 4 då den är vilseledande och överdriven.
IGM anser också att annonsen strider mot artikel 11 och 12 genom felaktiga jämförelser i en referens har jämförts telmisartan 80 mg med valsartan 80 mg med vissa positiva utfall för telmisartan. Eftersom rekommenderad normaldos för telmisartan bara är 40 mg är det en icke rättvisande jämförelse.
Slutligen brister annonsen även i läsbarhet. Faktarutan i nedre högra hörnet är enligt IGM så liten att den inte är lätt läsbar, vilket strider mot artikel 19.
Bayer bestrider i huvudsak IGM:s anmärkningar. Företaget menar att diabetes ingenstans i annonsen anges som indikation. Man bara fokuserar på en patientgrupp med essentiell hypertoni som dessutom är i behov av bättre blodtryckskontroll.
Angående nyhetsvärdet menar B att telmisartan är den senaste godkända AII-antagonisten på marknaden, eller om man så vill, det senaste framsteget. B bestrider även denna anmärkning.
Den icke rättvisande jämförelsen kommer B att lyfta bort snarast möjligt.
Den enligt IGM oläsliga faktarutan är enligt B fullt läsbar, även på svartvit fotostatkopia.
IGM står fast vid sin bedömning att KZ inte kan framhållas som ett värdefullt hypertonimedel till diabetiker typ 2 med hypertoni. Det kräver att KZ har dokumentation som stödjer påståendet vilket inte finns.
På samma sätt står IGM fast vid att intrycket av annonsen är att B vill påskina att ännu en AII-antagonist har lagts till de tidigare godkända, vilket är fel. Därför blir uppgiften både vilseledande och överdriven.
Slutligen är inte faktarutans text lätt läsbar då punktstorleken är mindre än i Fass.
IGM fäller Bayers annons för Kinzalmono då den bryter mot artiklarna 2, 4, 5, 11, 12 och 19 i regelverket och ålägger B att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

IGM menar att Kinzalmono (KZ) marknadsförs som behandling av diabetiker typ 2 med hypertoni. Men KZ är en AII-antagonist endast godkänd på indikationen essentiell hypertoni. Vissa andra AII-antagonister är godkända på andra indikationer, bland annat irbesartan har indikation ?Behandling av njursjukdom hos patienter med hypertoni och typ 2 diabetes mellitus, som del i en antihypertensiv läkemedelsregim.? KZ har inte denna indikation, något som däremot antyds i annonsen. IGM menar att annonsen måste uppfattas som att KZ besitter egenskaper som ej omfattas av andra AII-antagonister och att KZ därför har fått detta som särskild indikation. Budskapet neutraliseras inte av att den godkända indikationen återges med knappt läsbar text nere i höger hörn. Utformningen strider mot artikel 2 i regelverket.
Annonsen framhåller också att Bayer introducerar ?det senaste inom AII-antagonister?, nämligen KZ. Läsaren får intrycket att ännu en ny AII-antagonist har tagits fram, när telmisartan funnits på marknaden sedan 1998. Därmed menar IGM att KZ knappast är något framsteg för hypertonibehandlingen och annonsen strider mot artikel 4 då den är vilseledande och överdriven.
IGM anser också att annonsen strider mot artikel 11 och 12 genom felaktiga jämförelser i en referens har jämförts telmisartan 80 mg med valsartan 80 mg med vissa positiva utfall för telmisartan. Eftersom rekommenderad normaldos för telmisartan bara är 40 mg är det en icke rättvisande jämförelse.
Slutligen brister annonsen även i läsbarhet. Faktarutan i nedre högra hörnet är enligt IGM så liten att den inte är lätt läsbar, vilket strider mot artikel 19.
Bayer bestrider i huvudsak IGM:s anmärkningar. Företaget menar att diabetes ingenstans i annonsen anges som indikation. Man bara fokuserar på en patientgrupp med essentiell hypertoni som dessutom är i behov av bättre blodtryckskontroll.
Angående nyhetsvärdet menar B att telmisartan är den senaste godkända AII-antagonisten på marknaden, eller om man så vill, det senaste framsteget. B bestrider även denna anmärkning.
Den icke rättvisande jämförelsen kommer B att lyfta bort snarast möjligt.
Den enligt IGM oläsliga faktarutan är enligt B fullt läsbar, även på svartvit fotostatkopia.
IGM står fast vid sin bedömning att KZ inte kan framhållas som ett värdefullt hypertonimedel till diabetiker typ 2 med hypertoni. Det kräver att KZ har dokumentation som stödjer påståendet vilket inte finns.
På samma sätt står IGM fast vid att intrycket av annonsen är att B vill påskina att ännu en AII-antagonist har lagts till de tidigare godkända, vilket är fel. Därför blir uppgiften både vilseledande och överdriven.
Slutligen är inte faktarutans text lätt läsbar då punktstorleken är mindre än i Fass.
IGM fäller Bayers annons för Kinzalmono då den bryter mot artiklarna 2, 4, 5, 11, 12 och 19 i regelverket och ålägger B att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

IGM menar att Kinzalmono (KZ) marknadsförs som behandling av diabetiker typ 2 med hypertoni. Men KZ är en AII-antagonist endast godkänd på indikationen essentiell hypertoni. Vissa andra AII-antagonister är godkända på andra indikationer, bland annat irbesartan har indikation ?Behandling av njursjukdom hos patienter med hypertoni och typ 2 diabetes mellitus, som del i en antihypertensiv läkemedelsregim.? KZ har inte denna indikation, något som däremot antyds i annonsen. IGM menar att annonsen måste uppfattas som att KZ besitter egenskaper som ej omfattas av andra AII-antagonister och att KZ därför har fått detta som särskild indikation. Budskapet neutraliseras inte av att den godkända indikationen återges med knappt läsbar text nere i höger hörn. Utformningen strider mot artikel 2 i regelverket.
Annonsen framhåller också att Bayer introducerar ?det senaste inom AII-antagonister?, nämligen KZ. Läsaren får intrycket att ännu en ny AII-antagonist har tagits fram, när telmisartan funnits på marknaden sedan 1998. Därmed menar IGM att KZ knappast är något framsteg för hypertonibehandlingen och annonsen strider mot artikel 4 då den är vilseledande och överdriven.
IGM anser också att annonsen strider mot artikel 11 och 12 genom felaktiga jämförelser i en referens har jämförts telmisartan 80 mg med valsartan 80 mg med vissa positiva utfall för telmisartan. Eftersom rekommenderad normaldos för telmisartan bara är 40 mg är det en icke rättvisande jämförelse.
Slutligen brister annonsen även i läsbarhet. Faktarutan i nedre högra hörnet är enligt IGM så liten att den inte är lätt läsbar, vilket strider mot artikel 19.
Bayer bestrider i huvudsak IGM:s anmärkningar. Företaget menar att diabetes ingenstans i annonsen anges som indikation. Man bara fokuserar på en patientgrupp med essentiell hypertoni som dessutom är i behov av bättre blodtryckskontroll.
Angående nyhetsvärdet menar B att telmisartan är den senaste godkända AII-antagonisten på marknaden, eller om man så vill, det senaste framsteget. B bestrider även denna anmärkning.
Den icke rättvisande jämförelsen kommer B att lyfta bort snarast möjligt.
Den enligt IGM oläsliga faktarutan är enligt B fullt läsbar, även på svartvit fotostatkopia.
IGM står fast vid sin bedömning att KZ inte kan framhållas som ett värdefullt hypertonimedel till diabetiker typ 2 med hypertoni. Det kräver att KZ har dokumentation som stödjer påståendet vilket inte finns.
På samma sätt står IGM fast vid att intrycket av annonsen är att B vill påskina att ännu en AII-antagonist har lagts till de tidigare godkända, vilket är fel. Därför blir uppgiften både vilseledande och överdriven.
Slutligen är inte faktarutans text lätt läsbar då punktstorleken är mindre än i Fass.
IGM fäller Bayers annons för Kinzalmono då den bryter mot artiklarna 2, 4, 5, 11, 12 och 19 i regelverket och ålägger B att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

I ett initiativärende anmäler IGM Schering-Plough (SP) för deras inbjudan till läkemedelsinformation om antihistaminet desloratadin (Aerius) och steroiden mometasonfuruat (Elocon). Informationskvällen gick av stapeln på Kungsholmens Bowling i Stockholm.
