Misstänkt samband mellan självmord och Kalciumantagonister

I en ny studie fann svenska forskare att användning av kalciumantagonister statistiskt gick att knyta till ökad risk för självmord. Dock är resultaten otill-räckliga för att nuvarande rekommendationer ska ändras, anser Läkemedelsverket.

18 jul 2002, kl 23:56
0

?Användning av kalciumkanalsblockerare kan möjligen öka risken för självmord?. Så lyder, i svensk översättning, det sammanfattande omdömet i en ny svensk studie som publicerades i British Medical Journal den 7 mars (BMJ 1998;316:741?5). Författarna är verksamma inom Nätverk för läkemedelsepidemiologi (NEPI), Farmaceutiska fakulteten i Uppsala och samhällsmedicinska institutionen vid Lunds universitet.
Artikeln bygger på två studier. Den ena omfattar data om förskrivning av åtta olika grupper av hjärt-kärlläkemedel och självmordsfrekvenser från 152 av Sveriges kommuner. Den andra undersökningen omfattade personer i en svensk kommun (Tierp) som 1988 och 1989 fick blodtryckssänkande läkemedel.
Den förstnämnda studien var en så kallad ekologisk studie, det vill säga att data rör hela grupper och inte individer. Denna undersökning visade ett signifikant samband mellan användning av kalciumantagonister och självmord. Inga andra hjärt-kärlläkemedel visade signifikanta samband, sedan hänsyn tagits till förekomst av hjärt-kärlsjukdomar.
Utöver kalciumantagonister ingick di-uretika, betablockerare, ACE-hämmare, lipidsänkare, lågdos acetylsalicylsyra, nitrater samt hjärtglykosider i studien.


Fem gångers riskökning
I Tierpsstudien ingick samtliga 3 397 personer som 1988?1989 använde blodtryckssänkande läkemedel. 617 av dessa använde kalciumantagonister och 2 780 andra blodtryckssänkande läkemedel. De följdes till och med utgången av 1994. Av dem i den förra gruppen begick fem självmord (varav ett osäkert fall). I den senare gruppen var antalet självmord fyra.
Bland dem som använde andra läkemedel än kalciumantagonister var självmordsrisken lika hög som i hela svenska befolkningen. Risken för självmord var 5,4 gånger högre för dem som använt kalciumantagonister, när man korrigerat för ålder och kön.
Dock finns en osäkerhet i och med att det 95-procentiga konfidensintervallet var 1,4?20,5. Det vill säga att i ena ytterlighetsläget löper de som använder kalciumantagonist enbart 40 procents högre risk än icke-användarna. I den andra ytterligheten är risken 2 000 procent högre.
Gunnar Lindberg, epidemiolog på NEPI och en av dem som gjort studien, anser att man måste tolka resultaten försiktigt.
? Det kan finnas ett reellt samband, men inget är ännu bevisat. Det behövs mer forskning för att slå fast om kalciumantagonister ökar risken för självmord.
? Tills vi vet säkert finns all anledning att vara försiktig med att påbörja behandling med kalciumantagonister. Kalciumantagonister är sällan det enda alternativet för en ny patient, säger han.


Rekommendationer står fast
Professor Björn Beermann, Läkemedelsverket, ser svagheter i den aktuella artikeln, och anser inte att det finns skäl att ändra den aktuella rekommendationen när det gäller kalciumantagonister.
? Sambandet är svagt. En relativ risk på 1,4 har liten tyngd när det gäller en observationsstudie. Det behövs stora kontrollerade studier för att få klarhet, och sådana är på gång, säger han.
Han påpekar att det inte finns några uppgifter om varför patienterna fick, eller inte fick, kalciumantagonister. Därför vet man inte hur jämförbara de är. Det fanns tidigare misstankar om att betablockerare kunde leda till depressioner.
Om personer med risk för depression av denna anledning inte fick betablockerare utan i stället exempelvis kalciumantagonister får man en snedvridning av patientgrupperna. 

Vi använder cookies för att ge dig den bästa upplevelsen på vår webbplats. Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng