Piraten, prostata och pinkande

Den unge gossen, säger ett franskt ordspråk, ?tror att manslemmen bara är till för att kissa med; den gamle mannen vet att så är fallet.? Denna resignerade sentens formulerades som man förstår innan Viagra gjort sitt inträde, men även kissandet är en väsentlig funktion; poeten Gabriel Jönsson, som haft sina svårigheter därmed, beskrev (enligt Olle […]

20 Aug 2002, kl 15:24
0

Den unge gossen, säger ett franskt ordspråk, ?tror att manslemmen bara är till för att kissa med; den gamle mannen vet att så är fallet.? Denna resignerade sentens formulerades som man förstår innan Viagra gjort sitt inträde, men även kissandet är en väsentlig funktion; poeten Gabriel Jönsson, som haft sina svårigheter därmed, beskrev (enligt Olle Holmberg i ett av hans sista brev till Fritiof Nilsson Piraten) ?lyriskt [?] njutningen av att återigen kunna pinka över en gärdsgård?. Och även en fysiker kan bli lyrisk vid pinkandet, ty strålen beskriver en fulländad kastparabel, samma bana som projektiler följer i mer krigiska sammanhang och av samma skäl, nämligen att den rör sig framåt med konstant fart men accelereras nedåt av tyngdkraften.

Hur Gabriel Jönsson stod när han pinkade över gärdsgården vet jag inte, men håller man snorren vågrätt på ungefär en meters höjd över marken när man pinkar, tar strålen erfarenhetsmässigt mark ungefär en meter bort. Ett fall på en meter tar sådär en halv sekund. (För varje sekund av fallet ökar farten i lodrätt led med 10 meter per sekund ? tyngdaccelerationen är 10 meter per sekund. Efter en halv sekund är farten nedåt alltså 5 meter per sekund, vilket innebär att medelfarten under fallet är 2,5 meter per sekund. Och med en medelfart om 2,5 meter per sekund blir fallsträckan 1,25 meter, dryga metern, på en halv sekund.) Eftersom strålen på samma tid också går en meter framåt, är ?mynningsfarten? två meter per sekund.

Multiplicerar man flödets tvärsnittsarea med dess fart får man volymflödet, den volym som strömmar ut per tid. Urinrörets diameter är väl en fyra-fem millimeter, motsvarande en tvärsnittsarea av sådär 10 kvadratmillimeter eller 0,00001 kvadratmeter. Flödesfarten varierar i olika delar av rörets tvärsnitt (högre mot centrum, lägre mot periferin); medelfarten för flödet är i själva verket lika med hälften av flödesfarten i centrum, som man kan uppskatta med ?mynningsfarten?. Medelfarten av flödet är alltså ungefär 1 meter per sekund, vilket ger ett volymflöde av 0,00001 kubikmeter per sekund eller 1 centiliter per sekund. Och den typiska urinblåsan rymmer en pilsner, 33 centiliter; det bör alltså normalt ta runt 30 sekunder, en halv minut, att tömma sin blåsa, vilket erfarenhetsmässigt stämmer ganska bra.

Nu beror volymflödet genom ett rör mycket känsligt på rörets radie (volymflödet är proportionell mot radien upphöjd till fyra): en minskning av radien med bara 10% leder till en minskning av volymflödet med hela 35%. Och hos män över 50 är det snarare regeln än undantaget att prostata tillväxer; den kan då om det vill sig olyckligt trycka ihop urinröret så att man får svårt att låta sitt vatten. Man kan rentav få fullständig urinstämma och tvingas tillgripa kateter. I Skåne användes uttrycket ?tappgubbe? om den så drabbade; i sin havererade roman om Lars Tobak (bara en episod färdigställdes, i form av novellen ?En början ? inget slut?) ämnade Fritiof Nilsson Piraten bland annat skildra huvudpersonens uppgörelse med handlaren Tromann, som lånat upp pengar, gjort konkurs och rymt landet. Lars följer efter till USA, hittar efter långvarigt letande Tromann som diskare på ett barkök och slår följe med honom. Tromann bär med sig en väska som han ängsligt bevakar, men när han ska låta sitt vatten tvingas han avslöja väskans innehåll: en kateter. Tromann är ?tappgubbe?. Lars tar ifrån honom katetern och har honom sedan i sitt våld: ?[h]an fick verkligen erfara hur smärtsamt det kan vara att bli beroende av lån, även när det inte gäller pengar utan bara ett rör?. Fri blir Tromann först när han efter flera års styvt arbete kan betala Lars de 309 kronor 14 öre han lurat honom på; detta är vådan av prostatabesvär.

Och till inte alltför länge sedan byggde diagnostiken för begynnande prostatabesvär på gymnasiefysikens förkättrade kastparabel. Patienten fick kissa mot bakgrund av ett rutnät, kastparabeln mättes upp och strålens mynningsfart bestämdes, och ur denna drog så läkaren kloka slutsatser om prostatans eventuellt förträngande inflytande. Det var en skön förening av fysik och medicin; en diagnostik värdig en Piratens penna.