Du kommer att skicka följande artikel: Onödiga behandlingar ett globalt problem
Loading ...E-posta artikel
Loading ...Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Kommentarer inaktiverade.
Vad gäller antibiotika, så borde placeboeffekten vara ett mått hur viktig antibiotikabehandling är. De som blir botade av placebo behöver knappt antibiotikabehandling. För UVI är väl placeboeffekten 50 %, men risken för övre UVI ökar vid placebo. Kan vara bra att veta placeboeffekten på antibiotika för att se betydelsen av infektionsförsvaret vid infektioner. Minns salig Professorn i farmakognosi och läkaren Finn Sandberg, som på 70-talet skrev i DN att te på torkade odonblad (Folium uvae ursi) skulle vara bra mot urinvägsinfektion. En professor i infektionssjukdomar blev väldigt upprörd av detta och replikerade i DN: Enfaldigt. Betänkligt. Odonblad fanns att köpa på apoteken då.
Borde kanske berätta om behandlingen av UVI på 70-talet. Sulfa eller trimetroprim-sulfa var en mycket vanlig behandling. Trimetoprim enbart kom först på 80-talet. Steven-Johnssons syndrom inträffade ibland och orsakade uppståndelse. Kvällstidningarna kunde ha en bild på en kvinna i 20 års ålder före och under Steven-Johnssons syndrom. Alla kunde se att en banal urinvägsinfektion fick alltför stora konsekvenser för henne. Så sulfa fasades ut med tiden. Men en del äldre personer som upplevt när sulfan introducerades kunde tycka att sulfa var bäst. En mormor till en på apoteket var en sådan sulfafan. Bara sulfa dög för henne.