Besvären klassades som medelsvåra till svåra. Samsjuklighet och livsstilsfaktorer hade tydliga samband med förekomsten av de svårare graderna av sjukdomen. Dessa patienter rapporterades även ha en betydligt lägre livskvalitet.
– Resultatet visar att vi måste fortsätta utveckla läkemedlen, säger Marcus Schmitt-Egenolf, huvudförfattare till studien och forskare vid Umeå universitet. Allt för många patienter lider av att deras behandling inte ger tillräckligt bra effekt. Det har stor påverkan på dessa patienters livskvalitet.
I en registerstudie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of dermatological treatment, har forskare vid universitetet i Umeå och Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi i Lund undersökt hur väl systemisk behandling fungerar för patienter med psoriasis, och hur patienternas livskvalitet ser ut.
I studien analyserades 2646 patienter med plackpsoriasis från det nationella kvalitetsregistret för systemisk behandling av psoriasis, PsoReg.
I PsoReg rapporteras bland annat det kliniska måttet Psoriasis area and severity index (PASI), och ett livskvalitetsmått som specifikt handlar om dermatologi, Dermatology life quality index (DLQI). Dessa mått analyserades och jämfördes i den aktuella studien. Måttlig till svår psoriasis definierades som PASI >10 och/eller DLQI >10.
En subgrupp av patienter med medelsvår till svår psoriasis efter mer än tolv veckors behandling, identifierades och analyserades.
I genomsnitt hade patienterna i studien fått behandling för sin psoriasis i över tre år. 20 procent hade behandlats i över fem år. Drygt hälften, 54 procent, behandlades med metotrexat som monoterapi.
Resultatet visade att 18 procent av alla patienter hade kvarstående medelsvår till svår psoriasis efter tre månaders behandling. Dessa patienter var i högre grad unga personer, rökare och med högre BMI. I denna grupp hade också en högre andel psoriasisartrit, en variant av sjukdomen som sätter sig i lederna.
Sen de biologiska läkemedlen introducerades för ett decennium sen öppnades nya behandlingsmöjligheter för patienter med psoriasis. De biologiska läkemedlen fungerar genom att binda till ett protein i kroppen som orsakar inflammation, och blockera inflammationsaktiviteten. Men de biologiska läkemedlen är mycket dyra.
Psoriasis behandlas fortfarande framför allt med konventionella, syntetiska läkemedel. Lokala behandlingar, som man ofta börjar med, består av mjukgörande krämer och kortisonkrämer. De systemiska behandlingarna som inte är biologiska innefattar bland annat celldödande preparat som metotrexat och immunsuprimerande läkemedel som ciklosporin. De biologiska läkemedlen kan ges till de patienter som inte svarar på förstahandspreparaten.
Fram tills nu är det dock inte undersökt hur effekten ser ut för alla dem som behandlar sin sjukdom med systemiska läkemedel, biologiska som syntetiska.
– Effekten av dagens biologiska läkemedel är inte tillfredsställande för alla patienter, säger Marcus Schmitt-Egenolf. Läkemedlen måste användas på ett mer optimalt sätt. Dessutom behövs en vidareutveckling av läkemedlen.
Tror du ändå, trots studiens resultat, att det är biologiska läkemedel som är framtiden för psoriasisbehandling?
– De senaste femton åren har det hänt mycket inom de biologiska läkemedlen, säger Marcus Schmitt-Egenolf. Ingen kan se in i framtiden, men det vi förväntar oss är nog biologiska läkemedel i första hand.
Förekomsten av psoriasis skiljer sig stort över världen. I norra Europa är den som högst, två till fyra procent. I till exempel Asien är förekomsten cirka 0,1 procent.