Inbjudan är rubricerad med ?UPP TILL BEVIS?. Sen följer en beskrivning av den information som kommer att lämnas. Kvällen avslutas med bowling och efterföljande middag. SP hoppas kunna kora både den kunnigaste och den spelskickligaste kliniken/mottagningen.
IGM hänvisar till NBL-ärende 500/98 som framhåller att förmåner och kringarrangemang totalt sett inte får ha ett sådant värde, eller vara av sådan karaktär, att det ens kan ifrågasättas att dessa kan rubba den oberoende ställning som sjukvårdspersonalen och läkemedelsindustrin måste ha till varandra. I NBL-ärende 578/01 fälldes en bowlingaktivitet då den saknar varje sakligt samband med den läkemedelsinformation som skulle vara syftet med sammankomsten.
IGM avslutar anmälan med att konstatera att bowlingen, tillsammans med middagen, har fått en alldeles för framskjutande del i aktiviteten att detta inte kan anses stå i överensstämmelse med god sed.
SP svarar att man medger att arrangemanget kan bedömas som oförenligt med avtalets intentioner. Man har också lämnat nya instruktioner till den person som granskar företagets inbjudningar.
IGM finner att aktiviteten domineras av sidoaktiviteter som inte är förenligt med avtalets intention. Därför åläggs SP att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

I ett initiativärende anmäler IGM Schering-Plough (SP) för deras inbjudan till läkemedelsinformation om antihistaminet desloratadin (Aerius) och steroiden mometasonfuruat (Elocon). Informationskvällen gick av stapeln på Kungsholmens Bowling i Stockholm.
Inbjudan är rubricerad med ?UPP TILL BEVIS?. Sen följer en beskrivning av den information som kommer att lämnas. Kvällen avslutas med bowling och efterföljande middag. SP hoppas kunna kora både den kunnigaste och den spelskickligaste kliniken/mottagningen.
IGM hänvisar till NBL-ärende 500/98 som framhåller att förmåner och kringarrangemang totalt sett inte får ha ett sådant värde, eller vara av sådan karaktär, att det ens kan ifrågasättas att dessa kan rubba den oberoende ställning som sjukvårdspersonalen och läkemedelsindustrin måste ha till varandra. I NBL-ärende 578/01 fälldes en bowlingaktivitet då den saknar varje sakligt samband med den läkemedelsinformation som skulle vara syftet med sammankomsten.
IGM avslutar anmälan med att konstatera att bowlingen, tillsammans med middagen, har fått en alldeles för framskjutande del i aktiviteten att detta inte kan anses stå i överensstämmelse med god sed.
SP svarar att man medger att arrangemanget kan bedömas som oförenligt med avtalets intentioner. Man har också lämnat nya instruktioner till den person som granskar företagets inbjudningar.
IGM finner att aktiviteten domineras av sidoaktiviteter som inte är förenligt med avtalets intention. Därför åläggs SP att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

Wyeth Lederle (WL) anmäler Lundbecks (L) annons för Cipralex. Eftersom SPC eller Fasstext ska ligga till grund för all marknadsföring strider annonsen mot artikel 2 i regelverket.
WL menar att påståendet i annonsen, ?Kliniska studier visar att patienter med depression blir återställda tidigare med Cipralex än med jämförda läkemedel?, står i strid med IGM:s beslut W478 från den 20 januari 2003. Det ärendet gällde också Cipralex, där läsaren gavs intrycket att Cipralex var överlägsen Efexor på alla punkter.
L påstår sig ha ändrat annonsen men WL menar att annonsen fortfarande innehåller vetenskapliga uppgifter som saknar stöd i gällande produktresumé (SPC). Därmed är den nu anmälda annonsen ett allvarligt åsidosättande av god branschsed och WL skickar anmärkningen direkt till IGM utan att upphörandeuppmaning har tillställts L.
WL tycker att läsaren ges intrycket av annonsen att Cipralex har en snabbare insättande effekt än jämförda läkemedel. Därmed uppfyller inte annonsen kravet på vederhäftighet enligt artikel 4 i regelverket. Egenskaperna och verkan av Cipralex är överdrivna.
WL hävdar också att annonsen är publicerad i Läkartidningen två veckor efter beslutet i ärende W478. Därmed borde L haft tid att avboka eller ändra införandet.
L svarar att man anser att annonsen är ändrad i enlighet med IGM:s beslut i W478. Den nya annonsen har inte till syfte att direkt jämföra Cipralex med Efexor utan istället ska den allmänt belysa den tidigt insättande effekten med Cipralex. Nu hänvisar man även till jämförelser med citalopram (Cipramil).
L menar att den tidigt insättande effekten har visats i flera kliniska studier utöver de som refereras i annonsen. Därmed bestrider L anmärkningen att det enbart skulle röra sig om resultat från en enstaka studie.
I sin bedömning menar IGM att den nya annonsen ger läsaren uppfattningen att man med Cipralex vinner en vecka, med andra ord att Cipralexpatienter blir återställda en vecka tidigare än med jämförda läkemedel. Vilka dessa läkemedel är anges dock inte. Därför blir uppgiften generaliserande och läsaren förleds att tro att uppgiften gäller i största allmänhet mot flertalet SSRI-preparat
Vidare finns inget stöd i SPC att effekten sätter in tidigare med Cipralex vilket gör att den uppgiften strider mot både artikel 2 och 4.
IGM finner att Lundbeck har brutit mot artikel 2 och 4 i regelverket och har därmed handlat i strid med god branschsed. Därför åläggs företaget att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

Wyeth Lederle (WL) anmäler Lundbecks (L) annons för Cipralex. Eftersom SPC eller Fasstext ska ligga till grund för all marknadsföring strider annonsen mot artikel 2 i regelverket.
WL menar att påståendet i annonsen, ?Kliniska studier visar att patienter med depression blir återställda tidigare med Cipralex än med jämförda läkemedel?, står i strid med IGM:s beslut W478 från den 20 januari 2003. Det ärendet gällde också Cipralex, där läsaren gavs intrycket att Cipralex var överlägsen Efexor på alla punkter.
L påstår sig ha ändrat annonsen men WL menar att annonsen fortfarande innehåller vetenskapliga uppgifter som saknar stöd i gällande produktresumé (SPC). Därmed är den nu anmälda annonsen ett allvarligt åsidosättande av god branschsed och WL skickar anmärkningen direkt till IGM utan att upphörandeuppmaning har tillställts L.
WL tycker att läsaren ges intrycket av annonsen att Cipralex har en snabbare insättande effekt än jämförda läkemedel. Därmed uppfyller inte annonsen kravet på vederhäftighet enligt artikel 4 i regelverket. Egenskaperna och verkan av Cipralex är överdrivna.
WL hävdar också att annonsen är publicerad i Läkartidningen två veckor efter beslutet i ärende W478. Därmed borde L haft tid att avboka eller ändra införandet.
L svarar att man anser att annonsen är ändrad i enlighet med IGM:s beslut i W478. Den nya annonsen har inte till syfte att direkt jämföra Cipralex med Efexor utan istället ska den allmänt belysa den tidigt insättande effekten med Cipralex. Nu hänvisar man även till jämförelser med citalopram (Cipramil).
L menar att den tidigt insättande effekten har visats i flera kliniska studier utöver de som refereras i annonsen. Därmed bestrider L anmärkningen att det enbart skulle röra sig om resultat från en enstaka studie.
I sin bedömning menar IGM att den nya annonsen ger läsaren uppfattningen att man med Cipralex vinner en vecka, med andra ord att Cipralexpatienter blir återställda en vecka tidigare än med jämförda läkemedel. Vilka dessa läkemedel är anges dock inte. Därför blir uppgiften generaliserande och läsaren förleds att tro att uppgiften gäller i största allmänhet mot flertalet SSRI-preparat
Vidare finns inget stöd i SPC att effekten sätter in tidigare med Cipralex vilket gör att den uppgiften strider mot både artikel 2 och 4.
