Reklam för meloxikam fälld i holländsk domstol

Missvisande information om läkemedel kan bli dyrbar för företag i Holland. En domstol kan tvinga företag att publicera korrigerande annonser i tidningar och skicka ut rättelser till läkare och apotekare. Det är en möjlighet som inte finns i Sverige.

20 jul 2002, kl 16:08
0

Boehringer Ingelheim ålades i slutet av förra året av en holländsk domstol att skicka ut rättelser till läkare och apotekare. Företaget skulle dessutom införa annonser med texter som fastställts av domstolen i flera tidningar. Om företaget fördröjde rättelserna skulle de tvingas betala stora belopp till Searle och SmithKline Beecham, de företag som anmält Boehringer till domstolen.
Anmälan rörde Boehringer Ingelheims reklam om det nya NSAID-preparatet meloxikam (i Sverige marknadsfört som Mobic; i Holland som Movicox). Nyligen fälldes företaget även i Sverige av IGM, läkemedelsindustrins informationsgranskningsman, för marknadsföring av samma läkemedel (se sidan 46 i detta nummer av Läkemedelsvärlden).
Domstolen i holländska Arnhem förbjöd Boehringer att använda missvisande påståenden om bland annat COX-2-selektivitet i sin marknadsföring. Bryter företaget, helt eller delvis, mot detta förbud ska det betala 100 000 gulden (motsvarande 400 000 kronor) till Searle och SmithKline Beecham.


Domstol bestämmer korrigeringstext
Boehringer ska förstöra allt marknadsföringsmaterial som innehåller de fällda formuleringarna inom sju dagar efter domen. Överskrids tiden ska företaget betala motsvarande 10 000 kronor per dag till de två andra företagen. Ett tak har satts till 200 000 kronor.
Likaledes ska Boehringer inom sju dagar skicka ut ett brev till samtliga allmänläkare och apotekare under rubriken ?Korrigering angående Movicox?. Textens lydelse har bestämts av domstolen. För varje person som skulle ha brevet, men inte får det, ska Boehringer betala de andra företagen 400 kronor. Taket är satt till 400 000 kronor.
I de tidningar där Boehringer använt de fällda påståendena i annonser, ska nya annonser publiceras. Innehållet i dessa har bestämts av domstolen. Storlek och typografi ska vara desamma som i de ursprungliga annonserna. Även här bestraffas företaget (upp till 400 000 kronor) om annonserna inte införs så snart som möjligt.


Mildare påföljd i Sverige
Vid årsskiftet fördubblades det ekonomiska ?straffet? i Sverige för företag som bryter mot reglerna för läkemedelsreklam. Påföljdsavgiften som utmäts av IGM höjdes från 25 000 kronor till 50 000 kronor. Om ett eventuellt överklagande ogillas av NBL, Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation, fördubblas påföljdsavgiften.
Det är ytterst ovanligt att marknadsföring av läkemedel hamnar i svensk domstol. Det finns enstaka fall från 1970-talet, men de handlade, utom i ett fall, om marknadsföring riktad mot allmänheten och inte den medicinska professionen.
Ett fall rörde information till såväl sjuksköterskor som allmänheten. I informationen utelämnades ett flertal gånger uppgifter om biverkningar. Detta ledde till beslut om avregistrering. Detta var den enda möjliga sanktionen som kunde utmätas enligt den då gällande läkemedelsförordningen. Avregistreringen upphävdes senare av kammarrätten efter överklagande.
En dom som den i Holland är inte möjlig i Sverige.
? En svensk domstol kan inte ålägga en tidning att införa en annons. Ett sådant domslut skulle strida mot tryckfrihetsförordningen. En ansvarig utgivare kan alltid stoppa en annons, säger Torsten Brink, NBL.
Dessutom är erfarenheterna från USA om korrigeringsannonsering inte entydigt positiva.
? Läsarundersökningar har pekat på att sådana annonser snarare kan förstärka den vilseledande effekten, än korrigera den, varför effekten och nyttan av den är mycket dubiös, säger Torsten Brink.
Ett argument för systemet med korrigeringsannonser är att kostnaden för korrigeringsannonsering skulle svida för företaget, varför man därför skulle åstadkomma en återhållsamhet i framtida marknadsföring.


Går utanför rättssystemet
I Sverige har man valt en annan väg att komma tillrätta med fel i reklam för läkemedel.
? Inom marknadsföring finns det en lång tradition i Sverige att få bort felaktig reklam utanför det rättsliga systemet. NBL är bara ett exempel, inom andra produktområden finns motsvarande instanser, säger Torsten Brink.
Inte heller inom dessa frivilliga system finns möjlighet att ålägga ett företag att publicera rättelser av tidigare felaktig reklam.
Detta hindrar i och för sig inte att det undantagsvis förekommer att företag som gjort ett grovt fel själva går in och korrigerar felaktigheten. Oseriösa företag blir inte långlivade.
? Det handlar om självbevarelsedrift för företagen. De har en hel del att vinna på att rätta till felaktigheter, säger Torsten Brink.
De flesta fall som IGM och NBL hanterar rör små detaljer; slarvfel som många gånger kan bero på tidspress och den mänskliga faktorn. Missvisande information som kan leda till allvarliga konsekvenser är sällsynta.
Att fel i läkemedelsreklam hanteras utanför det rättsliga systemet innebär också en besparing för samhällsekonomin.
? Skulle alla de fall, som avgörs av utomrättsliga instanser som IGM och NBL, i stället hanteras av myndigheterna skulle det kräva väsentligt större resurser. Det skulle vara samhällsekonomiskt slöseri, säger Torsten Brink.