I dag finns det 450 biobanker i Sverige som innehåller totalt 150 miljoner prover, och mellan tre och fyra miljoner nya prover tillkommer varje år. Användningen av dessa regleras i biobankslagen som trädde i kraft 2003.
År 2016 tillsatte regeringen en utredning för att se över lagen. Utredningen har letts av Sophiahemmets rektor Johanna Adami, som nu lämnat över den till regeringen.
Utredningen föreslår bland annat att det inrättas ett nationellt biobanksregister över prover tagna för hälso- och sjukvården och som omfattas av biobankslagen. Det innebär humanbiologiskt material som används för bland annat vård och behandling, forskning, klinisk prövning eller utbildning. Registret ska innehålla sådana uppgifter att varje prov ska kunna spåras.
– Jag är positiv till utredningens förslag för att stärka patientsäkerheten och forskningen. Ett nationellt biobanksregister skulle öka Sveriges attraktionskraft inom livsvetenskapsforskning, säger socialminister Annika Strandhäll i ett pressmeddelande.
Utredningen föreslår också att det förtydligas i patientlagen att patienter ska informeras om att prov samlas in och sparas i en biobank. Denna information ska ges av den vårdgivare som samlar in proverna och informationen ska innehålla vilka uppgifter som registreras, syftet med att samla in och bevara provet, provsamlingens ändamål och vad provet ska användas till.
Patienten ska också informeras om rätten att motsätta sig registrering av ett prov i en biobank och rätten att återkalla eller begränsa insamlande, bevarande eller användning av motsvarande prover.
Provgivare som redan lämnat prover som finns bevarade ska så långt det är möjligt i efterhand informeras om syftet med proverna och möjligheten att motsätta sig bevarandet av dem.
Uppgifter om proverna i biobanksregistret ska enligt utredningen kunna nås av vårdgivare genom sammanhållen journalföring, samt av patienterna själva. För forskning baserad på proverna krävs prövning och godkännande av etikprövningsnämnd. Proverna får inte användas för kommersiella ändamål eller i vinstsyfte.
Utredningen föreslår även att det generella förbudet mot att förvara prover utomlands tas bort och att endast juridiska personer kan få tillgång till prover ur en biobank. Biobanksprover får heller inte användas i brottsutredningar, vilket ska tydliggöras i rättegångsbalken, eller för utredning av föräldraskap.
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska föra register över biobanker och huvudmannen för en biobank ska senast en månad efter beslut om inrättande av en biobank anmäla detta till IVO.
Prover tagna utanför hälso- och sjukvården, till exempel vid forskningsinstitutioner eller av läkemedelsbolag, omfattas inte av biobankslagen och behöver därmed inte registreras i biobanksregistret.