IGM finner att Lundbeck har brutit mot artikel 2 och 4 i regelverket och har därmed handlat i strid med god branschsed. Därför åläggs företaget att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

Wyeth Lederle (WL) anmäler Lundbecks (L) annons för Cipralex. Eftersom SPC eller Fasstext ska ligga till grund för all marknadsföring strider annonsen mot artikel 2 i regelverket.
WL menar att påståendet i annonsen, ?Kliniska studier visar att patienter med depression blir återställda tidigare med Cipralex än med jämförda läkemedel?, står i strid med IGM:s beslut W478 från den 20 januari 2003. Det ärendet gällde också Cipralex, där läsaren gavs intrycket att Cipralex var överlägsen Efexor på alla punkter.
L påstår sig ha ändrat annonsen men WL menar att annonsen fortfarande innehåller vetenskapliga uppgifter som saknar stöd i gällande produktresumé (SPC). Därmed är den nu anmälda annonsen ett allvarligt åsidosättande av god branschsed och WL skickar anmärkningen direkt till IGM utan att upphörandeuppmaning har tillställts L.
WL tycker att läsaren ges intrycket av annonsen att Cipralex har en snabbare insättande effekt än jämförda läkemedel. Därmed uppfyller inte annonsen kravet på vederhäftighet enligt artikel 4 i regelverket. Egenskaperna och verkan av Cipralex är överdrivna.
WL hävdar också att annonsen är publicerad i Läkartidningen två veckor efter beslutet i ärende W478. Därmed borde L haft tid att avboka eller ändra införandet.
L svarar att man anser att annonsen är ändrad i enlighet med IGM:s beslut i W478. Den nya annonsen har inte till syfte att direkt jämföra Cipralex med Efexor utan istället ska den allmänt belysa den tidigt insättande effekten med Cipralex. Nu hänvisar man även till jämförelser med citalopram (Cipramil).
L menar att den tidigt insättande effekten har visats i flera kliniska studier utöver de som refereras i annonsen. Därmed bestrider L anmärkningen att det enbart skulle röra sig om resultat från en enstaka studie.
I sin bedömning menar IGM att den nya annonsen ger läsaren uppfattningen att man med Cipralex vinner en vecka, med andra ord att Cipralexpatienter blir återställda en vecka tidigare än med jämförda läkemedel. Vilka dessa läkemedel är anges dock inte. Därför blir uppgiften generaliserande och läsaren förleds att tro att uppgiften gäller i största allmänhet mot flertalet SSRI-preparat
Vidare finns inget stöd i SPC att effekten sätter in tidigare med Cipralex vilket gör att den uppgiften strider mot både artikel 2 och 4.
IGM finner att Lundbeck har brutit mot artikel 2 och 4 i regelverket och har därmed handlat i strid med god branschsed. Därför åläggs företaget att betala en IGM-avgift om 60000 kr.

Astrazenecas (AZ) inbjudan till produktinformation om Nexium har anmälts av IGM. Rubriken är ?Ett slag över bältet? och innehåller en del som kallas ?Föreläsning om astma och reflux?. IGM anmärker framför allt på påståendet ?Kan man behandla astma med hjälp av Nexium??
Enligt artikel 2 i regelverket är det inte tillåtet att ens antyda någon annan indikation än den som är godkänd i produktresumén. Här antyds att astma kan förbättras med Nexium. I detta avseende tillämpas artikel 2 mycket strikt med sträng bedömning.
I sitt svar skriver AZ att det är föreläsaren själv som formulerat raderna kring astma och refluxsjukdom. AZ har med hänsyn till föreläsaren låtit så ske och beklagar om man brutit mot regelverket.
AZ tycker att formuleringen har en sådan uppenbart provokativ ton att den inte kan misstolkas av målgruppen som att den skulle vara något annat än en intresseväckare. Syftet var att belysa differentialdiagnostikens dilemma och sambandet mellan astmasymtom och obehandlad refluxsjukdom.
IGM är däremot benhård. Att antyda att Nexium kan behandla astma, är en icke godkänd indikation enligt SPC och strider mot artikel 2 i reglerna. Därför åläggs Astrazeneca att betala en IGM-avgift om 60000 kr.